Gränsregionerna är nyckeln till ett integrerat Norden 2030

Lars Gaardhøj och Carl Johan Sonesson
Ordförande respektive vice ordförande i Greater Copenhagen
Nordiska parlamentariker, statsministrar och andra regeringsföreträdare träffas den här veckan i Stockholm i samband med Nordiska rådets årliga session.
Det är ett viktigt tillfälle att diskutera framtiden och ta ansvar för den gemensamma vision som regeringscheferna själva har formulerat: Norden ska vara världens mest integrerade och hållbara region år 2030, bland annat för att gemensamt möta globala utmaningar som klimatförändringar, säkerhet och social välfärd, liksom för att stärka Nordens konkurrenskraft.
Så med fem år kvar är det hög tid att ställa frågan: Hur går det?
Det har vi en god inblick i. Greater Copenhagen är ett politiskt samarbete mellan fyra regioner och 85 kommuner i Sydsverige och Östdanmark. I hela Norden finns liknande gränskommittéer, som arbetar med att skapa gränsöverskridande tillväxt och utveckling, som i sin tur gagnar hela länderna och hela Norden.
Gränsregionerna som motor
Vårt svar är, att om visionen ska kunna uppfyllas, så måste gränsregionernas förutsättningar och potential vägas in i politiken.
I områden där flera länders perspektiv, kompetens och resurser möts på daglig basis, skapas innovation, tillväxt och utveckling
I områden där flera länders perspektiv, kompetens och resurser möts på daglig basis, skapas innovation, tillväxt och utveckling.
I Norden lever eller verkar miljoner människor i en gränsregion. Det är också i dessa regioner som den nordiska integrationen, eller bristen på den, blir konkret för dem som pendlar, studerar, driver företag eller av andra anledningar korsar gränsen i sin vardag. Och det är inte några få personer vi talar om. Greater Copenhagen, Nordens största arbetsmarknad, har 4,5 miljoner invånare och 2,3 miljoner arbetstillfällen.
Byråkrati bromsar integrationen
Visionens uppfyllande bromsas i dag av en rad gränshinder vars konsekvenser blir uppenbara gränsregionerna. Nyckeln till lösningarna ligger hos regeringarna, som alltså måste rikta fokus mot dessa regioner.
Människor som bor och verkar över en gräns har bland annat sämre möjligheter att förutse sin pension, eftersom olika länders pensionssystem inte är jämförbara och det dessutom finns risk för dubbelbeskattning av pensionen.
Gränspendlare kan uppleva svårigheter i kontakter med myndigheter, banker och andra, för att man saknar personnummer eller nationell id-handling från arbetslandet. Det saknas dessutom ett gemensamt digitalt id-system i Norden.
För den som arbetar på bägge sidor av en gräns kan sådant som uttag av föräldrapenning eller sjukskrivning innebära byråkratiskt krångel och allt för långa handläggningstider.
Det är inte acceptabelt. Det är en konsekvens av att lagstiftning och myndighetsuppdrag alltför sällan tar hänsyn till gränsregionerna och deras stora potential att skapa utveckling och tillväxt.
Ett nordiskt ansvar
För att Norden ska bli den mest integrerade regionen i världen krävs att dessa perspektiv får ta plats i politiken, inte bara vara ord i en vision.
Viktigt att de nordiska regeringarna ser till att ett gränsregionalt perspektiv genomsyrar all relevant lagstiftning och myndighetsstyrning
Därför är det viktigt att de nordiska regeringarna ser till att ett gränsregionalt perspektiv genomsyrar all relevant lagstiftning och myndighetsstyrning och stärker samarbeten mellan myndigheter samt den digitala integrationen, för att säkra att människor som lever och verkar över gränserna har samma rättigheter som alla andra invånare i Norden.
Om inte dessa grundläggande frågor blir lösta, undermineras hela idén om ett sammanlänkat Norden och därmed förutsättningarna för att skapa ett integrerat och internationellt konkurrenskraftigt Norden.
Öresund måste ses över
I Sverige råder hög arbetslöshet och allra högst är den i Skåne. Det är därför nödvändigt att Sverige vidgar synen på arbetsmarknaden och stärker möjligheterna att matcha de många arbetssökande med den brist på arbetskraft som råder på andra sidan Öresund.
Analyser vi har gjort, visar att möjligheterna för sådan matchning är goda, men att administrativa och juridiska gränshinder står i vägen.
Vi ser fram emot att statsminister Ulf Kristersson fortsätter det goda samarbetet med övriga nordiska ledare och tar de här frågorna i mål.
I Greater Copenhagen står vi redo att bidra. Men det krävs politisk vilja från hela Norden.
Artikeln är skriven av
Lars Gaardhøj och Carl Johan Sonesson
Ordförande respektive vice ordförande i Greater Copenhagen












