Debatt: Reform inom äldreomsorgen måste vara ekonomiskt hållbar

Coronakommissionen har skapat en stark förväntan om reformer av äldreomsorgen. Den ger dock ingen prislapp och har inga förslag på hur problemet med att hitta medarbetare ska lösas. Det är dags att detta förs in i diskussionen. Om reformansträngningar ska kunna nå framgång krävs en långsiktig ekonomisk hållbarhet.

Kraftig prisökning

Även på de mest angelägna områden måste man hushålla med begränsade resurser. Det gäller inte minst äldreomsorgen. Den svarade för 18 procent av kommunernas kostnader år 2019. Den totala kostnaden för äldreomsorg var 129 miljarder kronor.

Kostnaderna för äldreomsorgen kommer att behöva öka kraftigt även utan någon ambitionshöjning. Antalet personer äldre än 80 år väntas öka med ungefär 50 procent detta decennium. Försörjningskvoten, räknad som antal personer 80+ till yrkesverksamma, stiger markant över hela landet. Med nuvarande arbetssätt och nuvarande ambitionsnivå kommer kostnaderna i fasta priser att stiga med mer än 40 miljarder kronor de närmaste tio åren. Även blygsamma reformansträngningar kommer att kosta mycket.

"14 000 nya varje år"

Till det ska läggas att personalbristen sätter gränser. Det är helt enkelt omöjligt att på kort tid tillföra så många ”fler händer” som man kanske skulle önska. Med oförändrad personaltäthet i äldreomsorgen skulle det krävas 63 500 fler anställda de närmaste tio åren bara för att möta den växande gruppen äldre. Dessutom går nästan 8 000 som i dag är anställda inom äldreomsorgen i pension varje år. Sammantaget behöver äldreomsorgen alltså ta in drygt 14 000 nya medarbetare varje år bara för att klara samma bemanning.

Tre rekommendationer

Detta kontrasterar starkt mot den hittillsvarande utvecklingen. Kostnaden för äldreomsorg per person över 80 år är i dag ungefär lika hög som den var för 20 år sedan. Antalet anställda per person över 80 år har också varit i princip oförändrat de senaste tolv åren.

Mot denna bakgrund har vi tre rekommendationer för det fortsatta reformarbetet med äldreomsorgen:

1. Fördjupad analys

Men finansieringen måste bäras nationellt. Att genomföra en ambitionshöjning i äldreomsorgen utan betydande statliga pengar är helt enkelt inte möjligt.

Välfärdsekonomerna

Analysen av reformbehov måste kompletteras med en fördjupad analys av samband mellan kostnader och kvalitet.

Skillnaderna är stora mellan kommunerna, men förståelsen av orsaker och konsekvenser är liten. Andelen av personalen som arbetar på vardagar som är utbildad varierar mellan 40 och 100 procent. Antal sjuksköterskor per brukare varierar från 0,01 till 0,14 inom landet. Antal personal per brukare varierar från 0,22 till 0,51 i olika kommuner. Vad får dessa skillnader för konsekvenser för brukarna och kvalitet? Var kan insatser göras för att få störst nytta?

2. Ökad kvalitet

Ett viktigt tema för analys måste vara effektiviseringar med bibehållen eller ökad kvalitet. Att öka kvaliteten är inte detsamma som att öka kostnaderna. Det är viktigt att se vilket förebyggande arbete och vilket användande av ny teknik som ger bäst kvalitet för de äldre. Detta måste vara en central del i ett reformpaket om den resursmässiga ekvationen ska kunna gå ihop.

En viktig förbättringspotential finns i digitaliseringen. Det finns mycket välfärdsteknologi som med framgång skulle kunna införas i stor skala. Ett exempel är tillsyn nattetid genom sensorer och digitala kameror. Detta ger färre störningar och ökad trygghet för brukarna samt tidsbesparingar för personalen. Andra exempel är digitala medicinpåminnare och lås. En stor förbättringspotential finns även i att lätta på den administrativa bördan. Under lång tid har det, i denna och andra välfärdsverksamheter, skett en successiv byråkratisering. Det är en trend som bör vändas.

3. Finansieringslösning

Dessutom måste det tidigt planeras för en fungerande finansieringslösning. Tidigare har staten satt upp nationella normer och riktlinjer och utgått från att kommunerna ska leverera. Det kan vara lockande att göra igen. Men då respekteras inte finansieringsprincipen.

Kommunalskatterna är redan höga i många kommuner. Den demografiska utvecklingen gör att kommunsektorn redan är hårt pressad strukturellt. Det finns alltså inget större utrymme att arbeta med. Att säkerställa att kommunerna äger genomförandet och kan göra anpassningar till lokala förhållanden är nödvändigt. Men finansieringen måste bäras nationellt. Att genomföra en ambitionshöjning i äldreomsorgen utan betydande statliga pengar är helt enkelt inte möjligt.

Lyft det ekonomiska perspektivet

I höstas ansåg statsministern att en anslagsökning till äldreomsorgen på 9,7 miljarder kronor över ett par år var ”en sjujäkla satsning på välfärden”. Men det är lite i förhållande till vad som kommer att krävas framgent, bara för att klara den demografiska utvecklingen.

Därför måste det ekonomiska perspektivet tas ombord omgående.

Henrik Berggren
Ekonomianalytiker, Täby kommun
Katarina Holmgren
Ekonomidirektör, Region Stockholm
Lars Hultkrantz
Professor emeritus i nationalekonomi, Örebro universitet
Sören Häggroth
Ordförande, Kommuninvest ekonomisk förenings forskningsberedning, tidigare statssekreterare med ansvar för bland annat kommunala frågor
Roger Molin
Ekonomie doktor, tidigare chef på SKR och nationell samordnare för vårdval och kroniska sjukdomar på socialdepartementet
Susanne Spector
Senioranalytiker, Nordea
Emelie Värja
Forskningschef, Kommuninvest
Annika Wallenskog
Chefsekonom, Sveriges kommuner och regioner (SKR)