"Vi bör lyssna på Skogsutredningens uppmaningar om samverkan"

REPLIK. Äganderätten är viktig, men biologin bryr sig inte om ägandegränser. Därför är Skogsutredningens uppmaningar om att hitta nya mekanismer för samverkan mellan olika ägare inom landskapet viktiga att lyssna på, skriver Nippe Hylander.

Nippe Hylander
Senior Advisor Afry, f.d. adjungerad professor KTH, f.d. FOU- och miljöchef AssiDomän


Finns det vaccin mot handlingsförlamning? Så kanske Sten Nilssons starka appell ”Dags för en ny skogspolitik” skulle kunna omformuleras med något av en dagsaktuell metafor. Även om Skogsutredningen var tänkt som lugnande medicin så när denna värkt ut återkom polariseringen med beska kommentarer från olika håll.

Finns då ändå inte ett frö till en lösning? I det gedigna arbetet återkommer man flera gånger till behovet av ”samverkan inom landskapet” – en uppmaning så hovsamt formulerad att den tycks gå polemiken förbi.

Skogsutredningen lyfter förtjänstfullt upp dels behovet av rimliga ersättningsformer åt skogsägaren för olika typer av skydd, dels behovet av nya mekanismer för samverkan mellan olika ägare inom landskapet. Även om det saknas konkreta förslag på sådana mekanismer så är detta en av möjligheterna att uppnå effektiva biologiskt sammanhängande områden – en win-win för att klara biologisk mångfald och med mindre avstående av aktivt skogsbruk. Ty skogen och dess produkter har en viktig roll i klimatarbetet.

Tack skogen

Så tack skogen och skogsindustrin. Ni har gjort ett fantastiskt jobb i att substituera fossila råvaror och binda koldioxid. Vi har dubbelt så mycket ved i skogen som för 100 år sedan, då ju många marker var mer eller mindre degenererade eller dåligt skötta. Och tillväxten är fortsatt betydligt högre än avverkningen och nettoinbindningen på cirka 50 miljoner ton koldioxid, ungefär lika mycket som våra inhemska utsläpp. Det ska vi dra fördel av.

Men biologiska mångfalden

Men det finns ett problem i dag. Som Skogsutredningen påpekar klarar vi inte den biologiska mångfalden i dagens skogsbruk. Det är många forskare överens om – även om inte alla. Ty biologisk mångfald, ett av de 17 globala hållbarhetsmålen, är svårt att definiera precist.

Vi är i dag långt ifrån jättekalhyggena och hormoslyrbesprutningarna av lövskog för 40-50 år sen. Vi är på rätt väg men vi måsta öka ambitionen och se till att vi nu verkligen går i rätt riktning. Väl skött förnyar sig skogen även när vi avverkar och nyttjar den. Men omloppstiden är lång. Klimatkrisen kräver effektiva kolsänkor och fossilsubstitution – och de närmaste 20-30 åren är kritiska. Så både för mångfalden och för kolbindningen borde vi nu avsätta mer – inte bara i fjällnära områden med sammanhängande värdefulla skogar som Skogsutredningen klokt föreslår. Ty biologisk mångfald finns även i södra Sverige, i älvdalarna och i det småbrutna landskapet.

Samverkan i landskapet

Äganderätten är viktig men biologin bryr sig inte om ägandegränser utan är beroende av just landskapet. Det är därför de är så viktiga – utredningens uppmaningar om nya mekanismer för samverkan mellan olika ägare inom landskapet för att uppnå maximalt effektiva biologiskt sammanhängande områden. Vore inte det ett lämpligt uppdrag åt Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket att gemensamt ta fram underlag för detta?

Ett annat förslag som vore bra både för mångfalden och den, under de närmaste årtiondena så viktiga, kolinbindningen vore att inte som i dag sänka utan höja beståndsåldern där tillväxten fortfarande är hög. Mognare skog ger oftast både mer mångfald och högre andel värdefullt timmer och det är sågtimret som står för merparten av skogsnettot.

Viktigt med jämn avverkningsnivå

Någorlunda jämn avverkningsnivå över tiden är viktigt för alla parter. Ojämn åldersfördelningen i den svenska skogen har regionalt har länge varit en utmaning men vi kan och vi har i flera årtionden importerat varierande mängder virke (10-15 procent) inte minst från Baltikum där det finns goda och växande tillgångar. Flera skogsindustriföretag har sedan årtionden inköpsbolag där och gör även nu markförvärv.

Virke kan vi importera men inte biologisk mångfald. Och EU:s ambitioner att återbeskoga mer eller mindre historiskt degenererade marker och generellt sköta skogen bättre är i det nuvarande klimatperspektivet bra även om substantiella förändringar tar decennier – liksom hos oss.

Beslutskedja: Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen

18/7
2019
21/8
2019
19/3
2020
21/4
2020
28/4
2020
20/5
2020
28/5
2020
15/6
2020
16/6
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
30/11
2020
30/11
2020
1/12
2020
2/12
2020
3/12
2020
3/12
2020
4/12
2020
9/12
2020
9/12
2020
16/12
2020
16/12
2020
16/12
2020
17/12
2020
22/12
2020
22/12
2020
2/2
2021
9/2
2021
9/2
2021
22/2
2021
30/4
2021

Forrige artikel "Oppositionen har drivit regeringen framför sig i fråga efter fråga" Næste artikel Replik: Skogsägarföreningarna vill plocka russinen ur kakan Replik: Skogsägarföreningarna vill plocka russinen ur kakan
  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Samverkan inom landskapet betyder en ny

    Bakom de tjusiga formuleringarna om samverkan inom landskapet döljer sig en förhoppning hos statsbyråkraterna att Riksdagen skall gå med på ett allmänt uppdrag till statsbyråkratin att utveckla ett nytt planeringssystem där all markanvändning kan styras av länsstyrelserna. Ett annat namn är "grön infrastruktur".
    Detta projekt startade statsbyråkratin efter ett regeringsuppdrag. Riksdagen stoppade det i avvaktan på en analys av vad det skulle få för effekter på jord- och skogsbruk. Det har väl hittills inte redovisats.
    Nu vill väl statsbyråkratin försöka få det genom Riksdagen utan att behöva redovisa effekterna.
    Riksdagens skepsis mot nya statliga styrsystem är befogad. Skogsutredningen handlar bl a om hur statlig styrning har lett till en utbredd rättslöshet, miljardkostnader för markägare och skattebetalare och statligt ledda ekocider mot stora delar av skogens ekosystem. Några exempel är socialisering genom artskydd och nyckelbiotoper och en älgförvaltning där naturvårdsverket driver fram en katastrofal älgstam medan Skogsstyrelsen straffar skogsägare som får sin skog förstörd. Nyss kom en utredning av det urspårade strandskyddet.

    Förmodligen skulle det inte ta många år innan den "gröna infrastrukturen" har urartat till ett system som detaljreglerar skogsbruket på samma sätt som strandskyddslagen stoppar nästan all aktivitet inom ett godtyckligt avstånd från minsta dike eller damm. Till det kommer "stenhögsbyråkratin".

    Vi behöver inte mer statlig styrning utan en avreglering av de skadliga ingreppen från myndigheterna som redan pågår. Riksdagen bör fatta ett beslut om avveckling av det nya försöket från statsbyråkratin att försöka ta över styrningen av skogsbruket.