Hur står det egentligen till med Sveriges barnrättskompass?

”Jag har ägnat en stor del av mitt liv åt att bearbeta känslor det fört med sig att mina föräldrar lämnade bort mig. När Adoptionsutredningen kom insåg jag helt plötsligt att det finns ett annat alternativ – jag kan ha blivit stulen. Jag vet faktiskt inte vilket som är värst.”

Det här sa en kvinna som deltar i en grupp där vi skriver våra livsberättelser nyligen. Hon har sökt sina rötter men inte funnit något.

En bild som rämnar

Frågorna har hängt i luften så länge, bevis presenterats, andra utredningar gjorts. Men nu gick det inte längre att undkomma tyngden av de brott mot mänskliga rättigheter som lades fram. Adoptionskommissionen föreslår ett stopp för internationella adoptioner eftersom rättssäkerheten aldrig helt kan garanteras. 

Alla måste vi nu acceptera att sanningen gör ont

Det är svårt för många att tänka om, att anpassa bilden av kärleksfulla svenska vuxna som räddat olyckliga barn från övergivenhet och misär, till en mycket mindre smickrande verklighet, i vissa fall brottslig.

Alla måste vi nu acceptera att sanningen gör ont: adoptivföräldrar, adopterade, ja till och med Adoptionscentrum som kämpar emot med näbbar och klor.

Det politiska efterspelet

Den politiska diskussionen pågår. För två veckor sedan bjöd riksdagsledamöterna Ulrika Westerlund (MP) och Martina Johansson (C) in till ett riksdagsseminarium i Stockholm.

Om det har jag inte sett en rad i nyhetsrapporteringen, däremot har man kunnat läsa i den flitige skribenten och forskaren Tobias Hübinettes uppdateringar i sociala medier.

Det kan vara läge att upprepa det som Anna Singer tydligt uttryckte på presskonferensen när utredningen överlämnades: Att mänskliga rättigheter kränkts när en adoption genomförts betyder inte att en person inte kan ha haft en bra uppväxt.

Hon var med på riksdagsseminariet tillsammans med representanter för de adopterades olika föreningar och för alla partier förutom KD.

Ursäkter och ansvar 

Samtliga partier ställer sig bakom att regeringen ska be de adopterade om ursäkt. Även förstaföräldrarna i ursprungsländerna och adoptivföräldrarna i Sverige ska inkluderas i en ursäkt. Det skulle kunna vara oproblematiskt. Men i kommentarsfältet under Tobias Hübinettes uppdatering framgår att inte alla tycker det är självklart att adoptivföräldrar ska inkluderas.

Det tål också att upprepas att grunden för en adoption alltid är ett anknytningstrauma som inte alltid går att läka med kärlek.

Samtliga partier vill också inrätta ett statligt resurscentrum för adoptionsfrågor som ska erbjuda psykosocialt och juridiskt stöd till adoptivfamiljer och adopterade och sprida kunskap till yrkesgrupper som möter adopterade.

Är barnrättskompassen rätt inställd när den pekar på fotboja för 6-åringar och fängelse för 13-åringar? 

Det som framställs som den brännande frågan är om den internationella adoptionsverksamheten ska stoppas. Nederländerna gjorde det redan 2021. Ja, säger V, MP och SD medan C och L vill bibehålla det nuvarande systemet. S har inte ännu tagit ställning.

Barnrättens prövning

Upprättelseceremonin i Blå hallen 2011. En ursäkt gavs till före detta barnhemsbarn och fosterbarn som utsatts för vanvård och övergrepp. De lovades att detta inte skulle upprepas.

Ett löfte som inte infriats. Frågan är när nästa vanvårdsutredning ska starta.

Och vilka nya former av övergrepp och trauman vi riskerar att utsätta barn för när det snart inte går en dag utan att repressiva åtgärder mot dem på allvar förs fram. Är barnrättskompassen rätt inställd när den pekar på fotboja för 6-åringar och fängelse för 13-åringar?