Låt inte den akademiska friheten urholkas

Den akademiska friheten krymper sällan genom stora och medvetna beslut. Det sker i små steg, ofta med goda intentioner, men utan tillräcklig medvetenhet om konsekvenserna. Alltför ofta när nya krav ställs, medel omfördelas och politiken griper in i universitetens inre angelägenheter, minskar den akademiska friheten.

För många mål och krav

Vi ser tydliga mönster där den akademiska friheten inskränks som en bieffekt av helt andra politiska målsättningar. Ett exempel är när politiker lägger till nya examensmål i utbildningar utan att annat tas bort. Det sker ofta med en god tanke, men över tid har den här styrningen lett till att vissa utbildningar svämmar över av olika mål och krav. Det lämnar inget utrymme kvar för lärarna eller studenterna att lägga till extra fördjupning eller anpassa utbildningarna med andra ämnen än de som politiken redan dikterar.

Ett annat exempel rör satsningar på ökad forskningsfinansiering, som allt oftare tar sikte på politiskt prioriterade områden. Det kan tyckas harmlöst, men när allt mer forskningsmedel är bunden till specifika ämnen så kan lärosätena inte längre ta långsiktiga strategiska beslut om forskningens inriktning.

Det är dessutom vanligt att regeringen ger lärosätena andra uppdrag, exempelvis att bygga ut en viss typ av utbildningar. Besluten kan ofta uppfattas som oproblematiska, men återigen kan många liknande beslut sammantaget leda till att styrningen blir betungande.

Autonomin hotas

Alltså, när beslut staplas på varandra minskar lärosätenas autonomi och den akademiska friheten urholkas. Det sker inte alltid av illvilja, utan för att effekterna inte synliggörs i beslutsprocessen. Vi vill föreslå ett enkelt verktyg för att bryta mönstret. Utredningar som föreslår förändringar som rör universitet och högskolor borde göra en konsekvensanalys av hur förslagen påverkar den akademiska friheten. Detta kan göras genom ett tillägg i den förordning om konsekvensutredningar som antogs förra året.

Vi ser tydliga mönster där den akademiska friheten inskränks som en bieffekt av helt andra politiska målsättningar.

I dag måste statliga utredningar och myndigheter redovisa konsekvenser av nya lagar och förordningar. Förslag som specifikt gäller regioner eller kommuner måste redovisa en specifik analys av hur det påverkar det regionala eller kommunala självstyret. Vi menar att samma princip borde gälla universitet och högskolor. Varje gång en utredning eller en myndighet lägger reformförslag som påverkar högre utbildning eller forskning bör det göras en särskilt konsekvensanalys: Hur påverkar detta den akademiska friheten?

En sådan analys skulle tvinga både politiker och tjänstemän att reflektera: Finns det andra vägar att nå målet? Kan vi ta bort något annat samtidigt för att undvika målträngsel och överbelastning?

Ge akademin ett skyddande lager

Det handlar inte om att förbjuda styrning. Reformer skulle fortfarande gå att genomföra även om de påverkar den akademiska friheten. Men ett krav på en bättre konsekvensanalys skulle bidra till ökad eftertänksamhet och bättre medvetenhet kring den balans som krävs mellan styrning och självständighet.

Politiken får ett bättre beslutsunderlag och akademin får ett extra skyddande lager. Det vore ett win-win-situation. Den akademiska friheten är inte bara en rättighet för forskare, lärare och studenter. Den är en garanti för ett öppet, kritiskt och demokratiskt samhälle. Låt oss ge den det skydd den förtjänar.