Replik: Ett framtidssäkrat Sverige kräver inte Ostlänken

Uppgiften om 19 000 pendlare ger en missvisande bild. Pendlingen domineras av regionala resor från Nyköping och Vagnhärad till Stockholm – inte långväga flöden mellan storstäder. Frågan debattörerna inte besvarar är enkel: varifrån ska de tusentals nya pendlare komma som Ostlänken förutsätter?

Demografin pekar i motsatt riktning. Andelen i arbetsför ålder minskar och distansarbete förändrar resemönstren. Ändå bygger kalkylen på kraftigt ökande pendling.

Ingen röd kapacitetsbrist

Även Trafikverkets egna underlag väcker frågor. I den samlade effektbedömningen anges höga tågtal samtidigt som resandet uppges vara relativt lågt. Den ekvationen går inte ihop. Antingen är tågen kraftigt underutnyttjade – eller så är underlagen felaktiga. 

Påståendet om röd kapacitetsbrist är dessutom missvisande. De aktuella delarna av Nyköpingsbanan är inte rödmarkerade i Trafikverkets kartor. Fakta är att sträckorna Järna–Gnesta, Flen–Katrineholm och Norrköping–Linköping är rödmarkerade. Där behövs flera spår.

Ostlänken är ett av Sveriges dyraste infrastrukturprojekt, med kostnader i hundramiljardersklassen. Samtidigt innebär projektet stora ingrepp i natur och lokalsamhällen

Ett centralt argument gäller godstrafik. Men Ostlänken är dimensionerad för maxhastighet 250 kilometer i timmen och kan inte användas av godståg. Godstrafiken blir därför kvar på befintliga banor. Den utlovade avlastningen uteblir.

Samtidigt ges intrycket att byggnationen är omfattande och pågår brett. I praktiken är aktiviteten begränsad, med tyngdpunkt kring Järna.

Visioner utan verklighetsförankring

Det mest anmärkningsvärda är dock vad som utelämnas. Ostlänken är ett av Sveriges dyraste infrastrukturprojekt, med kostnader i hundramiljardersklassen. Samtidigt innebär projektet stora ingrepp i natur och lokalsamhällen i Södermanland och Östergötland. Trots detta saknas en seriös diskussion om kostnadseffektivitet och alternativ.

Det talas om ”framtidssäkring”. Men underlagen visar något annat:

• Kapacitetsbristen är överdriven
• Resandeprognoserna är osäkra
• Demografin talar emot ökad pendling
• Godstrafiken påverkas marginellt

Ostlänken framställs som en lösning på problem som i stor utsträckning inte finns. När underlagen brister och verkligheten inte stämmer med retoriken är det inte ansvarsfullt att fortsätta.

Det som behövs är en nykter omprövning.

Ett framtidssäkrat Sverige kräver inte Ostlänken – utan bättre beslutsunderlag.