Myndigheter ska inte överproducera kommunikation

Uppdragen till myndigheterna borde ses över och det kan finnas skäl att begränsa hur mycket myndigheterna får ägna sig åt att främja bilden av sig själva genom varumärkesbyggande. Det skriver Josefin Utas, Slöseriombudsmannen.

Placeholder image
”Teoretiskt går det att rättfärdiga det mesta med hänvisning till det uppdraget. Men så ska man inte använda skattepengar.” Foto: Daniella backlund/SvD/TT, Holger Ellgaard/ Wikimedia, Tomas Oneborg/SvD/TT, Naturvårdsverket
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.
Lyssna på artikeln

Med ny teknik kan mycket göras effektivare i samhället. Även hos myndigheterna sker effektivisering. Ändå minskar inte deras verksamhet eller antalet anställda. Det beror på att man hittar på nya ansvarsområden och sysslor, bland annat sådant som har med kommunikation att göra.

Myndigheters varumärkesbyggande

En rapport från år 2021 gjord av Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO), visar att antalet anställda på statliga myndigheter som sysslar med kommunikation har ökat med 46 procent mellan åren 2006 och 2019, medan det totala antalet anställda har ökat med 11 procent.

Att putsa på bilden av myndigheterna riskerar även att lägga dimridåer över vad de gör och försvåra granskning.

Rapportförfattarna konstaterar att det inte finns någon övergripande koll på hur mycket pengar som används till kommunikation och information från myndigheterna. Det går sällan att utläsa ur myndigheternas årsredovisningar. Att endast titta på antalet kommunikatörer räcker inte, eftersom kommunikationstjänster och annonser även kan köpas in.

Självklart måste det offentliga bistå invånarna med viktig information, så som hur man ansöker om föräldrapenning, vad som gäller pensioner och liknande. Det finns dock mycket annan kommunikation som produceras i dag som går att ifrågasätta nyttan med, så som marknadsföring som syftar till varumärkesbyggande. Att putsa på bilden av myndigheterna riskerar även att lägga dimridåer över vad de gör och försvåra granskning.

Är det myndigheternas uppdrag?

Några exempel: Polisens stora kommunikationsstab har varit föremål för diskussion de senaste åren. Antalet kommunikatörer har ökat, ändå har man köpt in PR-tjänster för miljontals kronor. Samtidigt är det för få poliser i yttre tjänst. Hur är det egentligen med prioriteringarna?

Trafikverket, som är myndigheten med flest antal anställda inom kommunikation i genomsnitt mellan åren 2006 och 2019, låter ta fram ett stort antal filmer, med olika syften. De har även sponsrat Youtubers som ska göra reklam för att få unga invandrare att vilja ta körkort. Bör det vara Trafikverkets uppdrag att få fler att ta körkort?

En del myndigheter lejer ut sin reklam och kommunikation. Biståndsmyndigheten Sida har som strategi att de organisationer som tar emot deras stöd från myndigheten ska göra reklam för biståndet, för att hålla uppe befolkningens biståndsvilja. En myndighet borde överhuvudtaget inte driva opinion eller lägga sig i frågan om hur stor budget de ska få.

Bättre överblick över kostnaderna behövs så att det blir tydligt vad myndigheterna gör med pengarna.

Ett annat exempel är hur Svenskt friluftsliv fick pengar från Naturvårdsverket för att driva det nationella projektet ”Luften är fri” under år 2021. Det togs fram massvis med kommunikation, annonsering, reklamfilmer, för att uppmuntra människor att gå utanför sina dörrar. Trevligt och roligt kanske – men är detta vad invånarna förväntar sig att få för sina pengar?

Ett problem i sammanhanget är att en stor del av myndigheterna faktiskt har i uppdrag att informera om sin verksamhet, något som i stort sett går att göra hur mycket som helst. Teoretiskt går det att rättfärdiga det mesta med hänvisning till det uppdraget. Men så ska man inte använda skattepengar. Det öppnar för ständigt ökad budget och högre skatter.

Respekt för skattebetalarnas pengar

Det finns anledning att bry sig mer om vad statliga myndigheter gör i kommunikationsväg. Bättre överblick över kostnaderna behövs så att det blir tydligt vad myndigheterna gör med pengarna. Uppdragen till myndigheterna borde ses över och det kan även finnas skäl att begränsa hur mycket myndigheterna får ägna sig åt att främja bilden av sig själva genom varumärkesbyggande.

Kommunikation från statliga myndigheter måste vara väl avvägd, fylla ett tydligt syfte som inte stannar vid att myndigheten önskar visa upp sig. Det måste också ske på ett måttfullt sätt, med respekt för skattebetalarnas pengar.


Politik på allvar
Få gratis nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget.
Genom att registrera dig till Altingets nyhetsbrev accepterar du våra användarvillkor