Replik: Sluta tugga tesen om oförenliga mål

REPLIK. Om man i tid och otid tuggar tesen om oförenliga mål, som både Tomas Lundmark och tyvärr även Skogsutredningen gör, kommer naturligtvis konflikten att bestå. Däremot är det bra att Lundmark lyfter vikten av ökat kolförråd, skriver Magnus Nilsson.

Magnus Nilsson
Miljökonsult och författare till Skydda lagom – en ESO-rapport om miljömålet Levande skogar och EU, Sverige och klimatet – en guide för politiker och andra till EU:s nya klimatpolitik


När till och med en hårt produktionsinriktad skogsprofessor som Tomas Lundmark framhåller att en ökad kolinlagring i skogslandskapet är viktigt för att hantera klimatproblemet, förstår man att det har börjat hända saker.

Kollagret avgör klimatnyttan

Den svenska diskussionen om skogens roll för klimatpolitiken har ju hittills suttit fast i föreställningen att det är när man eldar upp virket som skogen gör mest klimatnytta, och att det därför är viktigt för klimatet att kunna öka virkesuttagen.

Lokalt och nationellt kan man minska koldioxidutsläppen genom att ersätta fossila bränslen med bioenergi. Men hur stora de samlade fossila koldioxidutsläppen blir inom EU, påverkas inte av hur mycket bioenergi vi utvinner, utan i första hand av de tak för utsläppen som definieras av EU-lagstiftningen.

Vilken klimatnytta skogen ger, avgörs i stället främst av hur mycket vi lyckas öka kollagret i skogen och i långlivade träkonstruktioner. Varje gram cellulosa vi eldar upp, bidrar tvärtom till att minska kolförrådet och ökar atmosfärens koldioxidhalt.

Går ökad gödsling att förena?

För att av klimatskäl öka skogens kolförråd men samtidigt (rimligen av andra skäl än klimatet) kunna öka virkesuttagen, vill Lundmark se ökad gödsling och forcerad beskogning av nedlagd åkermark. Det finns inget principiellt att invända mot detta, men det återstår bland annat att visa att en ökad gödsling kan förenas med omsorgen om vattenkvalitet och biologisk mångfald.

"På skakig grund"

På skakig grund upprepar Lundmark tesen att det finns en skarp konflikt mellan målen om att samtidigt säkra både virkestillförseln till industrin och den biologiska mångfalden.

De scenariostudier Skogsstyrelsen gjorde för några år sedan, SKA 15, visar tvärtom att om vi fortsätter att ta ut kring 90 procent av tillväxten kan vi samtidigt öka både virkesuttagen och kolförråden i skogen.

Adderar vi en mer naturanpassad skötsel av den virkesproducerande arealen (kanske även, som Lundmark förordar, i vissa reservat) och ett funktionellt, mer omfattande reservatsnätverk, kan vi dessutom säkra det miljömål – Levande skogar – riksdagen flera gånger har ställt sig bakom. En prioritering av miljömålet är nog inte bara bäst från miljösynpunkt, utan sannolikt samtidigt ett villkor för att svensk skogsnäring ska kunna konkurrera internationellt.

Gör konflikten bestående

Väljer man i stället att i tid och otid tugga tesen om oförenliga mål – som Lundmark gör, men som tyvärr återkommer även i Skogsutredningen – kommer naturligtvis konflikten att bestå.

Men det är bra att Lundmark lyfter vikten av att öka kolförrådet i skogen.

Beslutskedja: Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen

18/7
2019
21/8
2019
19/3
2020
21/4
2020
28/4
2020
20/5
2020
28/5
2020
15/6
2020
16/6
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
30/11
2020
30/11
2020
1/12
2020
2/12
2020
3/12
2020
3/12
2020
4/12
2020
9/12
2020
9/12
2020
16/12
2020
16/12
2020
16/12
2020
17/12
2020
22/12
2020
22/12
2020
2/2
2021
9/2
2021
9/2
2021
22/2
2021
30/4
2021

Forrige artikel "Ungas sexuella hälsa kan förbättras genom samtal med vuxna" Næste artikel "Svensk tolkning äventyrar EU-miljarder för industrins omställning"