Debatt

Svenska staten ska inte försvara kyskhetsnormer

Det är mycket viktigt att regeringen tar frågan om könsstympning på allvar. Ändå har två statliga myndigheter bjudit in en kyskhetspredikant till webbinarium. Är det så dessa myndigheter förvaltar arvet från flera decenniers jämställdhetsarbete i Sverige? Det skriver forskare, debattörer och aktivister engagerade i arbetet mot hederskultur.

”Är det så dessa myndigheter besvarar Fadime Sahindals uppmaning att staten inte ska vända hedersutsatta flickor ryggen?”  
”Är det så dessa myndigheter besvarar Fadime Sahindals uppmaning att staten inte ska vända hedersutsatta flickor ryggen?”   Foto: Erik Mårtensson/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Samtliga debattörer

Devin Rexvid
Forskare inom hedersvåld
Sara Mohammad
Grundare Glöm aldrig Pela och Fadime (GAPF)
Sabina Landstedt
Stödsamordnare vid GAPF
Maria Rashidi
Kvinnorättsaktivist och ordförande Kvinnors rätt
Soleyman Ghasemiani
Utbildare, sakkunnig och rådgivare i hedersrelaterat våld
Mikael Thörnqvist
Författare och journalist
Marie Eriksson
Journalist
Omid Salehi
Skolkurator
Karim Shamohammadi
Ordförande Riksförbundet Barnen först
Mariam Afrasiabpour
Ordförande Internationella kommittén för kvinnors rättigheter
Sedighah Mohammadi
Ordförande Iranska kvinnors kamp för frihet 

Nyligen betonade statsminister Magdalena Andersson (S) i sin regeringsförklaring: ”Hedersförtrycket hör inte hemma i vårt land. Jämlikhet och jämställdhet gäller alla lika. Hedersförtrycket ska bort”. Flera myndigheter har fått i uppdrag att motarbeta hedersrelaterat förtryck och våld inklusive kvinnlig könsstympning. Hur jobbar då statliga myndigheter för att få bort hedersförtryck?

Ta könsstympning på allvar

Jämställdhetsmyndigheten och Myndigheten för stöd till trossamfund har bjudit in en kyskhetspredikant, Sheikh Ibrahim Lethome, för att få stöd i arbetet mot kvinnlig könsstympning. Han ska medverka i ett webbinarium den 16 februari, arrangerat av myndigheterna. Webbinariet har fokus på att ”inspirera, uppmärksamma och involvera religiösa samfund i det förebyggande arbetet mot könsstympning av flickor och kvinnor”.

Det är mycket viktigt att regeringen tar frågan om könsstympning på allvar. Könsstympning utgör en av de centrala kontrollmekanismerna för att upprätthålla två grundpelare i hederskulturen: ett oskuldsideal respektive ett kyskhetsideal. Oskuldsidealet omfattar ogifta flickor och kvinnor. Det upprätthålls genom fysisk och social könssegregation, barn- och tvångsäktenskap, paternalism och könsstympning. Syftet med kvinnlig könsstympning är att få flickor och kvinnor att förknippa sitt kön med smärta och vanheder.

Kyskhetsidealet vidmakthålls i sin tur genom könssegregation, könsstympning, kyskhetsbälte, väntetid efter skilsmässa eller vid makens död och genom att förmyndarskapet från far och bror förs över till kvinnans äkta make vid äktenskapets ingående.

Vilja och kompetens saknas

Trots regeringens tydliga intentioner har det inte alltid funnits vilja och kompetens hos en del myndigheter som har fått i uppdrag att arbeta mot hedersvåld. Vissa av dem, bland annat Skolverket, har tidigare fått kritik för att ha involverat krafter och aktörer i arbetet mot hedersvåld som på olika sätt har ifrågasatt regeringens definition av hedersvåld eller relativiserat våldet. Skolverket har till viss del tagit till sig kritiken. Förhoppningen har varit att andra myndigheter skulle dra lärdomar av Skolverkets erfarenhet. Så har dessvärre inte varit fallet.

Bör statliga myndigheter vända sig till människohandlare för att motverka människohandel, till narkotikalangare för att bekämpa drogförsäljning?

20 år efter mordet på Fadime Sahindal och efter mycket gediget arbete mot hedersvåld bjuder nu de aktuella myndigheterna in Sheikh Ibrahim. Han ska hålla ett föredrag på basis av en rapport han skrev 2008 om hur religion kan fungera som stöd i arbetet mot kvinnlig könsstympning. Men vad skriver han i sin rapport som är så viktigt så att den till viss del ska guida myndigheternas arbete mot kvinnlig könsstympning?

Kyskhet inom islam

Sheik Ibrahim presenterar en rad hadither, det vill säga utsagor som tillskrivs profeten Mohammad, till stöd för kvinnlig könsstympning som han utan övertygande argumentation avfärdar som icke-autentiska och svaga. Detta är problematiskt i sig, men det största problemet är att han tydligt betonar vikten av kyskhet inom islam. Här är några exempel:

  1. Kyskhet är en mycket viktig egenskap inom islam och muslimer krävs vara kyska och moraliskt rättrådiga (sida fyra).
  2. Islamisk uppfostran av barn säkerställer kyskhet, då islam lägger betoningen vid god fostran och moraliska läror för att kontrollera kyskhet (sida 21).
  3. Påminn alltid barn om vikten av kyskhet och heder genom att berätta om förebilder som har varit kyska och berätta om hur Allah kommer att vara tillfreds med dem och ge dem sådana exempel som profeten Josef och jungfru Maria (sida 22).
  4. Betona vikten av islamisk klädkod (läs hijab) från barnsben (sida 22).
  5. Islams läror accentuerar också att kvinnor, precis som män har rätt till sexuell njutning inom ramen för äktenskap (vad händer om det sker före eller utanför äktenskap?) (sida 24).

De aktuella myndigheterna verkar, mot bakgrund av utdragen ur Sheikh Ibrahims rapport, försöka motverka kvinnlig könsstympning – som är en av de centrala kontrollmekanismerna för att upprätthålla hederskulturens oskulds- och kyskhetsideal – genom att bjuda in någon som på ett tydligt sätt betonar vikten av kyskhet inom islam och socialisering av små flickor i hijab och hederskultur. Är det så dessa myndigheter förvaltar arvet från flera decenniers jämställdhetsarbete i Sverige? Är det så dessa myndigheter besvarar Fadime Sahindals uppmaning att staten inte ska vända hedersutsatta flickor ryggen?

Vi ställer oss frågande till varför företrädare för en sekulär stat vänder sig till religiösa krafter för att motverka hedersvåld. Bör statliga myndigheter vända sig till människohandlare för att motverka människohandel, till narkotikalangare för att bekämpa drogförsäljning? Nordiska medeltidshistoriker visar i sin forskning att kvinnor i Norden fick faktiska fri- och rättigheter först när kyrkans grepp om kvinnors kropp och sexualitet försvagades. Varför inte dra lärdomar av den historiska utvecklingen i Norden?

”En del av problemet”

Lagen mot kvinnlig könsstympning kom år 1982. Hittills finns det tre fällande domar mot dem som har gjort sig skyldiga till könsstympning av minderåriga flickor. Efter alla dessa år av en mycket problematisk efterlevnad av lagen med förbud mot kvinnlig könsstympning ämnar två statliga myndigheter ta hjälp av en kyskhetspredikant för att motverka kvinnlig könsstympning, utan att ta hänsyn till att de kyskhetsnormer som Sheikh Ibrahim Lethome Asmani förespråkar är en del av problemet och inte en lösning. Myndigheters praktik i en sekulär stat bör vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och inte på religiösa dogmer om kyskhet och puritanism.

Rapport

Läs ”Delinking female genital mutilation/cutting from Islam” här.

Nämnda personer

Magdalena Andersson

Statsminister, partiledare Socialdemokraterna
Civ.ek (Handelshögskolan i Stockholm. 1992), doktorand (Handelshögskolan i Stockholm, 1992-1995)

Sara Mohammad

Grundare och ordförande GAPF, medicine hedersdoktor Linköpings universitet
Apotekstekniker

Politik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget