Ologiska övergångsregler mellan politik och konsultande skadar tilliten

För det mesta tilldrar det sig begränsat intresse när politiker och topptjänstemän ger sig in i konsultvärlden eller går över till näringslivet. Vi har vant oss vid att det är så.

Därmed inte sagt att det passerar obemärkt. Institutioner som polisen, försvaret, domstolarna och även Nato åtnjuter större förtroende i allmänhetens ögon än regering, riksdag och de politiska partierna, enligt SOM-institutets mätningar.

Snäva övergångsregler 

För att motverka alltför snabba sidbyten infördes övergångsregler 2018. En särskild nämnd kan ta beslut om upp till tolv månaders karenstid för statsråd, statssekreterare, riksrevisorer och riksrevisionsdirektörer. Det är alltså en snäv krets det rör sig om, i övrigt råder inga begränsningar.

En tänkbar justering av reglerna är att avgångsvederlag räknas av även mot fakturerade intäkter i bolag

2023 lämnade Natoförhandlaren Oscar Stenström sitt uppdrag för en roll som rådgivare i Wallenbergsfären. Under S-regeringen var han Magdalena Anderssons statssekreterare. När han fortsatte med samma uppgifter för Kristerssonregeringen var han anställd vid UD och därför slapp han karens.

I oktober 2023 startade dåvarande ÖB Micael Bydén ett bolag som skulle ägna sig åt ”konsultverksamhet inom strategisk omvärldsanalys” med ett år kvar på sitt förordnande. När det ifrågasattes försvarade han sig med att bolaget inte var aktivt ännu. Någon tid i karens var inte aktuell.

En möjlighet är att övergångsreglerna vidgas och även omfattar tjänstemän på känsliga positioner vid centrala myndigheter och i Regeringskansliet. Varför bestämmelserna gäller riksrevisorer men inte för överbefälhavare är inte glasklart.

Fallskärmar och bolag 

Vid ett regeringsskifte har statssekreterare och statsråd rätt till fallskärm med full ersättning i 24 respektive 12 månader. I oktober 2022 ansökte samtliga 23 tidigare S-ministrar om avgångsvederlag, vid den tiden 145 000 kronor i månaden.

Enligt regelverket ska ersättningen räknas av mot andra inkomster. Den som fakturerar i bolag utan att ta ut lön slipper det. Intäkterna kan läggas på hög och kan tas ut som utdelning med lägre skatt vid ett senare tillfälle. När Fredrik Reinfeldt avgick 2015 kritiserades han för att dra in stora summor på föreläsningar till sitt nystartade bolag medan avgångsvederlaget betaldes ut.

Det hade varit klokt att avvakta ett tag. Om politiker från en dag till en annan utnyttjar sina kunskaper från tidigare positioner för att skaffa sig höga inkomster ger det inget bra intryck. När det passerat en tid är det en annan sak.

Språngbräda till konsultbranschen

Av tidigare statsministrar är det bara Ingvar Carlsson, 91, som ställt sig vid sidan av konsultlivet. Carl Bildt, Göran Persson, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven har alla haft eller har uppdrag åt PR- och konsultbyråer.

Förre utrikesministern Tobias Billström gjorde som sin tidigare chef Reinfeldt när han avgick av fri vilja 2024, med en fallskärm på 156 000 kronor i månaden. Efter sina två år på UD började han hålla ”föredrag kring geopolitik” med fakturering i eget bolag.

När tidigare eller nuvarande politiker driver egna bolag parallellt med avgångsvederlag eller arvoden från politiska uppdrag sticker det väljarna i ögonen

På Linkedin presenterar han sig som ”Förutvarande utrikesminister i Sverige/Former Minister of Foreign Affairs of Sweden”, sant förvisso men även ett sätt att marknadsföra ett politiskt förflutet. Att döma av vad han själv skriver i ett inlägg går bolaget bra. ”Min tillvaro är full av förfrågningar för Tobias Billström AB.”

Någon avräkning har Billström inte gjort. Han motiverar det med att han ”haft ett omställningsår och följt det regelverk som finns”, vilket är korrekt. Om det är lämpligt är en annan sak.

Avsikten med systemet är inte att politiker ska göra sig en smärre förmögenhet på att avsluta sina karriärer. En tänkbar justering av reglerna är att avgångsvederlag räknas av även mot fakturerade intäkter i bolag.

Skadar allmänhetens förtroende

Förre försvarsministern Peter Hultqvist har precis som Tobias Billström gett ut en bok om sin tid i regeringen. I anslutning till utgivningen i juni bildade han ett aktiebolag med en närstående som också är vd, båda sitter i styrelsen och är firmatecknare.

Syftet är att ”bedriva försäljning och marknadsföring av egna texter och böcker”. Med tanke på att Hultqvist fortfarande är aktiv i politiken, uppbär riksdagsarvode på 94 200 kronor i månaden och kandiderar för en ny mandatperiod i valet 2026 kan det ses som ett udda tilltag.

Ett bolag som möjliggör skatteplanering rimmar också illa med S-kravet på en beredskapsskatt mot rika för att finansiera upprustningen på hans eget område, försvaret. Om det är förenligt med en återkomst som försvarsminister är en sak för sig. Enligt regeringsformen får statsråd inte ”inneha något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet.”

I väljarnas ögon är politik alltid en förtroendebransch. När tidigare eller nuvarande politiker driver egna bolag parallellt med avgångsvederlag eller arvoden från politiska uppdrag sticker det väljarna i ögonen, särskilt under ett valår.