Kritiken mot EU-kontor bygger på en förenklad bild av politiskt inflytande

Altingets genomgång av vad regionernas EU-kontor kostar är välkommen. Offentliga resurser ska granskas. Men när diskussionen fastnar vid kostnader finns en risk att vi missar den större frågan: varför svenska regioner över huvud taget valt att vara närvarande i Bryssel.

En fråga om direkt inflytande 

EU är i dag en central politisk nivå för frågor som rör regional utveckling, transportinfrastruktur, industripolitik, energi, forskning och kompetensförsörjning. För regioner handlar EU-närvaro därför inte om symbolik eller representation, utan om praktiskt inflytande i processer som pågår kontinuerligt och ofta långt innan formella beslut fattas.

För norra Sverige är detta särskilt tydligt. Långa avstånd, låg befolkningstäthet och en snabbt växande industriell omställning innebär att generella regelverk och standardlösningar riskerar att slå fel. Om dessa perspektiv inte finns med när problemformuleringar, arbetsprogram och prioriteringar formas finns en uppenbar risk att besluten inte tar höjd för verkliga regionala förutsättningar.

Fallet Norrbotniabanan

Ett konkret exempel är arbetet med Norrbotniabanan. Projektets europeiska relevans har inte uppstått av sig självt. Den har byggts genom långsiktigt samarbete mellan regionala aktörer och genom återkommande dialog i Bryssel om hur transportinfrastruktur i norra Europa bidrar till konkurrenskraft, klimatomställning och sammanhållning inom unionen.

Att frågan i dag är tydligare förankrad i EU:s transportpolitiska sammanhang är ett resultat av uthålligt påverkansarbete.

Frågan bör därför inte vara om regioner ska vara representerade i Bryssel, utan hur denna närvaro används

Samma mönster återkommer inom EU:s forsknings- och innovationspolitik. Universitet, företag och offentliga aktörer i Västerbotten deltar i samarbeten inom bland annat grön teknik, digitalisering och life science. Dessa projekt uppstår sällan genom öppna utlysningar i ett vakuum. De formas genom nätverk, partnerskap och tidig information, där närvaro spelar en avgörande roll.

Närvaro kostar men frånvaro kostar mer

Kritiken mot EU-kontor kretsar ofta kring svårigheten att mäta resultat i kronor. Den invändningen är begriplig, men bygger på en förenklad bild av hur politiskt inflytande fungerar. De avgörande besluten fattas sällan vid det formella klubbslaget. De formas stegvis genom samråd, arbetsgrupper och informella processer där tillit, relationer och kontinuitet är centrala.

Frågan bör därför inte vara om regioner ska vara representerade i Bryssel, utan hur denna närvaro används. Transparens, tydliga uppdrag och samordning är avgörande. Men att dra slutsatsen att frånvaro skulle vara ett sätt att spara pengar bortser från den långsiktiga kostnaden av minskat inflytande.

Att vara aktiv i Bryssel är att se till att Västerbotten har inflytande även när besluten fattas utanför regionen.

Det är att ta ansvar för Västerbottens framtid.