Vad hände med den gyllene svenska medelvägen?

Det ska bli svårt att bli svensk medborgare. Omröstningen i riksdagen fick uppmärksamhet för en kupp mot kvittningsreglerna, men sakfrågan är viktigare.

Sveriges födelsetal är nu så låga och invandringen så liten att vi snart har en krympande befolkning. Varje nationalekonom och personalchef i äldreomsorgen förstår vad det betyder. Politiken, däremot, höjer trösklarna för medborgarskap och utvisar folk som jobbar.

När utvandringen översteg invandringen för första gången på 50 år var regeringen stolt och oppositionen hade inte mycket att invända. Detta händer blott ett decennium efter att statsministern sade ”mitt Europa bygger inte murar”, och Sverige tog emot 160 000 flyktingar på ett år.

Från en ytterlighet till en annan. Det är så vi jobbar i Landet Lagom.

I ständig politisk pendelrörelse 

Svensk politik är en perfekt illustration av filosofen Friedrich Hegels dialektik. Idéer drar iväg i tangentens riktning, krockar med sina inre motsägelser och tvingar fram nya sanningar. Tes–antites–syntes.

Alla länder lär sig förstås av misstag och överkompenserar efter kriser. Det som skiljer ut Sverige är hur nitiska och självklara dessa processer blir. Som om det var den naturligaste sak i världen att gå från att vara ett utvandrarland till att bli ett invandrarland och tillbaka igen. Från budgetkaos på 1990-talet till budgetdisciplin på 2010-talet och åter till sorglösa underskott. Från homogen statlig skola till en privat vinstmodell som är unik i världen. Från att vara ett högskatteland till att vara ett lågskatteland.

Som om det var den naturligaste sak i världen att gå från att vara ett utvandrarland till att bli ett invandrarland och tillbaka igen

På 1970-talet hade skattetrycket skruvats upp, efter ett halvsekel av socialdemokratisk dominans. I förlängningen väntade socialisering av näringslivet via löntagarfonder. Antitesen blev en marknadsliberal våg, inspirerad av USA och Storbritannien. Några decennier senare är Sverige något av ett skatteparadis, åtminstone för kapital.

Tillväxten och företagandet kom tillbaka efter en period av stagnation, så också klyftorna. Runt 1980 hade Sverige den jämnaste inkomstfördelning som uppmätts i ett fritt land. I dag har vi minst lika stor ojämlikhet som andra, med samma politiska, sociala och ekonomiska bieffekter.

Framgångsfällan Sverige

Sedan millennieskiftet har 50 svenska miljardärer blivit 500. Det är en framgångssaga och en huvudvärk samtidigt, med dialektiska förklaringar. Socialismen ledde till stagnation som ledde till nyliberalism som ledde till klyftor som leder till missnöje och populism, som kanske leder åter till socialism.

Vad hände med den gyllene svenska medelvägen?

Koncentrationen av resurser kommer att accelerera ytterligare med AI. Den rikaste tiondelen av världens befolkning sitter redan på fyra femtedelar av pengarna. Alla öppna ekonomier befinner sig i denna spiral, där stigande tillgångspriser gynnar dem som redan äger på bekostnad av dem som bara har sin arbetskraft att sälja.

De rika kan inte konsumera hur mycket som helst. Deras sparande driver upp värdet på aktier och bostäder, håller räntorna nere men hämmar tillväxten. Smart fördelningspolitik är lika viktig för den ekonomiska stabiliteten som för den politiska.

Hegel hade nickat igenkännande åt Sveriges framgångsfälla, efter våra kast mellan ytterligheter. Trots allt ansåg filosofen att historien domineras av förnuftet. Det ger kanske hopp till och med för oss.