V-ledamot: Landsbygden behöver också bankkontor

I häpnad över en massiv bankflykt från Västerbottens inland ställde jag en skriftlig fråga till finansmarknadsminister Åsa Lindhagen (MP) om åtgärder så att de boende på landsbygden i Västerbotten kan få bank- och kontantservice.

Skillnad mellan stad och land

Vi har stora regionala skillnader i Sverige. Landet dras isär och effekterna blir allt mer påtagliga för dem som bor på landsbygden. Flera banker har upphört med kontanthantering eller infört restriktioner för hur man får ta ut och sätta in pengar. Det betyder att många människor har fått rätten till sina egna pengar begränsad. När storbankerna stänger ner sina kontor har det många gånger inneburit att även bankomaten försvinner. Tillgången till kontanter har därmed också blivit en skillnad mellan stad och land.

Jag hade väntat mig uppgifter om det i ministerns svar. Men svaret anknöt inte ens till Västerbotten. 

I Västerbotten stängde den hittills mest uthålliga banken, Handelsbanken, sina kontor i Dorotea, Storuman och Åsele den 30 april. I Byske och Sävar stängdes kontoren i mars. Bjurholm och Vindeln står på tur. Snart stänger också deras bankkontor i Sorsele. De som bor i Åsele har nu 14 mil tur och retur för att besöka närmaste bank som finns i Vilhelmina. De som bor i Sorsele får 17 mil tur och retur för att besöka en filial i Arvidsjaur. Och medan jag skriver nås jag av informationen att Handelsbanken även lämnar Malå.

Oron växer

Många har känslan av att det är svårt att starta företag i Sverige. Så är det inte jämfört med i andra länder. Det man behöver är till exempel bättre lånegrunder. Nedstängningarna av banker på landsbygden medför att allt färre banktjänstemän har kunskap om förutsättningarna för att starta och driva ett företag där, liksom att allt färre inom banken har lokal- och personkännedom.

Många kommunpolitiker kliver fram med stor oro och markerar att sådan lokal kännedom är extremt viktig för utvecklingen av varje kommun. Åtskilliga företagare delar oron. Och hur ska befintliga butiker och andra företag hantera eventuella kontanter?

Privatpersoner kan också vara beroende av att det finns en bank på orten. De kan ha andra anledningar till lån liksom till kontanthantering. Alla kan eller vill inte använda internettjänster och bankkort. Äldre nämns ofta och med rätta.

Vi behöver också tänka på att de kvinnor som behöver leva skyddat för att undkomma en våldsam före detta man eller sambo riskerar att bli spårade om de använder bankkort. Det borde vara extra angeläget numera efter att ett ovanligt stort antal kvinnor har dödats av en man som de har eller haft en relation med.

Fick inget svar från ministern

Detta är ett axplock från en än bredare problembild kopplad till förlusten av bankkontor. Hur kan en lösning se ut? Räcker den nya lagen som började gälla vid årsskiftet? Den skulle innebära att vissa stora banker, bland dem Handelsbanken, ska ge konsumenter tillgång till kontanter genom uttagsautomater, bankkontor eller livsmedelsbutiker och ge företag permanenta möjligheter att sätta in kontanter från sin dagskassa genom serviceboxar.

Det låter ju bra, men kraven är också egendomligt kopplade till geografin: högst 0,3 procent av befolkningen i Sverige ska ha längre än 25 kilometer till en plats för kontantuttag och högst 1,22 procent av befolkningen ska ha längre än 25 kilometer till en plats där de kan sätta in en dagskassa på ett bankkonto. Vad innebär det för de aktuella kommunerna?

Jag hade väntat mig uppgifter om det i ministerns svar. Men svaret anknöt inte ens till Västerbotten. Det utmynnade i inte ovanliga men intetsägande formulering om att regeringen fortsätter att följa utvecklingen. Ska vi tillåta att orden om att hela Sverige ska leva inte förpliktigar utan bara är tomma ord?