Regeringen måste åtgärda bristerna i norra Sverige

En tydlig erfarenhet från kriget i Ukraina är att fungerande infrastruktur, framför allt järnväg, är avgörande för att det militära förvaret ska kunna verka fullt ut. För att trupp, materiel, bränsle och ammunition ska komma till rätt ställe i rätt tid krävs att transportsystemet fungerar, även i en krigssituation. Ukrainakriget visar också att den tekniska utvecklingen verkar ha vridit den militära strategin från andra världskrigets blitzkrig till första världskrigets utnötningskrig. Vägar, järnvägar, hamnar måste fungera, även efter upprepade attacker och sabotage.

EU har avsatt medel för militär mobilitet och försvaret har börjat utreda vilka behov som finns. Militär expertis har bland annat på Dagens Industris debattsida betonat behoven av en satsning på infrastrukturen, och då särskilt lyft fram Göteborgs hamn och Botniska korridoren som centrala satsningar i Sverige.

Störst brister i norra delen av landet

När det gäller järnvägsinfrastrukturen så finns det i dag tre grundläggande problem; Brister på kapacitet; brister på redundans och brister i kvalitet. Det är också tydligt att dessa brister är störst i den norra delen av landet. Trafikverkets prognoser visar på stora kapacitetsproblem, vilket hämmar vår konkurrenskraft och försvårar militär rörlighet.

Bristen på redundans är också ett stort problem. Det finns i dagsläget en viss möjlighet att nyttja både stambanorna och kustjärnvägen, men för att det i praktiken ska fungera krävs både en kraftig uppgradering av hela kustjärnvägen och en tydlig satsning på tvärbanorna i öst-västlig riktning. En satsning på tvärbanorna möjliggör avgörande militära transporter från de norska hamnarna till Östersjön. Det finns också stora kvalitetsbrister. I dag är det svårt för långa och tunga tåg att trafikera norra Sveriges järnvägar. Detta gäller både för transporter i nordsydlig riktning och för transporter väst–öst.

Det handlar om att upprätthålla transportmöjligheter för kritiska råvaror från norra Sverige till kust och kontinent. Det handlar också om att transportera militär materiel norr och öster ut.

Sverige måste ansvara för infrastrukturen

Regeringen kommer inom kort att ge Trafikverket i uppdrag att ta fram planer för den civila utbyggnaden av infrastrukturperioden. Tyngdpunkten i satsningarna är inriktade på persontransporter i södra Sverige. Det gör att det militära behovet av fungerande tunga transporter och utbyggd redundans i hela landet inte kommer att lösas genom den ordinarie processen. Många tycks tro att EU och NATO nu ska bära kostnaderna för de investeringar som är nödvändiga i vår nya geopolitiska situation, inte minst för att fullgöra vårt värdlandsstöd. 

Vår bedömning är att Sverige – inte Nato och EU - kommer att behöva står för huvuddelen av denna finansiering. Sverige måste därför ta ansvar för förmågan att försvara vårt eget land. För att kunna få stöd från Nato måste vi ansvara för att infrastrukturen är funktionsduglig och att redundans finns, i hela landet. 

Vi föreslår därför att regeringen nu tar initiativ till ett särskilt infrastrukturpaket för de närmast tio åren, för att i högt tempo åtgärda de viktigaste bristerna i norra Sverige. Finansieringen av detta paket måste i huvudsak ske via svenska staten. Nyttan kommer stärka Sveriges konkurrenskraft och skapa en nödvändig resiliens som gynnar militärens mobilitetskrav.