Symboliska varumärkessatsningar är ett hån mot Kriminalvårdens medarbetare

Kriminalvården står inför sin största expansion i modern tid. Regeringen skjuter till miljard efter miljard. Nya fängelser ska byggas och långt fler ska ha kontakt med frivården, tusentals nya medarbetare rekryteras. Samtidigt som myndigheten växer på bredden riskerar den att krympa på djupet. För det spelar ingen roll hur många platser som byggs, om man inte satsar på människorna som ska få det att fungera.

Nytt typsnitt och ny modern logga

Nu har Kriminalvården startat ett gigantiskt arbete med att ändra grafisk profil och stora reklamkampanjer för att marknadsföra det nya utseendet. Att under denna växtvärk lägga miljontals kronor på en ny logotyp och grafisk profil är att skicka helt fel signaler. Det nya typsnittet ”KrimType” särskilt framtaget för Kriminalvården är snyggt, den nya loggan är modern men personalen är inte imponerad.

Allt i Kriminalvården har loggan på. Det är en gigantisk satsning som kommer att ta mycket tid från annat Kriminalvården ska prioritera. Personalen upplever inte heller att de har fått vara med i processen och ingen har tittat tillräckligt på konsekvenserna av att byta ut allt.

Att fasa ut kläder, flaggor, skyltar, bilar och allt annat med myndighetens logga kommer att ta många år. Vi saknar ännu svar på vad som ska hända med allt som har den gamla loggan på. Frågan är vad det kostar att byta ut allt, och om det är rätt att använda skattepengar för detta? 

Växande frustration

Många anställda är irriterade. Vad borde Kriminalvården satsa på för att få fler att vilja stanna kvar och fler att vilja söka sig till jobb i myndigheten? När lönerna halkar efter, karriärmöjligheterna är få och arbetsmiljön pressad upplevs symboliska varumärkessatsningar snarare som ett hån mot de medarbetare som varje dag bär verksamheten.

Kriminalvården har länge kämpat med hög personalomsättning, rekryteringssvårigheter och växande frustration bland dem som är kvar. Många lämnar inte för att uppdraget är meningslöst, utan för att arbetsvillkoren inte är tillräckligt bra. Våra medlemmar, bland andra frivårdsinspektörer, vittnar om överbelastning och otillräckligt stöd.

Många lämnar inte för att uppdraget är meningslöst, utan för att arbetsvillkoren inte är tillräckligt bra

Det är dyrt med hög personalomsättning och ska regeringens mål om fler fängelseplatser kunna bli verklighet så måste de erfarna inom Kriminalvården premieras. Vi vet vad som skulle få fler att vilja jobba kvar. När erfarenhet och kompetens inte värderas tillräckligt, och när lönen inte speglar ansvaret så blir det svårt att behålla engagemanget.

Ge anställda en rimlig arbetsbelastning

Det finns ljuspunkter. För två år sedan gjordes en extra lönesatsningen på bland andra frivårdsinspektörer, det var en viktig satsning som gjorde att fler ville stanna kvar. Den visar att myndighetens ledning har verktygen, men en engångshöjning räcker inte. Den måste följas av en tydlig och rättvis löneutveckling, där erfarenhet lönar sig.

Som följd av hårdare straff så döms nu allt fler till längre fängelsestraff, och då måste Kriminalvården vara rustad att ta hand om alla som dömts. Målet måste fortsatt vara att den som döms inte ska begå nya brott efter avtjänat straff.

Nya fasader, nya logotyper och snygga kampanjer är säkert bra för varumärket. Men det är i vardagen, i mötet mellan medarbetare och klienter, i frivårdens samtal och i besluten som Kriminalvårdens verkliga varumärke formas.

Kriminalvårdens möjlighet att rekrytera och behålla medarbetare är inte en fråga om kommunikationsstrategi. Det är en fråga om förtroende. Det spelar ingen roll hur modern logotypen är, hur färgerna fungerar ihop eller hur ofta man talar om att vara en ”attraktiv arbetsgivare”. Det som spelar roll är karriärmöjligheter, löner och en rimlig arbetsbelastning.