Källskydd? Inte om tidningen är myndighetsägd

I vintras fick redaktionen för den populärvetenskapliga webbtidningen Extrakt en obehaglig överraskning. Tidningens utgivningsbevis behövde förnyas eftersom det gått tio år sedan sist.

Men Extrakt fick avslag, och det beror på en ny praxis hos Mediemyndigheten som hanterar utgivningsbevis för databaser, det vill säga webbtidningars motsvarighet till de tryckta periodiska skrifternas utgivningsbevis. Extrakt ges ut av Formas, en statlig myndighet.

I en kommentar till tidningen Journalisten är Mediemyndighetens jurist Ola Vigström tydlig:

– Det är en principiell fråga, grundlagarna är inte till för myndigheter, säger han.

Grundlagen ställs på sin spets 

Enligt Mediemyndighetens tolkning av yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, är det privatpersoner och andra slags ”privatsrättsliga subjekt” som föreningar, företag och så vidare som kan åtnjuta skyddet i YGL – inte myndigheter.

Det journalistiska ansvaret att garantera uppgiftslämnares anonymitet är dessutom inte bara juridiskt, utan också i högsta grad moraliskt.

Mediemyndighetens hållning är alltså principiell, men man framhåller i sitt avslag även en konkret fråga där motsättningen mellan olika delar av grundlagen ställs på sin spets. En webbtidning med utgivningsbevis omfattas av källskyddet, vilket bland annat gör att det skulle vara straffbart att lämna ut uppgifter om källor. En myndighet, å andra sidan, är skyldig att lämna ut alla uppgifter som inte uttryckligen är belagda med sekretess – enligt samma grundlagar. Vad som är hemligt bestämmer inte myndigheten enligt eget godtycke – även om det händer att de på olika kreativa vis försöker – vilket vi bland annat såg exempel på under pandemivåren 2020. Avslag kan och bör överklagas till kammarrätten som inte sällan ger myndigheten bakläxa.

När någon exempelvis begär ut e-postloggar som visar vilka som kommunicerat med en tidning som ges ut av en myndighet uppstår ett dilemma. Och det sker, har det visat sig, i organiserad form – just för att åstadkomma en lagändring.

Metoden som använts är densamma varje gång: Ett anonymt tips till en myndighetstidning följs upp med en begäran om att ta del av e-postloggen. Om redaktionen vägrar eller lämnar ut helt eller delvis maskade e-postloggar går man vidare till domstol.

Borde myndigheter göra tidning?  

Högsta förvaltningsdomstolen har nämligen sagt sitt: Redan 2017 slog man fast att offentlighetsprincipen slår källskydd och meddelarfrihet. Detta efter att e-postloggar begärts ut enligt mönstret ovan från Havs- och vattenmyndighetens tidskrift Hav & Vatten. Ett meddelande ”som har lämnats in till eller upprättats hos en myndighet endast för offentliggörande i periodisk skrift som ges ut av myndigheten” är inte en allmän handling fastslår domstolen med stöd av Tryckfrihetsförordningen – men samma undantag gäller inte ”datalagrade förteckningar över in- och utgående e-post”.

Enligt tidningen Journalisten har en hemlig grupp lämnat tips och sedan begärt ut e-postloggar från sammanlagt 17 myndighetstidningar. Tolv har efterkommit begäran, men i fem fall har man fått ut maskade eller på annat vis manipulerade loggar, och då överklagat till kammarrätten. Som rimligen kommer att besluta i enlighet med Högsta förvaltningsdomstolens avgörande.

Borde myndigheter alls ge ut journalistiska produkter? Det är i grunden en yttrandefrihetsfråga, men både Mediemyndighetens praxis och rådande rättsläge lägger uppenbara hinder i vägen för yttrandefriheten.

Källskyddet kan inte garanteras

Från Mediemyndighetens sida har man sagt att man inte kommer att dra in några existerande utgivningsbevis, men håller man fast vid rådande praxis finns inga kvar om nio år. Samtidigt innebär nuvarande lagstiftning och rättsläge alltså att källskyddet inte kan garanteras fullt ut. Det blir med andra ord svårt både att komma i åtnjutande av grundlagsskydd och att rent praktiskt skyddas om ägaren är en myndighet. Och det journalistiska ansvaret att garantera uppgiftslämnares anonymitet är dessutom inte bara juridiskt, utan också i högsta grad moraliskt.

Extrakts överklagande av avslaget om utgivningsbevis ligger nu hos förvaltningsrätten. Samtidigt har kammarrätten en överklagan på sitt bord om ett utbegärt e-postmeddelande till tidningen. Innehållet i mejl som skickats till en myndighet ”endast för offentliggörande i periodisk skrift som ges ut av myndigheten” omfattas som vi sett inte av offentlighetsprincipen – men webbtidningen Extrakt är inte en periodisk skrift, och ytterligare rättslig prövning krävs.

Dilemmat kvarstår. Fortsättning lär följa.