Våldet mot barnen på Sis måste upphöra

Tänk dig löpsedeln ”Skarp kritik från IVO – Karolinska sjukhuset använder olagliga metoder, skadar människor och ger inte patienter den vård de har rätt till”. Tänk sedan att det upprepades år efter år utan att man löser problemen. Det är närmast otänkbart. Men för barnen som befinner sig på SiS ungdomshem är det verklighet.

Personal ingriper med våld

På Statens institutionsstyrelses ungdomshem (Sis) ingriper personal med våld mot barn i strid med lagen. Det förekommer att personal driver fram våldsamt beteende. Och man använder sig av grepp som är förenade med livsfara. Det här kan Barnrättsbyrån visa med vår nya rapport För barnets bästa? En granskning av avskiljningar och ej fullföljda avskiljningar på två statliga ungdomshem år 2024. I granskningen har vi tittat på hur personalen använder sig av den särskilda befogenheten avskiljning.

Avskiljning är en särskild befogenhet som Sis har. Den innebär att ett våldsamt barn mot sin vilja kan placeras i en typ av isoleringscell i upp till fyra timmar. För att komma dit använder personalen smärtpåförande fysiska transportgrepp som innebär stora skaderisker. Avskiljning får inte användas för att förebygga våld eller som bestraffning, utan enbart för att deeskalera en våldsam situation.

Barnrättbyrån har sedan 2021 granskat användningen av avskiljning. Vi har återkommande rapporterat om stora brister kring hur den särskilda befogenheten används och att antalet ingripanden ökar.

Flickor drabbas hårdast

De som drabbas hårdast är flickor, de allra yngsta och barn med funktionsnedsättningar. Det är en relativt liten grupp barn som utsätts, men konsekvenserna är allvarliga. Vi möter barn som lämnar Sis med skador på kroppen och en sargad tillit till vuxenvärlden.

Samtidigt är inte bilden svartvit. I våra granskningar kan vi också se stora skillnader mellan hur olika institutioner arbetar, där vissa har låga avskiljningstal, ett omsorgsfullt bemötande av barnen och att personalen arbetar förebyggande för att undvika upptrappade och våldsamma situationer.

Trots återkommande rapporter om våld, lagöverträdelser och missförhållanden försvarar Sis användningen av befogenheten. I ett pressmeddelande häromveckan målas de utsatta flickorna ut som problemet och att avskiljningarna är nödvändiga för tryggheten.

Allvarlig kritik från tillsynsmyndigheter

På Sis vårdas några av samhällets mest utsatta barn. Det handlar om flickor och pojkar som ofta blivit utsatta för våld och övergrepp, som bär på trauman och stora svek från samhället i ryggsäcken. Inte sällan möts de av en verksamhet med stora brister.

I stort sett alla tillsynsmyndigheter har under många år lämnat allvarlig och långtgående kritik av verksamheten. Det handlar om lite eller ingen behandling alls. En dysfunktionell vårdmiljö med olämplig personal. Olaglig våldsanvändning, regelrätta övergrepp och personal som saknar kompetens.

Vi möter barn som lämnar SiS med skador på kroppen och en sargad tillit till vuxenvärlden

Varken regeringen eller Sis har presenterat någon plan för hur man ska komma till rätta med problemen här och nu. Regeringen har tillsatt en efterlängtad utredning som syftar till att reformera Sis i grunden. Utredningen har dock kantats av problem och dragit ut på tiden. Oavsett kommer det att dröja innan en ny organisation är på plats.

Skyll inte på flickorna

Barnrättsbyrån har därför arbetat fram en akut åtgärdsplan för att motverka, våld, avskiljningar och missförhållanden inom SiS ungdomsvård. Planen syftar till att hantera den rådande allvarliga situationen för de placerade barnen, till dess att en ny organisation etableras.

En central del i åtgärdsplanen är att upprätta en avimplementeringsplan för avskiljningar. Därutöver behöver personalen få resurser i form av utbildning och handledning. Det allra första steget är dock att myndigheten erkänner sina problem i stället för att skylla på flickorna. I arbetet kan man med fördel utgå från rapporten som Statens beredning för medicinsk och social uppföljning färdigställde i december 2025, där flera slutsatser linjerar med vår åtgärdsplan.

Vi kräver att riksdagen, regeringen och myndigheten tar sitt ansvar och agerar. Vi accepterar inte att ett enda till barn lämnar samhällsvården i sämre skick än när de kom dit.