Handelsflottan och marinen måste växa tillsammans

Den 1 september genomfördes en omfattande totalförsvarsövning inom sjöfarten på ön Donsö, belägen i Göteborgs södra skärgård, i samband med Donsö Shipping Meet. Övningen samlade ett stort antal aktörer från den maritima sektorn – rederier, statliga myndigheter och organisationer. Med tanke på hur avgörande sjöfarten är för Sverige var det oerhört glädjande med en så stor uppslutning och att så många aktörer valde att öva tillsammans. 

Genom övningen och dess förberedelser har vi fått viktiga insikter om vad som behöver förbättras och utvecklas. Det är ett avgörande arbete framåt, där staten behöver säkerställa att näringslivet långsiktigt kan bygga upp förmåga att bidra, särskilt som i princip alla våra nationella transportresurser finns inom just näringslivet.

Förpliktelser inom Nato

Från branschens sida har vi länge lyft fram hur viktig sjöfarten är för Sverige och att den svenska handelsflottan är alldeles för liten för att vi ska kunna säkerställa en grundläggande försörjningsberedskap eller möta de krav som Natoanslutningen medför för Sverige vad avser transportförmåga.

Den svenska handelsflottan är alldeles för liten för att vi ska kunna säkerställa en grundläggande försörjningsberedskap

Med medlemskapet i Nato har Sverige dessutom ett nytt ansvar: nämligen att skydda och upprätthålla sjöförbindelser över Östersjön. Även om ytterligare arbete krävs är de åtgärder som regeringen har aviserat ett steg i rätt riktning för att stärka förutsättningarna för sjöfarten i Sverige. Åtgärder som gör att rederierna nu vidtar omfattande åtgärder är att stödja de svenska ansträngningarna att stärka vår nationella försvarsförmåga – bland annat genom att flagga in fler fartyg.

Med tanke på att handel är avgörande för Sverige och att 90 procent av vår utrikeshandel bärs av sjöfarten är det mycket välkommet att regeringen dessutom har pekat ut utrikeshandeln som en egen beredskapssektor.

Svensk handel och sjöfart är sårbar

Det förändrade omvärldsläget visar dock tydligt hur sårbar både handeln och sjöfarten är – oavsett om det handlar om attacker mot civila handelsfartyg utanför Yemen från hutumilisens sida eller pirater utanför Somalia. I vår del av Europa har vi hittills varit förskonade från den här typ av händelser, men måste nu anpassa oss efter denna typ av hot. Sverige har dessutom EU:s längsta kust och ett av de mest handelsberoende länderna i världen.

Hotet mot svensk handel och sjöfart är här och nu

Handeln och handelsflottan måste helt enkelt kunna skyddas – i såväl fred som i krig. Svenska marinen och Kustbevakningen har visserligen deltagit i sjöfartsskyddsoperationer utanför Somalia. Den utveckling vi nu ser utanför Jemen, där den Iranstödda hutumilisen attackerar fartyg med militär kapacitet, visar dock på en ny typ av hot som det svenska sjöförsvaret i dag inte är dimensionerad för att möta. Att de svenska Visbykorvetterna ska få en sådan förmåga är därför mycket välkommet.

Likaledes är den aviserade investeringen i nya större ytstridsfartyg av Luleå-klass, med förmåga att operera långt bortom Sveriges gränser, helt avgörande för att Sverige tillsammans med andra länder framgent ska kunna skydda den svenska handeln och svenska fartyg.

För lite och för sent

Omfattningen och tidsplanerna för den svenska inriktningen för marinen är i dag tydligt präglade av ”för lite – för sent”. Hotet mot svensk handel och sjöfart är här och nu. Havet är stort, vilket kräver en större uthållighet och mer resurser, både personellt och materiellt. Vi behöver således inte bara en större svensk handelsflotta, utan också en större marin.

Framgent krävs därför inte bara ett förstärkt fokus på rederiernas förutsättningar utan också ett betydligt större fokus på försvarets marina delar. Vi behöver skapa en trovärdig svensk förmåga för att skydda sjötransporter i vårt närområde och att, tillsammans med andra länder, skydda utrikeshandeln och sjöfarten globalt. I kommande ekonomiska beslut om försvaret måste regeringen därför prioritera den marina styrketillväxten.