Krönika av 
Daniel Wiklander

Inte första gången auktoritära ledare rycker i kopplet kring Sveriges hals

Även svarta rubriker kan ha färg och flärd – speciellt när diverse auktoritära ledare får nya flygplan. Det ser vi nu när Nato-affären, kanske, läggs till handlingarna. Det skriver Daniel Wiklander. 

”Alla fördömanden och allt tal om förbud av sådant som att bränna koranen. Förhoppningsvis är just den frågan överspelad nu, men att den alls väcktes på högsta politiska nivå bådar inte gott inför nästa upplevda kris”, skriver Daniel Wiklander.
”Alla fördömanden och allt tal om förbud av sådant som att bränna koranen. Förhoppningsvis är just den frågan överspelad nu, men att den alls väcktes på högsta politiska nivå bådar inte gott inför nästa upplevda kris”, skriver Daniel Wiklander.Foto: Foto: Riv Dagens Industri, Pressbild
Daniel Wiklander
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Förstasidesrubriker är en skön konst, och ingen är så bra på det som brittiska tabloidredaktörer. Ja, nuförtiden är de flesta dagstidningar även i Sverige i tabloidformat, men begreppet kommer nog alltid att vara reserverat för snaskig kvällspress. I sport- och nöjessammanhang har det hänt att även svenska tidningar någon gång tagit ut svängarna, men de brittiska öser på med ordlekar och rim även när det verkligen inte passar. Det går kanske att skratta åt ”Floppy Johnson Can’t Get An Election” (The Sun) om ett av alla kapitel i premiärminister Boris nedgång och fall, men ”Maggie Dead In Bed At Ritz” (också The Sun) om en av hans företrädares frånfälle efter många års sjukdom stack ut rejält från övriga brittiska tidningar.

En flygande vändning 

Med några extra Gripen innanför västen blir även en Sverige-i-Natoskeptiker som Orbán på gott humör. 

Just för att det är så ovanligt väcker det desto större uppseende när svenska förstasidesmakare vågar vara lite extra kreativa. Dagens industri i lördags uppmärksammade Ungerns premiärminister Viktor Orbáns svängning i frågan om svenskt Natomedlemskap med ordet ”NEJSÄGARE” överkryssat, följt av ”JASÄGARE”. Och för tydlighetens placerades ett par Jas 39 Gripen ovanför den centraleuropeiske potentatens huvud.

Sällan har väl en Di-etta fått sådan spridning i sociala medier. Det är inte bara ordleken, utan också att rubriken är så på pricken. I fredags fick Ungern löfte om att få köpa ytterligare fyra Jas-plan av Sverige. Med några extra Gripen innanför västen blir även en Sverige-i-Natoskeptiker som Orbán på gott humör. Allt gammalt groll från härom veckan är glömt, inga skolprogram från Utbildningsradion om Ungerns demokratiska underskott stör längre de mellanstatliga relationerna.

Det hela påminner rätt mycket om hur Turkiet plötsligt blev vänligt inställda till att dela försvarsallians med Sverige efter att de utlovats de där amerikanska F-16-planen de bett om i flera år.

Betydde provocerande lite 

Allt i denna uppgörelse om att släppa in Sverige i en försvarsallians handlade alltså egentligen om krigsmateriel, och inte om eldning av koraner eller förolämpning av skör ungersk nationalkänsla? Det verkar så – även om Sverige som bekant under resans gång efterkommit rätt långtgående turkiska krav. Det blev ändå ingen omröstning i parlamentet. Men med flygplanen på ingång verkar allt ha förändrats. Varken satirteckningstävlingar, upphängda Erdogandockor eller inresta provokatörer betydde alltså något till slut, när väl Turkiet fick positivt besked om sina F-16.

Kanske var då även de officiella svenska reaktionerna på provokationerna överdrivna. Alla fördömanden och allt tal om förbud av sådant som att bränna Koranen. Förhoppningsvis är just den frågan överspelad nu, men att den alls väcktes på högsta politiska nivå bådar inte gott inför nästa upplevda kris. Annars kunde man ju tro att just yttrandefriheten och mötesfriheten var sådana saker som uppgåendet i försvarsalliansen var tänkt att skydda.

Förhoppningsvis läggs det till handlingarna 

Den som funderar över var det annars kan sluta behöver bara öppna en bok. För en dryg vecka sedan satte bokrean i gång, och där kan man hitta Henrik Berggrens fantastiska skildring av Sverige under andra världskriget, Landet utanför. Berggren täcker i de två första volymerna perioden 1939–1942. Det var en tid då Tyskland ställde ständiga krav på att regeringen skulle gripa in och stoppa olika antinazistiska tidningar för specifika publiceringar. Något regeringen också gjorde. Framför allt justitieministern Westman (C), men när han hade semester kunde även statsministern och landsfadern Per-Albin Hansson (S) hålla i saxen.

Det var egentligen aldrig risk för tysk ockupation på grund av vad som stod i svenska tidningar, skriver Berggren, utan ett sätt för Tyskland att trycka ner och koppla grepp på små neutrala stater som Sverige och Schweiz. Vi har med andra ord redan varit där en gång. Vi vill förhoppningsvis inte tillbaka.

Diskussionen om Nato, som vi nu, kanske, eventuellt snart är med i, lär fortsätta. Den uppjagade diskussionen om vi ska ändra ordningslagen och nagga olika slags grundlagsfästa friheter i kanten för att blidka diverse auktoritära ledare hoppas jag kan läggas till handlingarna nu.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00