Storbråk om flygrapport i trafikutskottet – MP och V hoppade av

Trafikutskottet lade i torsdags fram en rapport från utskottets uppföljnings- och utvärderingsgrupp som granskat inrikesflyget och de icke-statliga flygplatsernas  förutsättningar.  

Men till skillnad från praxis för dessa rapporter, kunde gruppen bakom rapporten bestående av ledamoter i utskottet inte enas om helheten. 

Både MP och V:s representanter valde i ett sent skede att hoppa av.

Beklagligt, menar bland andra gruppens ordförande Carina Ödebrink (S). Men Moderaternas Maria Stockhaus håller inte tillbaka på kritiken.

– Jag tycker att det är skamligt, säger Maria Stockhaus till Altinget.

Hon menar att anledningarna till avhoppen var ”ideologiskt driva”, bland annat mot bakgrund av det finns företrädare i exempelvis Miljöpartiet som ”inte vill se något inrikesflyg”. Miljöpartiets invändningar kom också in i ett så sent skede att det mest ska ses som ett försök att slänga grus i processen, fortsätter M:s trafikpolitiska talesperson.  

”Fullständigt skitsnack”

Miljöpartiets Linus Lakso anser dock att anklagelserna från Moderaterna är falska.

För även om sista kritiken kom sent var orsakerna bakom invändningarna kända sedan tidigare, menar han.

– Det är fullständigt skitsnack och ren lögn, för detta är åsikter som jag framfört flera gånger under processens gång.

Vid dessa tillfällen ska dock Sverigedemokraternas representant svarat att man inte ska ta hänsyn till MP:s synpunkter, enligt Lakso.

– Och sedan ställde sig då M, KD och L bakom Sverigedemokraterna hållning här. Det är det som är skamligt, fortsätter MP:s trafikpolitiska talesperson.

Han menar därför att partiet inte givits möjlighet att få in sina inspel, och dementerar också kraftigt att de sent inskickade inspelen var ett försök att obstruera.

– Det är fullständigt trams, säger Lakso till Altinget.

SD:s Patrik Jönsson håller å ena sidan med om att partiet inte ville släppa in MP:s förslag till förändringar. Men han menar att anledningen var att inspelen var politiskt färgade och passade inte att ta med i utredningen. 

– Det tycker inte jag att man ska låta tjänstemän utreda. Tjänstemännen är inte politiker och ska inte dra slutsatser, det hade varit jättekonstigt.

Är det samtidigt inte sakpolitiska frågor ni diskuterar i rapporten?

– Rapporten är i görligaste mån opolitisk. Den ska vara objektiv. Men det är klart att när andra partier tyckt något annorlunda, så har vi ofta varit överens om att lösa det.

Hur mycket flyg är rimligt?

Både Vänsterpartiets Malin Östh och Miljöpartiets Linus Lakso ville lyfta in en större diskussion om inrikesflygets roll sett mot bakgrund av klimatmålen.

För även om det konstateras i rapporten att utmaningarna för flygets klimatomställning är flera, trycker Östh på att det saknades en systemsyn, kopplat till exempelvis ”vilken mängd flyg som är hållbart”, och efterföljande frågor om ”vilka flyglinjer och flygplatser ska prioriteras?” samt ”Hur många flygplatser är rimligt att upprätthålla?”

– Att de pratar om att vårt perspektiv är politiserat, kan en bolla tillbaka också. För problemet med den här rapporten är att ingångsvärdet är att ett minskat flygande beskrivs som ett problem och ett ökat flygande beskrivs som något positivt – samtidigt som det vi vet om att flygandet måste minska om vi ska klara våra klimatmål inte hanteras överhuvudtaget, säger Malin Östh till Altinget och poängterar:

– Jag motsätter mig inte att rapporten tas fram, det är viktigt att belysa. Men den behövde rymma fler perspektiv än vad den gör i dag. Det har jag också lyft flera gånger under arbetet. 

Gruppens ordförande Carina Ödebrink (S) ser att både Tidöföreträdarna och kritikerna har vissa skäl för sina argument, men ser också att de efterfrågade punkterna hade kunnat belysas mer, om kritiken mot rapporten kommit in tidigare och på ett annat sätt. 

– Annorlunda formulerat hade Linus Laksos önskemål nog kunnat få mer gehör.

Flera vägar framåt

Sett mot bakgrund av att inrikesflyget på de aktuella flygplatserna ligger på en nivå 60 procent under åren före pandemin samtidigt som de statliga driftstöden av de icke-statliga flygplatserna utökats rejält under mandatperioden, är vägarna framåt flera.

Utskottsgruppen har också undersökt opinionen i olika sakfrågor kopplat till dessa val. Bland annat om ”Staten bör göra det dyrare med kortare flygresor där tåg är ett realistiskt alternativ” eller om ”Staten bör betala för att säkerställa att det finns flyg på sträckor med svagt underlag men stort samhällsbehov”.

Åsikterna går då isär mellan de som rest med inrikesflyg under det senaste året, och de som inte gjort det, enligt undersökningen.

En majoritet av icke-resenärerna ser exempelvis ut att vilja göra det dyrare för kortare flygresor, medan en majoritet av resenärerna tycker tvärtom.

Däremot ser uppbackningen ut att vara bredare för statlig medfinansiering.

Slutsatserna hos respektive parti på vägarna framåt skiljer sig inte heller oväntat åt.

Moderaternas Maria Stockhaus trycker på vikten av att både det offentligas och privatas resepolicys bör förändras för att både få upp flygandet och stimulera till inköp av hållbara flygbränslen i omställningen.

Patrik Jönsson (SD) tycker sammantaget att det centrala är att få upp inrikesflygandet igen för att trafikslagen ska bära sig mer själva. Men han ställer sig frågande till möjligheterna att kunna nå de omställningsmål som uttalats, exempelvis sektorsmålet om att ”inrikesflyget ska vara fossilfritt 2030”.

MP:s Linus Lakso, vars parti vill förbjuda kortare flyglinjer, menar i stället att det inte bör vara ett ansvar för de kommunala och regionala ägarna att stå för flygets omställning, då ” det blir orimligt att regionerna ska välja mellan hållbart flygande och sjukvård.”

Men att MP inte skulle vilja se något inrikesflyg alls, avfärdar Linus Lakso bestämt.

– Jag brukar i stället peka på att vi är det mest flygpositiva partiet för icke klimatförnekare, vi satsar mest på stöd till hållbara flygbränslen, tre miljarder per år.