
”Farsartat”
Så beskrev en centerpartist läget i samtal med Altinget efter en dag där ungdomsförbundets ordförande Caroline von Seth krävt partiledarens avgång, både Muharrem Demirok och gruppledaren Daniel Bäckström pekats ut som dåliga ledare och en av förlorarna i kampen om att bli Annie Lööfs efterträdare målats upp som kuppmakare i kvällstidningarna. Sedan bröt det ut ett krig i ungdomsförbundet, samtidigt som samtliga distriktsordförande enligt flera källor visade sitt stöd för den sittande partiledaren.
Sådan internkommunikation kanske är en vanlig novembervardag i Liberalerna, men så här brukar det inte låta i Centerpartiet.
En del i partiet tror nu att Muharrem Demirok kan lyckas reda ut den här soppan, trots stormen den senaste veckan. Så lät det inte för några dagar sedan.
Men vad gör det när väljarna och partiledaren vill åt ett håll medan gräsrötter ute i landet tycker att andra frågor är ännu viktigare
Då tolkades raseriet från vissa centerpartister som att partiledaren nu tappat stöd från viktiga aktörer som backat partiledaren efter först det beryktade lunchmötet med vänsterpartister och sedan det stökiga partistyrelesmötet där Muharrem Demirok anklagas för att vilja stötta Magdalena Andersson som statsminister.
Gräsrötterna ogillar fler än SD
Kanske kommer Muharrem Demirok nu passa på att rensa upp lite i kretsen runt sig och lyfta fram fler lojala personer i nyckelpositioner. Som det ser ut nu består partistyrelsen av företrädare för många delar av partiet, delvis eftersom Muharrem Demirok var något av en kompromisskandidat. Många tolererade honom, men få centerpartister brann för valet på samma sätt som man brann för Annie Lööf.
Det finns såklart argument för att köra på med Muharrem Demirok och låta honom prövas i en rejäl valrörelse. Han kan peka på ett helt okej resultat i EU-valet med centerpartistiska mått mätt och han kan hålla fast vid att stödet för att inte samarbeta med SD är stort inom partiet (det stämmer, enligt tidigare undersökningar). Partiledarlojala kan dessutom peka på att man inte längre dansar på riksdagsspärren, utan att partiet verkar ha växt en aning det senaste året.
Men vad gör det när väljarna och partiledaren vill åt ett håll medan gräsrötter ute i landet tycker att andra frågor är ännu viktigare? Betydande delar av den centerpartistiska medlemsbasen ogillar också Socialdemokraterna, men framför allt Vänsterpartiet. I det senare fallet är det dessutom ett ömsesidigt ogillande, Nooshi Dadgostars svar för att lösa samhällsproblem är ytterst sällan särskilt lika Muharrem Demiroks lösningar.
Vem skulle ta över?
Dessutom finns det ingen solklar efterträdare den här gången heller. Det brukar inte gå toppen för personer som pekas ut som nyckelpersoner i revolter mot sittande partiledare, vilket ställer till det för Elisabeth Thand Ringqvist. Den förra partiledarsvängen hade hon stöd från ungdomsförbundet. EU-parlamentarikern Emma Wiesner har också pekats ut som ett alternativ i samtal med Altinget, men det är osäkert om hon ens vill det om Demirok avsätts.
”Han är vänlig, men inte mycket mer”, säger en centerpartist om den sittande partiledaren som redan har behövt ha krismöten och svara på frågor om sin egen avgång i både SVT och tidningarna. Samtidigt är det smärtsamt att avsätta någon som folk inom partiet tycker är så förbannat trevlig.
I tider av lugn är det ofta uppskattat med ett vänligt ledarskap. Och visst är det så att arga personer ibland bara behöver en kram för att lugna ner sig. Frågan nu är bara om det är möjligt att krama ihjäl ett internuppror.
Insikt
- Weimers: Moderaternas ambitioner är direkt motsägelsefulla
- Mer undervisning om Förintelsen stoppar inte antisemitismen i skolan
- Vad är det för civilsamhälle ni politiker egentligen vill ha?
- Maktskifte i Ungern – men energikonflikten med Bryssel är inte över
- Efter oväntade riksdagssortin – nu siktar Sofia Nilsson på regionrådsposten

















