”Inte ovanligt att religiösa ledare förespråkar konservativ sexualmoral”
Att använda sig av religiösa ledare i det förebyggande arbetet mot könsstympning av flickor och kvinnor kan vara ett av flera framgångsrika arbetssätt som lyfts av bland annat WHO och UNICEF. Det skriver generaldirektörerna Isak Reichel, Myndigheten för stöd till trossamfund och Lena Ag, Jämställdhetsmyndigheten i en replik.
Isak Reichel
Direktör och myndighetschef Myndigheten för stöd till trossamfund (SST)Lena Ag
Avgående generaldirektör JämställdhetsmyndighetenMyndigheten för stöd till trossamfund har fått i uppdrag från regeringen att arbeta med frågor om hedersrelaterat våld och förtryck. Enligt uppdraget ska myndigheten bland annat rikta in arbetet mot religiösa ledare för att bidra till attitydförändring om könsstympning av flickor och kvinnor. Myndigheten ska i uppdraget samarbeta med Jämställdhetsmyndigheten.
Ett framgångsrikt arbetssätt
Att använda sig av just religiösa ledare i det förebyggande arbetet mot könsstympning av flickor och kvinnor kan vara ett av flera framgångsrika arbetssätt som lyfts av bland annat WHO, UNICEF och EIGE. Religiösa ledare ses som viktiga i arbetet då de kan ha stort förtroendekapital bland vissa grupper och därtill möjligheter att nå målgrupper där könsstympning kan förekomma.
Webbinariet om förebyggande arbete mot könsstympning av flickor och kvinnor den 16 februari vände sig därför i huvudsak till trossamfund för att ge dem kunskap som kan inspirera och initiera vidare arbete.
Påverka grupper där könsstympning sker
I samtliga större religioner finns föreställningar om kyskhet. Det är inte ovanligt att religiösa ledare förespråkar en konservativ sexualmoral. Det är problematiskt ur flera aspekter men en konservativ sexualmoral bryter inte mot svensk lagstiftning. En konservativ sexualmoral kan däremot vara en av flera faktorer som sanktionerar könsstympning av flickor och kvinnor, vilket är ett brott.
På det här sättet kan vi förebygga föreställningar och värderingar som upprätthåller könsstympning.
Om vi endast skulle vända oss till religiösa ledare som delar majoritetssamhällets syn på sexualitet är det inte troligt att vi skulle ha lika goda möjligheter att påverka de grupper där könsstympning av flickor och kvinnor sker. På det här sättet kan vi alltså förebygga föreställningar och värderingar som upprätthåller könsstympning.
Inbjuden på grund av erfarenhet
I likhet med de allra flesta religiösa ledare är Sheikh Ibrahim Lethome motståndare till könsstympning. Han är inbjuden på grund av sin internationella erfarenhet av arbete mot könsstympning av flickor och kvinnor. Han är också religionsforskare med doktorsexamen i juridisk praxis, och han har en bred erfarenhet av att föreläsa för bland andra Sida och UNICEF om vikten av att involvera och nå religiösa ledare.
Krävs samverkan mellan aktörer
Myndigheternas arbete utgår alltid utifrån svensk lagstiftning, regeringens uppdrag samt regeringens nationella strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Arbetet sker i enlighet med de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030 där målsättningen bland annat är att könsstympning ska utrotas.
Arbetet med att bekämpa könsstympning av flickor och kvinnor måste förbättras och utvecklas. Det gäller såväl det förebyggande arbetet som vård och stödinsatser för könsstympade. Misstanke om brott ska utredas, leda till åtal och dom. För att det ska bli möjligt krävs samverkan mellan många olika aktörer i samhället där vi kompletterar varandras uppdrag och ansvarsområden.
Svenska staten ska inte försvara kyskhetsnormer
Det är mycket viktigt att regeringen tar frågan om könsstympning på allvar. Ändå har två statliga myndigheter bjudit in en kyskhetspredikant till webbinarium. Är det så dessa myndigheter förvaltar arvet från flera decenniers jämställdhetsarbete i Sverige? Det skriver forskare, debattörer och aktivister engagerade i arbetet mot hederskultur.