Inför målsättning om EU som renodlad frihandelsunion

Att Sverige ingår i en europeisk frihandelsunion är bra och nödvändigt. För att frihandelsunionen ska fungera bra så måste vi tyvärr som nation lämna ifrån oss beslutandemakt då det krävs en stor mängd gemensam lagstiftning. Direktiven och förordningarna är långt ifrån alltid gynnsam för Sverige, men det får man tugga i sig för helheten.

Så långt allt bra, hade Europasamarbetet stannat vid att vara en frihandelsunion hade jag utan att blinka sagt ja till att vara med.

Men jag skulle faktiskt påstå att det som är bra för Sverige slutar där. 

Ökar företagens regelbörda 

EU är en ständigt växande byråkratisk koloss som ur en outtömlig källa överöser oss med lagar, regler och byråkrati.

Nära på allt vi gör är dock bortkastad tid då riksdagens möjligheter att påverka utfallet är mikroskopiskt litet

Tidöregeringen har på hemmaplan arbetat hårt för att minska regelbördan för svenska företag, men då nya EU-regler ständigt fyller på så blir företagens regelbörda ändå netto plus.

EU:s regleringsiver skapar en stor börda på kontinentens näringsliv och medan USA och Kina rusar fram så minskar EU:s geopolitiska relevans.

Bortslösat riksdagsarbete

I riksdagen läggs enorma mängder mantimmar, både från politiker och tjänstemän, på att sätta sig in i och granska pågående EU-ärenden. Nära på allt vi gör är dock bortkastad tid då riksdagens möjligheter att påverka utfallet är mikroskopiskt litet.

Vetskapen om att inte en enda så kallade subsidiaritetsprövning någonsin lett till ett EU-kommissionen dragit tillbaka ett förslag torde göra även den mest EU-positive bitter.

En demokratisk fasad

EU har också stora brister i sin konstitutionella konstruktion, inte minst vad gäller bristen på demokrati. De största makthavarna för utfallet i den gemensamma politiken är de stora ländernas ledare, så som Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och Polen.

Som bekant har svenska väljare litet inflytande på dessa länders politiska inriktning. I Bryssel är det inte mycket bättre, där är de stora makthavarna EU-kommissionen och dess ”president”.

Sveriges målsättning ska vara att man som medlemsland ska kunna vara medlem endast i frihandelsunionen

Ingen av dessa utses i allmänna val och deras agendor behöver således aldrig prövas emot andra än de egna i den interna kompisklubben. Mer som Kina än som USA om man ska vara krass.

Vän av ordning kanske här vill påtala att vi ju faktiskt har allmänna val till EU-parlamentet, men detta parlament är mest en chimär av demokrati. För det första har parlamentet mycket begränsad makt och ledamöterna kan exempelvis inte lägga förslag/motioner. För det andra så är Sveriges andel färre än 3 procent av ledamöterna.

Summa summarum så styrs vi i stora delar av politiker och byråkrater som vi vare sig kan välja eller rösta bort. Uppskattningar ger vid handen att uppemot 60 procent av all lagstiftning som passerar riksdagen har sitt ursprung i EU-beslut.

”Europasamarbetet behöver en renässans” 

EU arbetar ständigt för att lägga under sig allt fler politikområden och det finns inga reella konstitutionella mekanismer för att EU kan göra annat än att växa. 

För mig saknas det dock logiska argument till varför EU:s länder ska tvingas underkasta sig klimat-, sammanhållnings-, jordbruks-, energi- och migrationspolitik för att få vara en del i frihandeln.

För att återta makten över vår framtid menar jag att Sveriges målsättning ska vara att man som medlemsland ska kunna vara medlem endast i frihandelsunionen. Utöver det så kan man samarbeta om flera politikområden, men där frivillighet råder.

EU kan mycket väl vara en plattform för samarbete kring gränsöverskridande frågor, men när svenskarna betalar 10-tals miljarder årligen för tvångsförvaltning som gör Sverige sämre och fattigare, med politik som inte är förankrad bland svenska väljare, så tycker jag att vi ska sparka bakut. Europasamarbetet behöver en renässans.