Kan vi följa VM 2026 utan att legitimera Fifas politiska spel?

Det börjar bli en tradition att stora idrottsmästerskap föregås av politiska diskussioner. Hittills har mycket kring fotbolls-VM i Nordamerika främst kretsat kring Donald Trumps agerande och USA:s roll i världen. Således har också en numera allt vanligare fråga – rörande en bojkott av turneringen – börjat lyftas.

Majoriteten av VM-matcherna spelas i Trumps USA. Varför det väcker reaktioner är knappast någon nyhet. Den internationella rätten åsidosattes otvetydigt i och med attacken mot Venezuela i början av året. Hoten om att överta Grönland och tullhot mot allierade stater har väckt vrede. Den radikalt auktoritära utvecklingen i det egna landet är ytterligare ett skäl till att lämpligheten i USA som VM-värd har ifrågasatts.

Markeringar utan effekt 

Att detta inte längre är en perifer diskussion syns i hur frågan rör sig mellan olika sorters aktörer. När Oke Göttlich, viceordförande i det tyska fotbollsförbundet, öppnar för en bojkott är det långt kvar till konkret handling, men samtidigt en markering och åsikt som också framförts av flera parlamentariker i landet.

Från franskt håll har vänsterpolitikern Éric Coquerel drivit på för en bojkott med argumentet att ett VM-värdskap är oförenligt med en stormakt som öppet underminerar internationell rätt och hotar den globala stabiliteten genom territoriella anspråk.

”Håll er borta från USA!” uppmanade därtill nyligen Mark Pieth, den jurist och korruptionsexpert som ledde den oberoende kommitté som övervakade Fifas reformer mellan 2011 och 2013.

Men någon bojkott lär inte ske så länge tunga aktörer inte är beredda att betala ett högt sportsligt och ekonomiskt pris.

Infantino spelar för egen vinning 

Fifa agerar kalkylerande och verkar inte i ett vakuum. Under Gianni Infantinos ledning har organisationen aktivt sökt sig till maktens centrum. Fifa-basen har vid upprepade tillfällen hyllat den amerikanske presidenten. Fjolåret avslutades som bekant med att det nystiftade Fifa-fredspriset, skräddarsytt för Trump, delades ut under en VM-lottning som blev en politisk show. Att Trump även fick Infantinos stöd för sitt nya ”fredsråd” vid dess inrättande, med Fifa-basen på plats, var föga förvånande.

Agerandet är inte unikt för Fifa-ledare, men det görs på ett sätt som även hade fått tidigare maktspelare på fotbollstronen att häpna

Agerandet är inte unikt för Fifa-ledare, men det görs på ett sätt som även hade fått tidigare maktspelare på fotbollstronen att häpna. Symboliska gester? Nej. Snarare avslöjande för hur Fifas strategi ser ut. För att säkra intäkter som kan konsolidera Infantinos makt inom Fifa gäller det att alliera sig med politiker på världsscenen, utan omtanke om hur detta bryter mot grundläggande demokratiska värderingar.

Principer tillämpas selektivt

De politiska kriserna är inte nya och visar Fifas prioriteringar. Organisationen agerade korrekt och resolut genom att stänga av ockupationsmakten Ryssland efter den fullskaliga invasionen av Ukraina. Detsamma kan inte sägas om hanteringen av Israel. Fifa har ännu inte lyckats utreda frågan om Israels rätt att delta i internationellt spel, trots att Palestinas fotbollsförbund sedan länge exempelvis presenterat underlag kring hur Israel organiserar fotboll på ockuperad mark på Västbanken, i strid mot både internationell rätt och Fifas eget regelverk.

Feghet? Knappast. Den symbiotiska relationen till Trump och agerandet mot Ryssland visar att Fifa kan visa politisk handlingskraft (även om Infantino nyligen gett tydliga signaler om att Ryssland åter borde välkomnas till finrummet).

Politiskt kontroversiella VM var inget nytt vid varken Rysslands eller Qatars arrangörskap, 2018 respektive 2022. Däremot har en stadig våg av kritik mot Fifas aktiva navigerande – en finare omskrivning för utnyttjande – med VM som ett politiskt verktyg blivit en mer etablerad del av diskussionerna kring turneringen.

Reducerats till ett maktmedel 

En bojkottsvåg lär alltså knappast ske, men att VM så öppet reduceras till att vara ett mjuk makt-medel för högstbjudande är en utveckling som befläckar en turnering med en unik plats i idrottshistorien.

Att VM så öppet reduceras till att vara ett mjuk makt-medel för högstbjudande är en utveckling som befläckar en turnering med en unik plats i idrottshistorien

De djupare, strukturella problemen inom fotbollen missas utan ett helhetsgrepp. Stanis Elsborg, ledare för det oberoende organet Play the Game som verkar för transparens, demokrati och yttrandefrihet inom världsidrotten, sätter fingret på detta med tre obekväma frågor:

”Hur kan Fifa fortsätta att verka utan meningsfull politisk eller juridisk insyn? Varför klamrar sig fotbollens makthavare fortfarande fast vid myten om att idrott och politik kan hållas isär, när idrotten är så uppenbart och djupt politiserad? Och varför faller ansvaret att höja rösten i slutändan så ofta på idrottare och supportrar, när avgörande beslut fattats långt tidigare bakom stängda dörrar?”

Vad innebär egentligen vårt deltagande?

Frågan om VM är komplex mot bakgrund av det kaos som råder i världspolitiken. Samtidigt får det inte skymma sikten för grundproblemet.

Det vi borde diskutera är om VM överhuvudtaget går att följa utan att delta i legitimeringen av ett fotbollsorgan med en tydlig politisk kompass. Debatten bör gå bortom Trumps VM. Och därefter handla om hur länge Fifas maktspel ska få pågå.