"Vi behöver bruka vår skog mer – inte mindre"

SLUTREPLIK. Magnus Nilsson menar att man ska prioritera kolsänkan, jag hävdar att vi även måste prioritera förnybara skogsprodukter och bioenergi för att den totala klimatnyttan ska öka. Det skriver Tomas Lundmark, professor vid SLU.

Tomas Lundmark
Professor vid Institutionen för skogens ekologi och skötsel, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)


Magnus Nilsson har i en replik upprepat sitt mantra att skogen bara gör klimatnytta när den utgör en kolsänka. Han menar också att man inte ska prata om den uppenbara konflikt mellan brukande och bevarande av skog som finns i samhället i dag. Jag håller inte med.

Bort från fossilberoendet

Skogen gör klimatnytta på två sätt. Den kan temporärt buffra för utsläpp i andra samhällssektorer så länge virkesförrådet kan fortsätta att öka. Precis som Magnus Nilsson förordar. Det har den svenska skogen gjort länge men det är inget man ska ta för givet i framtiden. Därför behövs incitament för skogsägarna att säkerställa kolsänkan till dess andra samhällssektorer lyckats minska sina utsläpp av koldioxid med ursprung i betong och olja.

Skogen kan också hjälpa oss att komma bort från den klimatbelastande oljan och betongen. På så sätt minskas tillförseln av ny koldioxid som inte tidigare funnits i atmosfärens kretslopp. När tillgången på förnybara skogsprodukter och bioenergi ökar så erbjuds möjligheten för politiken att utforma styrmedel som tar oss bort från fossilberoendet.

Vi måste prioritera båda

Med konstant tillväxt i skogen så uppstår en konflikt mellan skogens två klimatnyttor, den ena kan bara öka på bekostnad av den andra. Magnus Nilsson menar att man ska prioritera kolsänkan, jag hävdar att vi måste prioritera båda för att den totala klimatnyttan ska öka. Vägen mot ett skogsbruk som ger ökad klimatnytta kantas av skogar som har högre tillväxt än dagens. Mer skog i framtiden ger möjlighet att säkerställa kolsänkan några årtionden till samtidigt som den bidrar till att fasa ut olja och cement.

Förflytta arterna i landskapet

Vi har bara den mark vi har. Eftersom naturresursen skog är en begränsad resurs måste alla samhällsmål kopplade till skogen hanteras samtidigt. Vi ställer höga krav på effektivitet och generell hänsyn till andra samhällsmål på virkesproduktionsmarken. Det rimliga är väl att vi gör samma sak på naturvårdsmarken.

Ständigt utvecklas skogsskötseln på virkesproduktionsmarken. Tillväxten är dubbelt så hög i dag som för hundra år sedan samtidigt som hänsyn tas till en rad andra samhällsintressen. Nyttan per hektar är mer än dubbelt så stor. Men när det kommer till naturvårdsmarken tycks det viktiga vara att avsätta stora arealer, kvantitet går före kvalitet.

Av de 28 miljoner hektar mark som klassas som skog i Sverige är 8 miljoner undantagna från skogsbruk med syfte att bidra till miljömålet levande skogar. Jag påstår att det går att dubbla naturvårdsnyttan i den svenska skogen på hundra år utan att öka den skyddade arealen om vi utvecklar skogsskötsel för rik biologisk mångfald. Det går till exempel betydligt fortare att skapa strukturer som gynnar biologisk mångfald, som gamla stående torrfuror, med hjälp av en skogsskötare än att vänta på att åskan ska gör jobbet. Det går att sprida ovanliga växt-, lav- och svamparter genom att försiktigt förflytta dem runt i landskapet.

Staten kan vara ett föredöme

Sveriges största enskilda skogsägare är det statliga Sveaskog. Staten har med sitt skogsägande en unik chans att visa vägen till både en ökad skogstillväxt och en förstärkt naturvård. Vore det inte lämpligt att precisera Sveaskogs ägardirektiv så att man får ett tydligt uppdrag att utveckla naturvärdena på den befintliga naturvårdsarealen med hjälp av aktiv naturvård?

På samma sätt borde Sveaskog få i uppdrag att på virkesproduktionsmarken visa hur man kan öka skogens tillväxt på kort och lång sikt för att öka avverkningen utan att det sker på bekostnad av minskad kolsänka.

Låt en del av den årliga miljard som Sveaskog levererar till statskassan återinvesteras i skogens skötsel och ett mer aktivt skogsbruk. Då skulle staten via sitt skogsbolag verkligen bli ett föredöme som förenar klimatsmart skogsbruk och aktiv naturvård. Man skulle på så sätt kunna leda utvecklingen mot ett framtida skogsbruk som fortsätter att bidra till ett hållbart och fossilfritt samhälle.

Bruka skogen mer

Jag har sagt det tidigare men kan säga det igen. Vi behöver bruka vår skog mer, inte mindre, om vi ska klara alla mål och anspråk som ställs på skogen. Är målen med skogsbruket tydliga och realistiska finns det kunnigt folk som vet hur man gör för att nå dem.

Beslutskedja: Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen

18/7
2019
21/8
2019
19/3
2020
21/4
2020
28/4
2020
20/5
2020
28/5
2020
15/6
2020
16/6
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
30/11
2020
30/11
2020
1/12
2020
2/12
2020
3/12
2020
3/12
2020
4/12
2020
9/12
2020
9/12
2020
16/12
2020
16/12
2020
16/12
2020
17/12
2020
22/12
2020
22/12
2020

Forrige artikel Cuf: Elevhälsan måste omfatta ungas psykiska hälsa Cuf: Elevhälsan måste omfatta ungas psykiska hälsa Næste artikel Slutreplik: Skogspolitiken behöver utvecklas – inte avvecklas Slutreplik: Skogspolitiken behöver utvecklas – inte avvecklas
  • Rapportera

    Nippe Hylander · Sr advisor ÅF Pöyry, Ledamot IVA mm

    Det kan men måste inte vara en målkonflikt mellan klimat och biologisk mångfald! Både T Lundmark och M Nilsson öppnar faktiskt i praktiken för en win-win för både klimatet och den biologiska mångfalden – men bara om …

    M Nilsson hävdar i sin replik att Lundmarks förslag för ökad tillväxt på vissa marker är fullt rimliga – men inte tillräckliga för att klara den biologiska mångfalden, inte såsom dagens skogsbruk ser ut. Och Lundmark återkommer i sin slutreplik till att återbeskogning på nedlagd åkermark och begränsad riktad gödsling ger mer tillväxt och bioekonomi- och klimatnytta men med det intressanta tillägget att staten via Sveaskogs stora sammanhängande marker borde kunna agera mer pro-aktiv förebild för att utveckla naturvärdena. Bra så Lundmark! Ökad tillväxt borde väl successivt medge utrymme för ökade avsättningar för naturvård – en win-win för både klimat och mångfald!
    Men för att kunna förena målen behövs samverkan i ett landskapsperspektiv - inte bara inom Sveaskog – något som Skogsutredningen på flera ställen understryker, vilket jag påpekade i min tidigare replik. Men – utredningen avstår från konkreta förslag. Det är synd, ty landskapsperspektivet kräver antagligen nya former för samverkan mellan Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen - såsom övergripande riktlinjer för olika grad av skydd för sammanhängande marker liksom för förutsättningar och marker lämpade för mer intensiv odling och gödsling. Sådana riktlinjer skulle kunna skapa möjligheter för en mer ändamålsenlig och frivillig samverkan mellan skogsägare – inte en inskränkning av äganderätten. På sikt skulle certifiering också till större del än i dag baseras på hänsyn till samspelen inom landskapet, något som är helt centralt för den biologiska mångfalden. Och just mångfalden är något som skogsindustrins storkunder nu i ökad utsträckning ställer krav på vid sidan om klimatmålen och de övriga globala hållbarhetsmålen. Ty biologisk mångfald i skogslandskapet lyfts alltmer fram som en långsiktigt nödvändig förutsättning för ”resilience”, motståndskraft mot skador, bränder, stormar som tenderar bli allt allvarligare med redan pågående klimatförändringar. Detta kunde vara några av uppdragen för en ny bredare skogsutredning som Sten Nilsson inledningsvis krävde i debatten.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Utveckla Riksdagens frihetsmodell vidare genom fortsatt avreglering.

    Januaripartierna har kommit överens om att stärka skogsägarnas möjligheter att hävda sin äganderätt. Det är en utveckling av Riksdagens frihetsmodell som har stort stöd bland de enskilda skogsägarna. Inför allmän jakttid på älg, avregistrera nyckelbiotoperna, avreglera ädellövlagen osv.

    Riksdagens frihetsmodell har visat att miljöhänsynen är mycket bättre i det enskilda skogsbruket än i statens och bolagens skogar. Det är därför staten och skogsindustrin försöker snylta på det enskilda skogsbrukets goda resultat.

    Förslagen om ett nytt planeringsinstrument, lite vagt uttryckt som "samverkan i ett landskapsperspektiv" eller "grön infrastruktur" bör avvisas av Riksdagen. Det är bara ett nytt försök av statsbyråkratin att införa ett system där all aktivitet så småningom kommer att urarta i ett avgiftsbelagt dispenssystem.

    All erfarenhet visar att statsbyråkratin missbrukar lagstiftning där Riksdagen ger statsbyråkratin inflytande över lagreglernas utformning genom förordningar eller allmänna råd. 1979 års skogsvårdslag ledde till en långtgående utarmning, Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas älgförvaltning har utvecklats till en pågående katastrof för mångfalden.

    Varför blir det så nu men inte tidigare? I huvudsak beror det på att tjänstemannaansvaret tagits bort samtidigt som Riksdagen överlämnat åt statsbyråkratin att utforma lagar i stället för att själv göra det. När statsbyråkratin får politiskt inflytande dras lobbyorganisationerna dit och tas t o m in i myndigheternas styrelser. Därefter börjar administrationen utvecklas mot planhushållning med allt mer detaljerade ingrepp i medborgarnas tillvaro.

    1979 års skogsvårdslag urartade i en statlig planläggning av det privata skogsbruket förutom skogsbolagen som var initiativtagare. Älgförvaltningen har i strid med gällande riksdagsbeslut urartat i planhushållning av älgstammen utan hänsyn till omgivande ekosystem, strandskyddslagen och andra miljölagar har urartat så att det knappt går att bygga hus på en gård längre.
    Nya planeringsinstrument är hett eftertraktade av statsbyråkratin som medel att styra jord- och skogsbruk utan att behöva ersätta ägarna för intrång av olika slag. De kommer att resultera i ännu mer inblandning av lobbyorganisationer i myndighetsutövningen och ännu mer ofrihet för skogsägarna. De bör avvisas av Riksdagen.



Så vill ungdomsförbunden häva arbetslöshet bland unga

Så vill ungdomsförbunden häva arbetslöshet bland unga

ENKÄT. Den rekordhöga ungdomsarbetslösheten kan skapa en förlorad generation unga, mer utanförskap och psykisk ohälsa, enligt partiernas ungdomsförbund. Altinget frågade dem vad som behövs för att minska ungdomsarbetslösheten.