Sverige måste ta ledartröjan i en tid av globala kriser

Klimatförändringar, utdragna och komplexa konflikter skapar enorma utmaningar bland annat för 120 miljoner barn, kvinnor och män som tvingats på flykt.

Samtidigt ser vi hur biståndsbudgetar krymper och fler stater lämnar tanken om multilaterism. Sveriges närvaro och roll minskar.

Prognoser för 2026 är dystra. I en tid av geopolitiska omprioriteringar får vi inte glömma varför biståndet finns. Biståndets grundläggande mål, att bekämpa fattigdom, minska mänskligt lidande och stärka mänskliga rättigheter, är lika relevanta i dag som när de först formulerades.

Ett svenskt intresse 

Samtidigt är vi övertygade om att det ligger i Sveriges intresse att vara en internationell aktör och se till att svenskt bistånd är en verktygslåda för att hantera globala utmaningar och nyttja möjligheter där unik svensk kompetens är efterfrågad.

Genom att stå upp för internationell humanitära rätt, humanitära principer och den regelbaserade världsordningen kan Sverige bidra till att minska utsattheten och en mer fredlig och hållbar värld.

Vi ser tre områden där Sverige bör agera kraftfullt och ta på sig ledartröjan: klimat, migration och hälsa.

Klimat och motståndskraft 

Klimatförändringarna driver människor på flykt, krossar försörjningsmöjligheter och förvärrar konflikter. Enligt FN lever 780 miljoner människor i 20 hårt krigs- och klimatdrabbade länder.

Sverige har möjlighet att investera i lokala kapacitet för klimatanpassning, katastrofriskreducering och långsiktiga lösningar som stärker människors motståndskraft. Enligt Världsbanken sparar varje investerad krona före krisen fyra kronor efteråt.

Migration och bistånd

I dag befinner sig över 122 miljoner människor på flykt och antalet internationella migranter uppgår till över 300 miljoner.

Vi ser hur biståndet används för att finansiera migrationsrelaterade mål med inrikespolitiska intressen. Det finns, och har alltid funnits, synergier mellan migration och bistånd, men biståndet bör riktas dit det gör mest nytta utifrån människors behov. Evidens visar att grundorsaker till tvångsmässig migration kan lindras.

Sverige har allt att vinna på att vara en stark internationell aktör, för världens mest utsatta, men också för vårt lands framtid

Internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsen finns längs flyktens väg. Vi möter utsattheten dagligen och kan konstatera att psykisk ohälsa är en förödande konsekvens av kriser och katastrofer. Ändå är psykosocialt stöd ofta underprioriterat i biståndsinsatser.

Sveriges humanitära strategi lovar långsiktighet samtidigt som utvecklingssamarbeten i flera fragila och konfliktdrabbade länder fasas ut. Tyvärr är det en kortsiktig lösning som riskerar att öka humanitära behov.

Ett gemensamt ansvar 

Vi har inte råd att låta miljoner människor hamna på efterkälken. För att möta dessa utmaningar krävs samordnade insatser mellan regeringar, civilsamhället, näringslivet och internationella organisationer.

I en tid då biståndet riskerar att bli selektivt och kortsiktigt måste Sverige, tillsammans med EU:

• inte överge länder i komplexa kriser och konflikter
• försvara internationell humanitär rätt, de humanitära principerna och den internationella regelbaserade världsordningen
• investera i förebyggande insatser och lokal kapacitet
• integrera holistiska perspektiv kopplat till klimat, migration och hälsa i biståndspolitiken baserade på grundläggande behov
• skapa en modell där Ukraina-stödet inte urholkar den redan krympande biståndsbudgeten

Sverige har allt att vinna på att vara en stark internationell aktör, för världens mest utsatta, men också för vårt lands framtid.

I en tid av stora globala utmaningar är det inte bara ett moraliskt ansvar att agera – det är även en investering i vår gemensamma säkerhet som främjar svenska intressen och svenska värderingar.