Made in Europe 2030?

Mitt första riktiga jobb var på Kommerskollegium – ett av Sveriges äldsta ämbetsverk grundat under den svenska stormaktstiden på 1600-talet av Axel Oxenstierna. Jag lärde mig då att sjunga frihandelns lov i alla möjliga olika tonarter – inte konstigt, då frihandeln har varit en framgångssaga utan like för vårt lilla exportberoende rike.

Jag hamnade på Kommerskollegiums GATT-avdelning (föregångaren till dagens Världshandelsorganisation, WTO) och fick omedelbart artikel 2 i GATT om ”mest gynnad nation” intatuerad i min, då, unga hjärnbalk, det vill säga att inget land får behandlas mer gynnsamt än något annat land. Ett land får alltså till exempel inte ha olika tullavgifter på samma vara från olika länder.

En ny värld

I dag lever vi i en helt annan värld – nästan på en annan planet. Och jag kan berätta att varken Trump eller Xi Jinping har varit anställd på motsvarigheten till Kommerskollegiums GATT-avdelning och studerat artikel 2. Nej, ingen av de globala storspelarna i dag har något alls över för WTO trots att alla ekonomiska analyser visar hur mycket de skulle tjäna på motsatsen.

Tullnivåer och exportrestriktioner används vind för våg i ett geopolitiskt pokerspel

Tullnivåer och exportrestriktioner används vind för våg i ett geopolitiskt pokerspel. Statliga subventioner, krav på tekniköverföring och protektionism används för att bygga upp egen industri och produkter. Och frihandelns vänner har plötsligt blivit förlorare genom importberoende som blir belastande i en värld utan spelregler.

Konsekvenserna för Europa

När produkter dumpas på den europeiska marknaden, slår ut inhemsk industri och sedan – som grädde på moset – ibland importkranen stängs av (till exempel sällsynta jordartsmetaller från Kina) då uppstår enorma problem; inte minst inom känsliga samhällskritiska sektorer som läkemedel eller försvarsindustrin.

Men de nya tiderna handlar inte bara om att stormakterna lägger internationella handelsregelverk på hyllan. Genom en mycket strategisk och skicklig industripolitik (Made in China 2025) har Kina gjort stora satsningar på att bli världsledande inom ett antal högteknologiska sektorer inklusive AI, 5G, aerospace, halvledare, elbilar och biotech.

Kinas långsiktiga strategi

Strategin syftar till att gradvis minska Kinas behov av import genom att bygga upp egen kapacitet i hela värdekedjan. Det innebär att samtidigt som europeiska företag riskerar att förbli beroende av kinesiska insatsvaror, minskar möjligheterna att sälja avancerade produkter på den kinesiska marknaden i takt med att landet ersätter utländska lösningar med egna. USA har snabbt kopierat delar av Kinas strategi.

Den perfekta stormen är här

För Europa förstärks dessa obalanser av andra strukturella utmaningar: de mycket högre energipriserna till följd av det ryska anfallskriget, importstoppet för rysk olja och gas samt de snabbt ökande försvarsutgifterna. Den perfekta stormen är här.

Wall Street Journal formulerade det hela i ett nötskal: ”Europa levde en gång gott på billig rysk energi, på Kina som den stora exportmarknaden och på att outsourca försvarsräkningen till USA. Allt detta är borta i dag.”

Vad som krävs nu

Vad är då lösningen? Det finns såklart ingen ”silver bullet”. Det krävs många olika åtgärder, både på lång och kort sikt. På lång sikt måste Sverige och EU fortsatt plädera för en återgång till WTO och respekt för internationella handelsregler. Men vi måste också vara realister och inse att detta inte kommer att hända på varken kort eller medellång sikt – och under tiden flyttar våra industrier antingen till Kina eller USA.

Vi behöver därför snabbt en genomtänkt europeisk och svensk näringspolitisk strategi som satsar på forskning och utveckling inom ett antal noga utvalda industrigrenar (Made in Europe 2030?), där vi fortfarande har en chans att vara globalt konkurrenskraftiga. Vi behöver dessutom tänka igenom våra beroende och sårbarhet inom strategiska områden och skydda europeisk industri vid uppenbart oschysst konkurrens.

Vi behöver därför snabbt en genomtänkt europeisk och svensk näringspolitisk strategi som satsar på forskning och utveckling

En väg framåt

Till detta behöver vi allt som Draghi och Letta rekommenderar i form av regelförenkling och en bättre fungerande inre marknad, där små företag kan skala upp och nå skalfördelar, liksom fungerande kapitalmarknader som förser europeiska innovationer med riskkapital för att kunna stanna i Europa.

IMF pekar på att de handelshinder som vi fortfarande har kvar mellan länder på EU:s inre marknad motsvarar en tullnivå på 45 procent för varor och 110 procent för tjänster. Det får Trump-tullar på 15 procent att blekna. Von der Leyen och EU-kommissionen är på bollen på mycket av detta, men hon kommer att behöva fortsatt starkt stöd – även om det ibland går emot gamla svenska frihandelsinstinkterna.

Men nya tider kräver nya lösningar. Och det är väldigt, väldigt bråttom om vi vill ha några företag, jobb att gå till och skatteintäkter kvar i Europa.