Debatt

Tiden: L är ett intresseparti för högavlönade

DEBATT. Att slopa värnskatten är ett av de sämsta förslagen i januariavtalet. Inom skattepolitiken är Liberalerna ett smalt intresseparti för de som tjänar över 61 000 kr i månaden, skriver chefen för tankesmedjan Tiden, Daniel Färm.

Daniel Färm, chef för Tankesmedjan tiden, menar att ett slopande av värnskatten strider mot den grundläggande socialliberala och socialdemokratiska ideologiska utgångspunkten om jämlika möjligheter.
Daniel Färm, chef för Tankesmedjan tiden, menar att ett slopande av värnskatten strider mot den grundläggande socialliberala och socialdemokratiska ideologiska utgångspunkten om jämlika möjligheter.Foto: Tankesmedjan tiden
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.
Daniel Färm
Chef, Tankesmedjan tiden

 

Skattepolitiken är ett mycket ideologiskt område. Synen på skatterna avslöjar tydligt synen på människan, samhället, rättvisa och jämlikhet.

Liberalerna har genom januariavtalet drivit igenom att en inte oväsentlig del av reformutrymmet ska gå till att slopa värnskatten. Trots att de ekonomiska klyftorna ökar. Och trots att välfärden, polisen, försvaret och klimatomställningen är i skriande behov av ökade resurser.

Inte för att en slopad värnskatt skulle öka jämlikheten eller bidra till ökade resurser för att möta de stora samhällsutmaningarna. Utan för att Liberalerna behövde visa att de kunde få igenom något som Socialdemokraterna absolut inte ville ha. Och för att få ökat stöd av höginkomsttagarna.

Gynnar manliga löntagare

När det saknas resurser till skolan, sjukvården, klimatomställningen eller pensionerna – så kan vi alla glädjas åt att de redan allra högst avlönade i alla fall fick råd med ännu en resa till Maldiverna. Få saker känns så angelägna som just det.

Daniel Färm
Chef, Tankesmedjan tiden

Skatterna ska leverera tillräckliga resurser för att täcka de ökade behoven inom välfärden, klimatinvesteringarna och andra angelägna områden. Men ett skattesystem behöver även legitimitet och upplevas vara rättvist.

Att den som har riktigt höga inkomster också har råd att betala mer – även procentuellt – än låginkomsttagare med små marginaler uppfattas av många vara rimligt och rättvist. Även efter värnskatten har höginkomsttagarna betydligt högre disponibla inkomster än låginkomsttagare.

Rättvisan i att sänka skatten rejält för de allra högst avlönade, som tjänar över 61 000 kr per månad, går däremot att diskutera. 75 procent av de som skulle gynnas är män. Och i många kommuner runt om i landet skulle ingen få del av denna skattesänkning, eftersom man inte har några så högavlönade medborgare.

Däremot skulle var sjunde Danderydbo få en rejäl skattesänkning. Vanliga löntagare – både arbetare och tjänstemän – ligger med snittlöner på 35 000 kr per månad dock långt ifrån att få del av denna skattesänkning.

Felaktigt argument

De ”dynamiska effekterna” av att slopa värnskatten överdrivs ofta av förespråkarna. Det är högst tveksamt om höginkomsttagare som ofta redan arbetar långt över 40 timmar per vecka skulle jobba på ytterligare ett avgörande antal timmar om de fick ut 33:90 kr per extra hundralapp i stället för 30:10 kr.

Förutom för vissa konsulter och läkare med fler är det få högavlönade som är timanställda på ett sådant sätt att produktiviteten skulle påverkas avsevärt av ett slopande. Och det är inte många ambitiösa anställda som skulle säga nej till en befordran för att löneförhöjningen inte är tillräckligt stor.

Sticker i ögonen

Inte heller stämmer argumentet att värnskatten gör att ”det inte lönar att utbilda sig”. Enligt Saco:s livslöneindex är det bara lärare, bibliotekarier och någon ytterligare grupp som går back på att skaffa sig en akademisk examen. Få av dessa ligger ens i närheten av löner på 61 000 kr per mån.

För de allra flesta andra akademiker lönar det sig definitivt att utbilda sig. Vissa sådana skillnader är inte heller orimliga. Men att klaga över att höginkomsttagare inte får ut ännu mer i nettolön sticker rejält i ögonen på städare, undersköterskor, butiksbiträden och andra som har mycket små ekonomiska marginaler.

En resa till Maldiverna

Att slopa värnskatten är ett av de sämsta förslagen i januariavtalet. Det strider mot den grundläggande socialliberala och socialdemokratiska ideologiska utgångspunkten om jämlika möjligheter. För det går inte att få jämlika möjligheter i ett samhälle som har ett allt för ojämlikt utfall.

Det sociala – och ekonomiska – arvet återföder ofta skillnader i föräldrarnas livssituation. Barn till välavlönade föräldrar får bättre förutsättningar i livet än de som kommer från mer påvra hemförhållanden. Värnskatten bidrar i stället till att minska skillnaderna och omfördela resurser så att förutsättningarna (på marginalen) blir något mer jämlika.

Så vad betyder detta – förutom att Liberalerna i skattepolitiken har visat sig vara ett smalt intresseparti för de som tjänar över 61 000 kr i månaden? Jo, att när det saknas resurser till skolan, sjukvården, klimatomställningen eller pensionerna – så kan vi alla glädjas åt att de redan allra högst avlönade i alla fall fick råd med ännu en resa till Maldiverna. Få saker känns så angelägna som just det.

Läs också

Nämnda personer

Daniel Färm

Vd och politisk redaktör Aktuellt i Politiken
Fil. mag i politologi (Växjö uni., 1998)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00