De stigande drivmedelskostnaderna är för mycket för våra medlemmar

Den pågående konflikten i Mellanöstern har lett till störningar i de globala energiflödena, inte minst genom att Iran blockerar trafiken i Hormuzsundet, en av världens viktigaste transportleder för olja. Även om diplomatiska samtal har inletts är läget fortsatt instabilt och det får omedelbara konsekvenser för våra medlemsföretag.

”Maskiner och transporter måste fungera varje dag”

På kort tid har dieselpriset stigit kraftigt. Samtidigt har vi en historiskt hög prisnivå på biodrivmedel, särskilt HVO100 som nu ligger över 30 kronor litern. Inblandningen till följd av reduktionsplikten bidrar därmed till att ytterligare höja ett redan högt genomsnittligt dieselpris.

Ungefär en tredjedel av anläggningsföretagens driftskostnader per maskintimme utgörs av drivmedel. Diesel är således en grundläggande förnödenhet i projekten. För huvuddelen av våra medlemsföretag saknas det i praktiken alternativ till diesel och HVO100 eftersom elektrifieringen av anläggningsmaskiner går betydligt långsammare än för person- och lastbilar.

Maskiner och transporter måste fungera varje dag, oavsett vad som händer i omvärlden. När priserna stiger snabbt på det här sättet slår det direkt på kostnaderna i pågående projekt, vilket skapar likviditetspress i en bransch med redan låga marginaler. Det som från början var kalkylerade och rimliga affärer riskerar därmed att bli olönsamma.

Rätt att sänka skatten på diesel

Effekten drabbar dock inte bara det enskilda företaget. När kostnadstrycket ökar leder det även till minskat utrymme för investeringar, nyanställningar och utveckling. Företag blir mer försiktiga med att lämna anbud och i vissa fall avstår de helt. I förlängningen påverkar det konkurrensen, kostnadsnivåerna och själva genomförandet av projekten. Det här är inte bara en isolerad branschfråga, utan det handlar i slutändan om att upprätthålla Sverige AB:s konkurrenskraft och tillväxt.

Regeringens förslag om en tillfällig sänkning av energiskatten på diesel är ett steg i rätt riktning och kan bidra till att dämpa kostnadsökningarna. Samtidigt är effekten begränsad i förhållande till de prisökningar som nu präglar marknaden. Ytterligare åtgärder, som en tillfällig sänkning av reduktionsplikten tillbaka till sex procent, kan därför behöva övervägas för att lindra kostnadstrycket.

Det är helt enkelt inte rimligt att våra medlemsföretag ensamma ska bära kostnaderna

De byråkratiska kvarnarna mal långsamt och våra företag behöver åtgärder här och nu. De standardavtal som används i branschen bygger på att entreprenören bär risken för normala prisförändringar. Det vi nu ser ligger dock långt utanför vad som kan betraktas som normala variationer. Snabba och omfattande prisökningar som är geopolitiskt drivna, är svåra att både förutse och påverka. När förutsättningarna så radikalt förändras på det här sättet finns det också utrymme för att justera villkoren i befintliga avtal.

Fler måste ta ansvar för kostnadsökningarna

Alla beställare, offentliga såväl som privata, behöver i det här exceptionella läget vara beredda att axla ansvaret för kostnadsökningarna. Det är helt enkelt inte rimligt att våra medlemsföretag ensamma ska bära kostnaderna. Att omgående reglera upp index eller priser på ett sätt som speglar den faktiska kostnadsbilden är affärsmässigt. Det handlar om att säkerställa projektens genomförande och att marknaden fortsatt fungerar utan att livskraftiga företag riskerar att slås ut.

Om inget görs finns det risk för att vi står med projekt som bromsar in och investeringar som försenas eller inte blir av. Det är ett pris som Sverige inte har råd att betala.