Tidöpartiernas vision om angiverisamhället får inte bli verklighet

Den 26 november var det dags för en presskonferens många väntat på, om anmälningsplikt i offentlig sektor. Till mångas förvåning undantogs flera välfärdsprofessioner. Migrationsminister Johan Forssell (M) antydde att det stora motstånd och mobiliseringen vi sett under det senaste året, inte minst från fackförbund, har varit överflödigt och att protesterna har skrämt upp folk i onödan.

Angiveriplikt skulle ha orimliga effekter

Som en följd av dessa protester, får man anta, har regeringens utredare Anita Linder inte landat i ett förslag om att yrkesgrupper inom den kommunala välfärdssektorn ska åläggas att rapportera papperslösa till migrationsmyndigheterna. Däremot föreslås andra viktiga samhällsinstitutioner, bland annat Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, att bli angiverimyndigheter.

Skälen Linder uppgav för sina slutgiltiga förslag är bland annat att skola, bibliotek, hälso- och sjukvård samt socialtjänsten saknar tillgång till relevanta uppgifter. De anses inte med enkelhet kunna identifiera relevanta uppgifter. Dessutom skulle angiveriplikten kunna ha orimliga effekter. En sådan förmodad effekt skulle vara att barn inte kommer att våga gå till skolan vilket därmed skulle kränka deras rätt till utbildning.

Sverigedemokraterna har varit överraskande nöjda efter presskonferensen och har i sin kritik av utredningens förslag framstått som nyanserade. Partiet har sagt sig vara tillfreds med vad det har fått i utbyte och för att ha stakat ut en väg framåt.

Varför är de nöjda? Jo, för att regeringen har hittat andra vägar för att komma framåt mot målet att skapa ett angiverisamhälle. Hur det ska gå till är inte enkelt att få syn på med den forcerade lagstiftningstakt som Tidöpartierna tillämpar i sin omläggning av migrations- och välfärdspolitiken. Men två lagförslag är viktiga att hålla ögonen på nu.

Skärpta krav för medborgarskap

Det första är ännu inte något skarpt förslag men ett tydligt tecken på att SD:s långsiktiga strategi får ett gensvar hos regeringen, om än stegvis. Det handlar om skärpta krav på den som vill bli medborgare, ett av många SD-initierade förslag som långa loppet kommer att hota demokratin. Förslaget är utmanande för en välfungerande demokrati då det möjliggör inskränkningar i rösträtten.

Civilsamhället fortsätter att mobilisera för att vända utvecklingen bort från ett angiverisamhälle.

SD vill också, tillsammans med regeringen, pausa tillämpningen av den nuvarande medborgarskapslagstiftningen. Tidöpartierna skrev nyligen på DN debatt att det finns anledning att agera mot att medborgarskap utfärdas redan med den nuvarande lagstiftningen: ”I den mån det är möjligt ska därför åtgärder vidtas för att hindra att fler svenska medborgarskap utfärdas, fram till dess att den nya lagstiftningen träder i kraft.”

Det andra förslaget är ett steg mot angiveri. I förslaget har det döpts om till informationsflöde mellan myndigheter. Syftet med lagen, som föreslås träda i kraft den 1 januari 2025, sägs nu inte vara att utvisa papperslösa – utan att bekämpa brottslighet. Men för en rektor på en skola blir resultatet närmast detsamma: De kommer, trots massiv kritik från bland annat Lagrådet och Sveriges skolledare, att bli skyldiga att anmäla elever till polisen om det kan handla om brott. Det innebär alltså ett tvång för skolornas ledning att agera informatörer åt myndigheterna. Nu behöver fackförbunden hålla löftena om juridiskt stöd för brandväggar, som utlovats.

Tilliten kan raseras

I små men ojämna steg inför den SD-stödda regeringen nu lagstiftning som leder oss mot ett angiverisamhälle. Inte minst i en stad som Malmö måste välfärdsinstitutionernas administrativa funktioner ges stöd för att undvika att stöta bort människor från tillgång till grundläggande rättigheter.

Civilsamhället fortsätter att mobilisera för att vända utvecklingen bort från ett angiverisamhälle. Kommer Malmö att agera för att skydda stadens invånare och anställda från att bli angivare och offer? I forskning brukar Sverige framhållas som ett föredöme när det gäller tillit till institutioner. Det är något som Tidölaget riskerar att rasera.