Låt inte Trump kidnappa fotbolls-VM

Säga vad man vill om internationella fotbollsförbundet Fifa. När det kommer till att välja värdländer för VM sviker sällan fingertoppskänslan. Ryssland 2018, Qatar 2022, USA 2026. Samtidens tristaste tendenser i koncentrat: anfallskrig, slavarbete och demokratiskt förfall.

Dåliga lag har otur. Vad gäller sommarens turnering i Nordamerika har Fifa redan satt tonen. Dess påhittade fredspris till Donald Trump var en pinsamhet på samma nivå som när Natos generalsekreterare kallade Trump för ”daddy”.

Varför gör de på detta viset? Maktens män tror fortfarande att smicker är vägen till den amerikanske presidentens gunst, men facit talar snarare för motsatsen. Det enda som satt gränser för Trump är mothugg, vare sig det kommit från obligationsmarknaden, från Kina i tullkriget eller från Danmarks mobilisering i Grönlandsfrågan.

Ska man då blanda ihop sport och politik? Sanningen är väl att de bägge världarna aldrig har varit skilda åt.

Har alltid speglat världspolitiken 

OS i Berlin 1936 och i Peking 2008 blev propagandanummer för diktaturen, liksom fotbolls-VM i Argentina 1978. USA bojkottade OS i Moskva 1980 i protest mot den sovjetiska invasionen i Afghanistan, och östblocket svarade med samma mynt i Los Angeles 1984.

Fotbollen har alltid speglat världen. När Italien vann VM 1934 och 1938 telegraferade fascistledaren Benito Mussolini till landslaget: ”Segra eller dö”. Italiens nästa triumf 1982 gav sådan nationell yra att uppgörelsen med den korrupta politiken i Rom sköts upp flera år.

Argentinas brutala militärdiktatur fick några års respit efter guldet på hemmaplan 1978. Tysklands seger 1954 markerade landets slutliga uppvaknande från nazismens mardröm. Sverige tillhör de lyckliga länder som sluppit dramatik på den nivån, men VM-fiaskot 1990 symboliserade i alla fall steget in i 90-talskrisen och VM-bronset 1994 steget ut.

Landslagets kval till VM 2026 är något av det svettigaste man sett, rent sportsligt. Först ett misslyckat gruppspel – bara två poäng på sex matcher – sedan hjältedåden i playoff mot Ukraina och Polen. Med stjärnorna Alexander Isak och Dejan Kulusevski tillbaka i laget kan drömmen vakna om åtminstone en kvartsfinalplats i sommarens slutspel.

I skuggan av Trumps världsordning 

Efter allt elände vi bevittnat i världen senaste åren är 104 VM-matcher precis den sköna verklighetsflykt man behöver. Men var går gränsen när den politiska verkligheten sipprar in och förstör festen?

Hans säkerhetsstrategi liknar en krigsförklaring mot Europa, samtidigt som Ryssland och Kina behandlas med silkesvantar, närmast som föredömen

Beträffande Donald Trump behöver man inte måla fan på väggen, han gör det själv. Ett folkrättsvidrigt krig i Mellanöstern – utan begriplig strategi eller exit – är bara den senaste chocken från Vita huset.

Trump har på egen hand sänkt USA:s rankning som fullvärdig demokrati och gjort korruption på högsta nivå till vardagsmat. Hans säkerhetsstrategi liknar en krigsförklaring mot Europa, samtidigt som Ryssland och Kina behandlas med silkesvantar, närmast som föredömen.

Heder på spel i USA 

Det sitter naturligtvis långt inne att bojkotta ett fotbolls-VM. Tyvärr är det inte svårt att föreställa sig scenarier där tanken måste övervägas. Om Trumpadministrationen fortsätter i tangentens riktning kan Natos säkerhetsgarantier annulleras, höstens mellanårsval i USA manipuleras och nya stötar sättas in mot Danmark, Kanada, Panama med flera länder.

Hur tänker Svenska Fotbollförbundet då? USA är förstås större än sin 47:e president, men efter Fifas sportwashing i Ryssland och Qatar – och fredsprisets Trumpwashing – går det inte att blunda för politiken.

Att kämpa väl är lika viktigt som att vinna, men viktigast är att ha hedern i behåll. Sommaren 2026 kan det kräva mer än vanligt.