Sverige måste ta rejäla kliv framåt i funktionsrättsfrågorna

Den 3 december var det den internationella funktionshinderdagen och i december var det disability week, vilket gör att det finns anledning att sätta extra fokus på funktionsrättspolitiken. Tidigare i år kritiserades Sverige kraftigt i en FN-rapport gällande funktionsrätten i vårt land. I rapporten uttrycktes en oro över utvecklingen i Sverige och man krävde en omställning av politiken, gällande alltifrån lagstiftning, budget och handlingsplaner till att inkludera funktionsrättrörelsen mer i de politiska beslutsprocesserna. Tyvärr kan vi konstatera att Tidöregeringen återigen valt att inte leverera på Sveriges åtaganden.

Inom flera områden har man kunnat se en stadig försämring för personer med funktionsnedsättningar

Sverige ratificerade FN:s funktionsrättskonvention 2009, men trots det är den fortfarande inte tillräckligt implementerad i svensk lagstiftning vilket tydligt visar hur oprioriterad funksrättspolitiken har varit under de senaste decennierna. Inom flera områden har man kunnat se en stadig försämring för personer med funktionsnedsättningar utan någon ambition att vända på läget. Under 2023 var arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning som innebär en försämrad arbetsförmåga hela 19 procent samtidigt som den totala arbetslösheten låg på 7,5 procent.

Upp till 380 dagars väntan

Trots det har Arbetsförmedlingen fått minskade resurser för att hjälpa gruppen. Handläggningstiderna för att hantera frågor om lönebidrag på arbetsförmedlingen har skjutit iväg. Enligt en rapport från Svenskt Näringsliv behöver många nu vänta upp till 380 dagar för att få reda på om de ska omfattas av lönebidrag. Samtidigt har lönebidraget i sig legat kvar på samma nivå sedan 2020 och urholkats av inflationen och den ekonomiska kris vi gått igenom.

Enligt Funktionsrätt Sverige har antalet arbetssökande med funktionsnedsättningar som har tillgång till stöd minskat dramatiskt under de senaste tio åren. Tillgången till arbetshjälpmedel har minskat med 50 procent och stödet till personligt biträde har minskat med hela 75 procent. Det är en alarmerande situation som måste få regeringen att vakna ur sin dvala. 

Väntetiderna och handlingstiden för arbetshjälpmedel, personligt bidrag och lönebidrag måste kortas. LSS måste tillämpas lika i hela landet och insatsen personlig assistans behöver få ett samlat statligt huvudmannaskap. Vi kan inte fortsatt ha en situation där bedömningar skiljer sig från kommun till kommun. Dessutom behöver stödet via LSS täcka upp fler situationer med tydlig utgångspunkt i den enskildes levnadssituation och behov. Vi kan inte ha en situation som nu där en mamma med behov av ledsagning kan få stöd för att ta sig till arbetet, men inte stöd för att ta ut sitt barn för att leka i parken.

Få bort begränsningsåtgärder och tvång

Den långa listan av rekommendationer som FN har delgett Sverige för att förbättra situationen för personer med funktionsnedsättning i vårt land behöver metodiskt arbetas igenom och implementeras. Det handlar till exempel om att få bort tvång och begränsningsåtgärder där det fortfarande förekommer men också om att tydligare implementera funktionsrättskonventionen i svensk lagstiftning. Ett arbete behövs också kring att motverka fördomar och diskriminering på grund av funktionsnedsättning, så kallad funkofobi. Listan är lång och det finns ingen tid att förlora.

Det gäller även EU där tillgänglighetsdirektivet, European Accessibility Act (EEA), antogs för att förbättra tillgängligheten för personer i EU:s inre marknad. Den lagstiftningen omfattar en förbättring av tillgängligheten till produkter och tjänster, samt utbildning och transport, men handlar också om att förenkla anställning av funktionsnedsatta genom att minska administrativa barriärer. Medlemsländerna förväntas införa och implementera direktivet senast den 28 juni 2025. Men för att direktivet ska få full effekt måste Sverige fortfarande ta rejäla steg framåt i linje med FN:s rekommendationer.

Regeringen måste visa ledarskap

Funktionsrättspolitiken är en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter. Det är en fråga som spänner över hela samhället. Den enskilda människans möjlighet för att vara en fullvärdig del av samhället är central för Centerpartiet. Därför kan vi inte se på när allt fler personer knuffas ut från arbetsmarknaden, från möjligheten till social delaktighet och kulturell inkludering. Sverige kan bättre och EU kan bättre. Regeringen måste nu träda fram och visa ledarskap för att vända den negativa trenden kring funktionsnedsattas rättigheter.