"Regeringen måste agera för att undvika handlingsförlamning i skogen"

DEBATT. Skogsutredningens ambition var att finna lösningar som kunde gjuta olja på konflikterna om skogen, men effekten tycks ha blivit den motsatta. För att undvika handlingsförlamning i skogsnäringen måste nu regeringen driva igenom några av de centrala förslagen, skriver professor Sten B Nilsson.

Sten B Nilsson
Internationell skogskonsult och professor vid det internationella institutet för tillämpad systemanalys, IIASA i Österrike


Offentliggörandet av Skogsutredningen har föranlett beska kommentarer från olika aktörer i skogsnäringen och bland näringens övriga intressenter. Min bedömning är att utredningsteamet har utfört ett jättearbete med mycket komplexa frågor och vänt på många stenar samt fått fram mycket ny kunskap och information.

Uppdraget ett hopkok

Utredningsuppdraget är till karaktären styrt av politiska ideologier som kom till uttryck genom januariavtalet och är ett hopkok av frågeställningar som visserligen är löst sammanhängande, men det finns andra viktiga frågeställningar som utelämnats i direktiven. Det gäller inte minst kopplingarna mellan biologisk mångfald och klimateffekterna.

Ett annat exempel är frågan om skogsnäringens långsiktiga konkurrensförmåga, framtida marknader samt den framtida strukturen av skogsindustrin. Därmed fragmenterar utredningsdirektiven det skogliga policyarbetet i stället för att sträva efter en helhet.

Hållbarhetsfrågan körde fast

Hållbarhetsfrågan är central i hela det globala samhället i dag. Det gäller inte minst skogsnäringen. Sverige har, i varje fall på pappret, uttalat sig om att FN:s globala mål för hållbar utveckling är centrala för landets utveckling. Utgångspunkten för utredningens arbete borde ha varit hur vi definierar hållbarhetsprincipen i skogsnäringen. Skall vi fortsätta med den så kallade ekomodernismen som ger svag hållbarhet eller skall vi sträva efter en stark hållbarhet?

Näringen och politiker har hittills vägrat att bekänna färg i denna fråga, vilket lamslår skogspolitiken. Utredningen behandlade hållbarhetsfrågan, men experterna kom förmodligen inte överens så man fick lämna den därhän. Nu ser det ut som att EU:s utkast på Taxonomi för hållbara investeringar kommer att tvinga fram en definition på hållbarhet i den svenska skogen.

Väckelsemötet kring äganderätten

Äganderättsfrågan har under ett antal år drivits likt ett religiöst väckelsemöte bland annat av LRF och Centern som den viktigaste och helt avgörande frågan för skogsnäringens framtida utveckling. Det är många som på ett tidigt stadium påpekade att vi har inget formellt äganderättsproblem i skogen. Vi har ett ersättningsproblem vid intrång och ett bristande förtroende hos skogsägare för staten och myndigheterna vad gäller handläggningen av skogliga frågor.

Utredningen har naturligtvis granskat den formella äganderättsfrågan, men i och med att man inte lagt något konkret förslag om detta kan man dra slutsatsen att vi inte har något formellt äganderättsproblem i skogen. Men för problemen med ersättningsfrågorna vid intrång och i relationen markägare och statliga myndigheter som handhar skogliga frågor har utredningen lagt konstruktiva förslag.

Trots detta så är reaktionen bitter från LRF, skogsägarrörelsen, Skogsindustrierna, Centern och man anser att utredningen "har negligerat äganderätten". Dessa organisationer har tydligen gjort en felaktig problemidentifiering. De stora problemen ligger i faktorer som att skogsägarna känner sig missförstådda, känner sig osäkra inför statens och myndigheters handhavande och man saknar tillit till systemet. Detta påminner om de faktorer som drev fram Brexit och Trumpismen. Politiken måste hantera dessa om skogsnäringen skall kunna frodas.

Internationella åtaganden

Sverige har gjort ett flertal åtagande inom miljöområdet som berör skogen och, som det verkar, utan att ha vetat vad man gjort. Det har inte funnits några konsekvensanalyser innan man signerade dokumenten och det har varit olika myndigheter involverade i de olika processerna så helhetssynen saknas. Vissa av intressenterna slår nu bakut och säger att ambitionerna är för höga enligt deras värderingar. Så nu sitter Sverige och svensk skogsnäring i rävsaxen.

Om man följer dessa intressenters intressen så måste Sverige antingen gå tillbaka till det internationella samfundet och ta tillbaka sin signatur eller så låter man bli att leva upp till åtagandena. I båda fallen leder det till att svensk skogsnäring förlorar anseende och konkurrenskraft.

Samtalsklimatet

Det har under de senaste 20 åren funnits en destruktiv samtalsspiral med skarpa konflikter mellan skogens olika intressenter, främst mellan skogsägare/skogsindustri och miljöintressenter. Utredningens ambition var att till sitt yttersta finna lösningar som kunde gjuta olja på dessa konflikter. Baserat på reaktionerna i media har effekten blivit den motsatta. LRF, skogsägarrörelsen, skogsindustrierna, Centern, miljörörelsen och några andra har grävt ännu djupare skyttegravar. Man vill helt enkelt inte finna någon annan lösning än sin egen. Man lägger mer tid på att ta konflikt än att utveckla näringen för en oviss framtid.

Det är en utmaning för regeringen i denna situation. Nu måste man helt enkelt driva igenom utredningen i någon form med några av de centrala förslagen för att undvika handlingsförlamning i skogsnäringen. Avgörande nu är således hur regeringen behandlar Skogsutredningens förslag.

Politiska avvägningar och åtgärder

Utredningen har identifierat ett antal frågor där det krävs politisk avvägning och prioriteringar för att man skall kunna gå vidare. Exempel på detta är avvägningen mellan en växande bioekonomi, främjandet av den biologiska mångfalden och internationella åtaganden samt avvägningen mellan en växande skogsproduktion, bioekonomi och övriga samhällsmål.

Som Skogsutredningen slår fast, dessa frågeställningar är komplexa och svåra. Politikerna kommer inte att klara avvägningarna utan att man har omfattande konsekvensanalyser till sitt förfogande. Vem utför dessa i ett överpolariserat landskap?

Den biologiska mångfalden

Fokus i debatten och i Skogsutredningen ligger på det permanenta skyddet och procent skyddad areal. Detta är olyckligt. Man ser inte till helhetsbilden av mångfalden som har region eller landskap som ramverk. Vi kan åstadkomma en avsevärt förbättrad mångfald i den brukade skogen genom modifierad skötsel. Kvalitet, funktionalitet och kostnadseffektivitet är ledorden. Detta är således inte ett dilemma bara i Skogsutredningen utan generellt i debatten om den biologiska mångfalden.

Det internationellt exklusiva

Skogsutredningen föreslår att drygt 500 000 hektar av den fjällnära skogen i fjällkedjan skyddas. Jag tycker att det är ett magnifikt förslag. Det är tveksamt att avverka i dessa områden från en ekologisk aspekt, det finns förmodligen inte lönsamhet i avverkningarna mer än under verkliga högkonjunkturer och det är internationellt unika biotoper och miljöer. Skyddet kommer att stärka Sveriges och skogsnäringens image internationellt och öppna upp för en växande naturturism.

Dags för en ny skogspolitik

Den rådande skogspolitiken formades 1993 och har sedan dess lappats och lagats. Skogspolitiken grundades på tesen att vi hade två vågskålar, virkesproduktionen (ekonomin) och miljön, som skulle vägas mot varandra. Detta synsätt har förmodligen bidragit till polariseringen i dagens skogsbruk och näring.

Mellan raderna kan man läsa i Skogsutredningen att man varit bunden till 1993 års skogspolitik. Det är därför nu dags för en ny skogspolitik som bygger på:

  1. en helhetssyn på skogen och skogsnäringen.

  2. att det har skett enorma förändringar i samhället och i skogsnäringen sedan 1993, med en väldig värdeförskjutning mot internationella och EU-dimensioner. Medvetenheten hos våra slutkonsumenter om hållbarheten av skogens produkter har haft en explosiv utveckling. Skogspolitiken måste vara grundad på denna nya verklighet.

  3. en vågskål som innehåller alla de svåra frågorna som integrerade. Vi vet i dag att de dominerande frågorna är beroende av varandra och samverkar. Då fungerar inte principen med två motstående vågskålar.

  4. att tackla ett antal vanföreställningar som att miljömålet Levande skogar står i vägen för ett lönsamt skogsbruk, att klimatomställningen skulle leda till en kraftig ökning av efterfrågan på virke och att arealen reservat skulle vara avgörande för den biologiska mångfalden.

Dolda agendor ett stort problem

Som stöd för denna omdaning skulle man kunna låta samhällsvetare göra en utvärdering av hela processen med och resultatet från Skogsutredningen och låta denna kunskap guida utformningen av den nya skogspolitiken. Det är mycket som talar för att dagens problem i skogspolitiken är grundade på aktörernas dolda agendor som är mer ett samhällsproblem än av naturvetenskaplig och ekonomisk karaktär.

Beslutskedja: Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen

18/7
2019
21/8
2019
19/3
2020
21/4
2020
28/4
2020
20/5
2020
28/5
2020
15/6
2020
16/6
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
30/11
2020
30/11
2020
1/12
2020
2/12
2020
3/12
2020
3/12
2020
4/12
2020
9/12
2020
9/12
2020
16/12
2020
16/12
2020
16/12
2020
17/12
2020
22/12
2020
22/12
2020
2/2
2021
9/2
2021
9/2
2021
22/2
2021
30/4
2021

Forrige artikel Arenagruppen: Skatter för omfördelning bör återinföras Arenagruppen: Skatter för omfördelning bör återinföras Næste artikel Utredare: Så kan Sverige bli bäst i Europa på cirkulär textil ekonomi Utredare: Så kan Sverige bli bäst i Europa på cirkulär textil ekonomi
  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Har vi en trovärdig statsförvaltning och är utredningen trovärdig?

    Sten Nilsson tar upp ett antal frågor som komplicerar skogspolitiska beslut. En första är trovärdigheten hos statsförvaltningen och om utredningen är trovärdig.

    Det måste kännas konstigt för en domare att som experter i utredning få förövarna av diverse övergrepp medan offren lämnas utanför.

    Regeringen vägrade att utreda hur EUs artskyddsbestämmelser skulle implementeras. Kammarkollegiet och Skogsstyrelsen vägrade därefter att betala ut ersättningar vid avverkningsförbud. Domstolarna gav skogsägarna rätt i varenda fråga i varenda instans. Skogsstyrelsen drev nyckelbiotopsinventeringarna utan lagligt stöd och vägrade låta markägarna överklaga men blandade in Naturskyddsföreningen i myndighetsutövningen. Naturvårdsverket och länsstyrelserna vägrar följa gällande riksdagsbeslut i älgförvaltningen och Skogsstyrelsen straffar skogsägarna för de skador som uppstår. Naturskyddsföreningen ingriper i Skogsstyrelsens myndighetsutövning. Skogsindustrin, WWF och FSC driver igenom certifieringssystem som bl avrundar sig på Skogsstyrelsens olagliga myndighetsutövning. SIDA finansierar Naturskyddsföreningen och WWF genom att årligen dela ut 100-tals miljoner utan upphandling. Vi har inte längre oförvitliga statstjänstemän utan snarare ansvarsbefriade "miljöjesuiter" som är beredda att ta till vilka medel som helst som de tycker gagnar deras sak.

    Hur trovärdiga är myndigheterna och varför utnämner regeringen dessa myndigheter och dess lobbyister till experter i en utredning som skall granska pågående verksamhet och komma med nya lagförslag. Borde inte Riksdagen istället tillsätta en kommission som granskar haveriet i myndigheterna?

    Varför tillsätter regeringen bara experter från virkesköparna som driver certifieringssystemet FSC som grundas på Skogsstyrelsens olagliga myndighetsutövning? Varför får inga representanter för skogsägarna, virkesproducenterna vara med? Det är ju de som lagstiftningen gäller i första hand.
    Utredningens slagsida mot statsbyråkrati och virkesköpare gör att den inte är trovärdig när det gäller att granska pågående verksamhet och lämna förslag till ny lagstiftning. Experterna är direkt inblandade i den skumma myndighetsutövningen och certifieringen. Det finns goda skäl att ifrågasätta dess resultat. Att den får kritik från alla håll betyder inte att den har rätt utan snarare att den är en partsinlaga från en verklighetsfrämmande statsbyråkrati.




  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Utredningen för nog framåt men inte med jättekliv

    Den synliga debattten kommer aldrig att avta. Full respekt mellan olika aktörer kommer aldrig att nås. Det vore fåfängt att hoppas på det. Men utredningen belyser en del frågor som kan ligga till underlag för vissa förbättringar.
    De stora knutarna behöver kanske aldrig lösas upp. Den svenska skogsnäringen verkar som helhet fungera ganska hyggligt och jag ser inte en drastisk minksning framför mig. Det största hotet som jag ser det är att det finns tendenser att skogens tillväxtökning avtar, men det är knappast någon enskilds fel. Tillämpningen av artskyddsförordningen har varit klantig men det drabbar ganska få allvarligt. Ges ersättning för större inträng försvinner en del kantigheter.
    I princip är jag inte för styrkt äganderätt. De som äger är rikare än andra så varför skall de styrkas. Konflikter som skapas av ägandet är vanliga och vart man går hindras man av tomter och staket och vägbommar. Det är ofta historiska händelser som inte har med den nuvarande ägaren att göra som skapat ägandet, vilket är orättvist. Nu är staten inte en bättre ägare så jag vill inte försvaga ägandet för andra än staten men inte heller styrka det.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Kanslihusets tjänstemän tar över och tar på spenderbyxorna.

    Tidigare har de ansvarsbefriade tjänstemännen tagit över myndigheterna och börjat driva egna agendor ihop med allehanda lobbyister. Skogsägarna har fått börja driva processer mot staten för att freda sig.
    Men nu verkar tjänstemännen ha tagit över även kanslihuset. I en sällan skådad planlös miljardrullning har skogsutredningen redovisat en önskelista på 50 förslag. Kanske är det miljardutgifterna för bekämpningen av pandemin och 150 miljarder till EU som gjort kanslihustjänstemännen fartblinda. 20 miljarder är ju småpengar i sammanhanget.
    Annat var det förr när stränga order gavs om sparsamhet med skattebetalarnas pengar.
    Har finansministern tappat greppet?

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Domstolcirkusen med artskyddsförordningen fortsätter i fem år

    https://www.lrf.se/om-lrf/press/pressmeddelanden/2020/ovardig-myndighetscirkus-kring-lavskrikan-fortsatter/
    Den första implementeringen av artskyddsförordningen var lavskrika. Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket ville att regeringen skulle ge vägledning Den bollas fortfarande runt mellan myndigheter, mest domstolar. Kanske detta skulle kunnat undvika om inte Regeringen låiit ärendet om en utredare ligga på regeringens bord några år tills C satte det som villkor. Hoppas utredningen kommer att resultera att denna rundgång inte upprepas. Hoppas det inses att det är bra om ärendet nu löses snabbt.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Med Riksdagens frihetsmodell får vi mångfald och effektivitet.

    På vilka grunder ifrågasätter Sten Nilsson Riksdagens frihetsmodell och den enskilde skogsägarens äganderätt som grunden för ett varierat och miljövänligt skogsbruk? Vad skall ändras för att den framgångsrika modellen skall bli ännu bättre?

    Erfarenheterna av statlig styrning pekar entydigt på att mångfalden i skogen blir mycket sämre när staten lägger sig i. Det beror på att ett spritt ägande och beslutsfattande är överlägset en statlig planhushållning när det gäller att åstadkomma mångfald och effektivitet. Det är därför alla framgångsrika demokratiska stater alltid väljer marknadshushållning framför planhushållning.

    Det kan vi också se i vår egen statsförvaltning. När den statliga detaljstyrningen av skogsbruket avvecklades 1994 förbättrades omgående miljöhänsynen i skogsvården. Statsstyrningen av älgförvaltningen avvecklades inte. Den kostar nu skogsägarna och skattebetalarna 20 miljarder kr årligen i skador av olika slag förutom en ekocid mot det mesta utom granskog. Naturvårdsverket och länsstyrelserna är ansvarsbefriade och regeringen vägrar ingripa.
    Ett annat exempel är statens egen skogsförvaltning i Sveaskog. Den har urartat i en ensidig granodling med korta omloppstider. En utförsäljning till privata skogsägare skulle leda till ett klart miljövänligare skogsbruk. Det beror på att vi skulle få tusentals nya skogsägare med lika många idéer om hur skogen bör skötas.
    Det fina med "frihetsmodellen " är att varje skogsägarekategori kan välja att sköta skogen på sitt eget sätt. Det enskilda skogsbruket bygger på många olika skötselmodeller. Staten kan om den vill inrätta reservat på sin egen mark, 10 milj ha räcker långt. Skogsbolagen kan lätt på sin egen mark göra avsättningar av mark så det räcker för att certifiera allt virke de använder. De behöver inte snylta på de små markägarna. Vi kan få en tävlan om vilken ägarkategori som klarar mångfalden bäst. Myndigheterna behöver inte göra ett dugg utom att fortsätta avreglera och mäta resultaten.

    Avregistrera nyckelbiotoperna, avreglera älgjakten och ge markägaren ansvaret, avreglera ädellövlagen så att den som planterar ädellöv inte förlorar förfoganderätten till staten osv.

    Sten Nilsson kritiserar frihetsmodellen men har inga handfasta förslag till hur den skall förändras. Frihetsmodellen är innebär marknadshushållning. Man kan mäta vad den åstadkommer i form av produktion , mångfald mm, men man måste avstå från statlig styrning.

    Sten Nilssons ide att man måste göra något och fatta olika beslut bara för att ett antal ansvarsbefriade byråkrater skrivit ihop 1300 sidor utredningstext verkar inte särskilt genomtänkt och det är oklart vad han egentligen vill. En helhetssyn, samhället förändras, integrerade frågor, vanföreställningar. Sådant löser marknadshushållning och frihetsmodellen elegant. Där fattas riktiga beslut.
    Det regeringen bör göra är att städa upp i myndigheterna och stoppa de ideliga klavertrampen och påhoppen på skogsägarna och den oreda de ställer till. Rensa ut lobbyisterna, stoppa pengaflödet till lobbyorganisationerna och se till så vi får tillbaka oförvitliga statstjänstemän. Riksdagen bör se till att regeringen får det gjort.



  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Regeringen har aldrig ämnat hålla överenskommelsen med centerpartiet.

    Sten Nilsson tar upp utredningsdirektiven och besvikelsen över utredningens förslag. Men om man läste igenom de 22 sidor långa utredningsdirektiven insåg man direkt att regeringen inte ämnade hålla uppgörelsen med centerpartiet. Det framgår klart när regeringen förbjuder utredaren att granska grunderna för myndigheternas agerande i striderna med skogsägarna. Istället handlar direktiven om ett uppdrag att utreda alla upptänkliga möjligheter att styra och kontrollera skogsbruket och skogsägarna utan att behöva betala ersättning för ingrepp i äganderätten. Äganderätten skall inte stärkas utan undermineras och marginaliseras.

    Regeringens strategi är att låta utredaren lägga fram 50 förslag för att göra det svårt eller omöjligt för samarbetspartierna säga nej till alla. Därefter håller man envist fast vid de 5 viktigaste och låter samarbetspartierna vinna de 45 övriga. Förmodligen satsar regeringen på att få ett nytt "fysiskt riksplaneringsliknande " planeringssystem "grön infrastruktur" infört. Det kan göra det möjligt att styra skogsbruket med regler liknande strandskyddet utan att markägarna får rätt till ersättning. Det utanför regeringen och Riksdagen föreslagna "Skogsprogrammets" uppgift blir att förse Länsstyrelsen med nya idéer till inskränkningar.

    Centerpartiet verkar inte förstå den nya "jesuitiska" inställningen hos statsbyråkratin utan tror att allt är som på den gamla goda tiden när man gjorde upp och skakade hand med statsministern. För miljöpartiet och regeringen är 70-punktsprogrammet bara ett papper för att få sitta kvar. När det är klart börjar allt om från början. Det borde centerpartiet förstått innan man godkände utredningsdirektiven. Nu bör man stoppa att utredningen går ut på remiss.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Vi behöver mer handlingsförlamning - i statsbyråkratin.

    Enligt olika utredningar förbättras skogsproduktionen och miljöhänsynen ständigt sedan skogsvården avreglerades 1994. Sverige uppfyller med råge de mål för avsättningar EU satt upp. Så vari består problemet?

    Det största problemet verkar vara att statsbyråkratin och dess lobbyorganisationer inte accepterar att skogsägarna på egen hand sköter miljöhänsyn mycket bättre än statens myndigheter och skogsförvaltare. Det ligger bakom statsbyråkratin och dess lobbyisters försök att snylta på de privata skogsägarna genom att försöka hävda att de skapat någonting när de konfiskerar skogsägarnas biotoper. Men de har ju inte åstadkommit någonting realt förutom att ställa till bråk.

    Varför muckar de gräl? Förmodligen inser de att någon till slut frågar sig vad den överdimensionerade statsbyråkratin och dess lobbyister sysslar med, om den behövs och genomför ett ordentligt sparprogram. Det finns miljarder att hämta i SIDA, Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, Skogsstyrelsen. och länsstyrelserna.

    Om man ser till de senaste årens projekt som drivits av myndigheterna har de alla varit olagliga och följaktligen helt onödiga. Älgförvaltning, nyckelbiotoper, artskyddsprocesser, , torrläggning av bäckar med pärlmusslor har tagit omfattande resurser i anspråk helt i onödan, orsakat skador på miljön och skapat konflikter med skogsägare och tagit deras tid och pengar i anspråk. Dessutom har de sänkt förtroendet för statsbyråkratin till en ny bottennivå.

    Nu är det dags för förtroendeskapande åtgärder - ett rejält sparprogram i byråkratin och fortsatt avreglering av skogsvården. Risken är ju annars att statsbyråkratins misslyckade härjande slår över i ett misstroende mot experter hos politikerna och allmänheten. Finansministern måste ta befälet över de ansvarsbefriade och ansvarslösa tjänstemännen.

    Vad vi behöver är lugn och ro så att skogsägarna kan fortsätta att utveckla skogsbruket i Riksdagens frihetsmodell. Mer avreglering behövs. Lite handlingsförlamning i statsbyråkratin, förutom avreglering, är bara av godo.


  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Regeringen och myndigheterna svartmålar Sverige.

    Endel av regeringens strategi är att svartmåla Sverige för att få EU att ställa högre krav på Sverige. Det ligger bakom regeringens taktik att i det längsta vägra utreda hur EUs regler skall implementeras och vägran att erkänna att det i svensk lagstiftning finns omfattande skydd av olika biotoper.

    Skogsutredningen har skrivit ihop 1300 sidor om behovet av naturskydd utan att lämna ett förslag till hur man skall räkna. Naturvårdsverket och regeringen räknar bara sådana arealer som de uttryckligen fattat beslut om inte de verkliga arealerna som annan lagstiftning t ex skogsvårdslagen omfattar .

    Denna avsiktliga underskattning använder man sedan spm motiv för att starta illegal myndighetsutövning, ren landgrabbing, genom att låta Kammarkollegiet fatta beslut att vägra betala ersättning vid socialisering.

    Annat var det på Göran Perssons tid. Han skällde ut alla som svartmålade Sverige. Den nuvarande regeringen med Löfven i spetsen gör sitt bästa för att svartmåla Sverige. Det har blivit regeringens politik.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Betala tillbaka utdömda viten och beslagtaget virke och ge statsbyråkratins offer upprättelse..

    Nyligen avgick Fredrik Federley från alla politiska uppdrag, inte för att han hade begått något brott utan beroende på, om man får tro tidningarna, hade varit sambo med en brottsling.
    Men vad händer när statsbyråkratin ägnar sig åt olaglig myndighetsutövning - hittar på egna förordningar och allmänna råd, låter den egna personalen agera utifrån dem och ser till så att de som inte efterlever de falska bestämmelserna blir dömda och beslagtar deras virke. Ingenting eller rättare sagt de blir befordrade, en styrelseledamot blev generaldirektör, och andra utses till experter. Vilken trovärdighet har statsbyråkratin, särskilt regeringen, efter så omfattande skandaler som Skogsstyrelsen och Kammarkollegiet varit inblandade i.
    Nu måste näringsministern ingripa. Avregistrera alla nyckelbiotoper, betala tillbaka utdömda viten, betala tillbaka beslagtaget virke, ge statsbyråkratins offer upprättelse, rensa ut Naturskyddsföreningens representanter ur statsförvaltningen och förbjud SIDA och Naturvårdsverket att betala ut 100-tals miljoner årligen till föreningen.
    Skogsutredningen som dominerats av statsbyråkratin saknar trovärdighet. Skicka inte ut den på remiss utan släng den i papperskorgen. Vi skogsägare skall inte behöva jagas av en ansvarsbefriad statsbyråkrati som gått över alla gränser som borde finnas för myndigheterna. Det är dags att näringsministern agerar för att upprätta förtroendet för statsförvaltningen. Miljöministern har dessbättre avgått.