Företagen stjäl ordet ”medlem” från föreningarna

Mitt första årsmöte var 9:e februari 2011 - min födelsedag - för Södra Latins elevkår. Aulan var fullproppad med elever som tyckte att det lät spännande, ville rösta på sin kompis eller hade fått höra att det var där de coola kidsen hänger. Bara medlemmar fick vara med och rösta. Men alla var välkomna som medlemmar.

Vilken elev som helst i rummet fick skriva motioner, kandidera eller debattera. Rummet tillhörde oss. Det var vår förening. Då förstod jag att det gick att göra sitt hörn av världen lite bättre.

Då är det provocerande att få ett mejl där det står att jag är medlem i Amazon Prime. Var är kallelsen till årsmötet? Hur kan jag skicka in motioner till SJ? Vilket inflytande har jag i Filmstaden och hur engagerar jag mig i City Gross?

De som använder ordet rätt är de största förlorarna.

Det går såklart inte. I företag är medlemmar ingenting mer än registrerade kunder som får riktad reklam i utbyte mot en liten rabatt ibland. Medlemmar i ett företag är plånböcker med adresser och köphistorik. Medlemmar i en förening är dess syfte, livsblod och själva makthavare. Folkrörelserna har genom medlemskapet format Sveriges historia under hela 1900-talet.

Företagen vattnar ur föreningstraditionen

Det vill företag åka snålskjuts på. De stjäl vårt språk och gör anspråk på det som gör föreningar unika. Allt för att ge skenet av att de bryr sig mer om sina kunder än de egentligen gör. Det är bedragligt mot kunderna och vattnar ur den svenska föreningstraditionen, som är nästan unik i världen med sitt stora medlemsinflytande.

Det hela är ännu värre med tanke på kooperativ som Coop. Där betyder medlemskap någonting. Som medlem i en konsumentförening kan du anmäla dig till medlemspaneler, rösta fram ägarombud som för din röst och till och med skriva motioner. Medlemmar får dessutom dela på vinsterna. Det är inflytande och ägarskap. Men andra företag undergräver det genom att kalla sina glorifierade mejllistor för medlemskap. De som använder ordet rätt är de största förlorarna.

Bäst vore om företag självmant slutade upp med det. Företagen kan i stället prata om stammisar, priokunder eller bonuskunder. Men det lär inte hända så länge som fördelarna är större än nackdelarna. Trots att medlem oftast definieras som någon som tillhör en förening är det inte ett skyddat begrep.

Medlemskap betyder makt

Sverige har ingen lag som reglerar föreningar. Så borde det fortsätta vara. Men regeringen eller ideella organisationer kan utreda ifall frågan kan hanteras inom till exempel konsumenträtten. Konsumenter kan också kontakta företag och förklara att de inte vill handla hos företag som vattnar ur den svenska folkrörelsehistorien.

Alla i Sverige borde någon gång uppleva det jag kände i Södra Latins Aula för femton år sedan. Att det finns någon som bryr sig om vad de tycker och att de kan göra sitt hörn av världen bättre. Och att människor i grupp kan vara samhällets viktigaste krafter, i stället för miljardärer och techoligarker. Medlemskapet säger till varje människa att hen spelar roll och att hen har makt. Att det för många företag bara betyder fem procents rabatt på första köpet är en förolämpning.