Underhållsskulden skapar förseningar för svenska resenärer

Infrastruktur är Sveriges blodomlopp. Svensk Kollektivtrafik, Sveriges Bussföretag och Tågföretagen arbetar tillsammans i det gemensamma projektet 4 av 10. Målet är att år 2030 ska fyra av tio motoriserade resor vara kollektiva, jämfört med tre av tio i dag.

Livspusslet kräver fungerande kollektivtrafik

Vi gör detta i en tid då underhållsskulden på väg och järnväg har vuxit i decennier. Potthål i vägar, brist på körfält och trängsel på städernas vägnät präglar vardagen. En oförmåga att vårda den befintliga järnvägen har lett till förseningar, där resenärer fryser på perronger. Allt fler flaskhalsar uppstår i järnvägssystemet.

Konsekvenserna är kännbara för det moderna Sverige, ett land där både kvinnor och män förväntas arbeta ett långt yrkesliv. Föräldraskap ska kunna kombineras med arbete. Man ska tryggt kunna lämna och hämta på förskola och skola med tillförsikt om att pendeltåg och bussar går i tid.

Ambitionen 4 av 10 till år 2030 är rimlig ur alla samhälleliga perspektiv. Om den nuvarande utvecklingstakten – med endast marginella ökningar per år – fortsätter, bedöms kollektivtrafiken nå cirka 30–33 procent år 2030, alltså klart under målnivån på 40 procent. För att nå målet krävs satsningar på kapacitet, punktlighet, rättvisa villkor och ett attraktivt utbud som gör det enklare att välja kollektivt.

Trafikverkets förslag till nationell plan för infrastrukturen innehåller steg i rätt riktning, men räcker inte för att 4 av 10-målet ska uppnås till år 2030

För att buss- och spårtrafiken ska skapa mer nytta för resenärer och samhälle krävs ökad kapacitet på spår, vägar och gator, liksom en underhållen och fungerande infrastruktur som inte orsakar förseningar. Därför behövs stöd till regioner och kommuner för att utveckla hållbar tillväxt genom förbättrad mobilitet.

Betala av underhållsskulden

Svensk Kollektivtrafik, Sveriges Bussföretag och Tågföretagen har tagit fram konkreta förslag där kollektivtrafiken kan bidra till ökad tillväxt:

• Anslagen till länsplanerna måste öka, och samarbetet med kollektivtrafiken vid framtagandet behöver stärkas för att förbättra kollektivtrafikens infrastruktur. Även trimningsanslagen måste höjas för att snabbt öka kapaciteten på spåren och skapa attraktiva och bekväma hållplatser och bytespunkter.
• Det behöver tillsättas en kriskommission för punktligheten på järnvägen. De senaste åren har punktligheten nått rekordlåga nivåer och har inte varit i närheten av branschens överenskomna mål på 95 procent.
• Underhållsanslagen för väg och järnväg måste höjas. Använd de effektivaste underhållsmetoderna och säkerställ att hela anslaget faktiskt används. Stärk det förebyggande underhållet och beta av underhållsskulden för att hindra infrastrukturen från att successivt försämras.
• Politikerna måste satsa på kollektivtrafikkörfält och signalprioritering i städerna. Det minskar restider, ökar komfort och punktlighet för buss- och spårvagnsresenärer, förbättrar arbetsmiljön för förarna och skapar mer attraktiva städer med mindre buller och lägre utsläpp.

Trafikverkets förslag räcker inte

Regeringen skriver i sin infrastrukturpolitiska proposition om behovet av att stärka underhållet, tillföra medel och lägga om politiken – med tydligt fokus på gods- och pendlingsflöden och på att bygga Sverige starkt. Vi ser positivt på dessa ambitioner. Trafikverkets förslag till nationell plan för infrastrukturen innehåller steg i rätt riktning, men räcker inte för att 4 av 10-målet ska uppnås till år 2030. Det har Sverige inte råd med.