SKR: Sluta sprida myter om sjukvården

Är svensk hälso- och sjukvård en otymplig, svårstyrd och ineffektiv koloss, präglad av långa köer och vårdplatsbrist, med en arbetsmiljö som är så dålig att ingen vill arbeta där? Vore det enklaste sättet att lösa dessa problem att låta staten ta över ansvaret för hela apparaten? Så låter det åtminstone från vissa fackförbund, partier och enskilda debattörer.

Samtidigt har vi medicinska resultat i världsklass. Vi lever allt längre och har allt högre livskvalitet, till följd av att vården hela tiden blir bättre på att både upptäcka och bota sjukdomar, och på att förebygga ohälsa. Bland svenskarna har 67 procent stort förtroende för vården i sin helhet, och 87 procent anser att de har tillgång till den vård de behöver.

Det är inte lätt att få en entydig bild av vården – och kanske finns ingen sådan. SKR har i alla fall gjort ett försök att bringa lite klarhet i frågan. I en ny publikation Myter och fakta om vården samlar vi nio rådande föreställningar, eller myter, om sjukvården, och bemöter dem med objektiv fakta och statistik från myndigheter, OECD och annan internationell data.

Här är tre av de myter som vi tar upp:

Myt: Vården är ineffektiv

Nej, det stämmer inte. En återkommande föreställning är att sjukvården producerar alldeles för lite i förhållande till vad den kostar. När SCB mäter olika sektorers produktivitet kommer vården långt efter näringslivet.

Men faktum är att vi får mer och bättre vård för pengarna i dag än för 20 år sedan. Vårdens andel av BNP har stadigt legat på cirka 10-11 procent de senaste decennierna. Under samma period har stora medicinska framsteg ökat kvaliteten på vården; till exempel så har både förekomsten av, och dödligheten i, folksjukdomar som cancer, stroke och hjärt-kärlsjukdom minskat dramatiskt. Samtidigt kan allt fler patienter få vård utan att behöva läggas in på sjukhus.

Vårdkvaliteten har ökat på i stort sett samma sätt i alla de nordiska länderna, oavsett vem som styr vården.

Det sätt som används inom EU för att mäta vårdens effektivitet – volymmetoden – är inte rättvisande. I vår mytskrift visar vi hur den mätmetoden, genom att fokusera på antal vårdbesök, felaktigt ger bilden av att vården bara ökat i kostnad, inte effektivitet. Trots att det alltså förhåller sig tvärtom.

Myt: Statlig styrning kommer att göra vården bättre

Nja, det vet vi inte. Frågan om vårdens styrning är högaktuell. I juni presenterar Vårdansvarskommittén sina förslag på vem som ska styra vården. Det finns en föreställning om att ett statligt övertagande skulle minska geografiska skillnader och korta köerna. Men erfarenheterna från våra nordiska grannländer ger inga tydliga belägg för det.

Vårdkvaliteten har ökat på i stort sett samma sätt i alla de nordiska länderna, oavsett vem som styr vården. I både Danmark och Norge har produktiviteten och tillgängligheten ökat. Men detta kan inte kopplas specifikt till de statliga övertagandena.

SKR har analyserat den norska reformen (och en analys av den danska kommer). I Norge började väntetiderna rent av minska före 2002 när staten tog över sjukhusvården. Och den regionala ojämlikheten i medicinska utfall kvarstår.

Myt: Personalen flyr vården

Nej. Det saknas belägg för det påståendet. Enligt statistik från SCB är personalrörligheten inom regionerna i nivå med arbetsmarknadens genomsnitt, och Socialstyrelsens siffror visar att av de med en sjuksköterskeutbildning jobbar i dag 87 procent kvar; år 1995 var samma siffra 90 procent. Bland läkarutbildade har andelen rentav ökat från 90 till 93 procent. SKR:s egen personalstatistik visar att den långsiktiga trenden är att fler rekryteras till än lämnar regionerna.

Svensk sjukvård har flera problem, till exempel med vårdplatsbrist på sina håll. Det sista vi vill är att sopa något av dem under mattan. Alla parter tjänar på en debatt som förs på saklig grund, utifrån fakta. Det är först när vi har samma problembild som vi gemensamt kan försöka hitta lösningar.