Stora delar av skolkrisen handlar om bristen på behöriga lärare

Skolan har länge legat i toppskiktet bland politiska frågor i Sverige. Det som sker i skolan påverkar oss genom livet. Som elever, anhöriga, arbetsgivare och kollegor är vi alla beroende av att skolan fungerar väl. Därför är det anmärkningsvärt hur skoldebatten ofta fastnar i symbolfrågor och politiska markeringar, snarare än i det som direkt avgör skolans kvalitet.

Läraren avgör skolans kvalitet 

Vad skapar då högst kvalitet i skolan? Svaret är tydligt: läraren. En omfattande och samstämmig forskning visar att lärarens kompetens, prestation och motivation har större betydelse för elevers resultat än någon annan faktor. Ändå har vi ett skolsystem där nästan var tredje lärare i grundskolan är obehörig och där andelen obehöriga är tre gånger högre än i jämförbara länder.

Stora delar av skolans kris handlar därför om bristen på behöriga lärare. Situationen förvärras av att behörigheten är ojämnt – eller snarare illa – fördelad. Färska studier visar att skolor med resursstarka elevgrupper har betydligt högre andel behöriga lärare än skolor där elevernas förutsättningar är svagare.

Kortsiktighet och bekvämlighet 

Hur har vi hamnat här, i detta fakta- och forskningsföraktande dike? Ett enkelt svar är att det på kort sikt är billigare och bekvämare att anställa obehöriga lärare, särskilt när ansvaret är otydligt och kryphålen många. Marknadsinslagen i skolan har dessutom förstärkt utvecklingen, med stora resurser som läcker ur systemet.

Att under lång tid acceptera obehörighet som norm har urholkat skolans likvärdighet och försvagat läraryrkets status

Under mina mer än trettio år som lärare och forskare har jag sett hur både lärarbehörigheten och skolsegregationen försämrats, samtidigt som problemen fastnat i långbänk snarare än i lösningar.

Systemfel bakom krisen

Samtidigt måste en sak sägas tydligt: många obehöriga lärare gör ett gott arbete och hjälper skolan att överhuvudtaget fungera. Problemet ligger inte hos individerna, utan i systemet. När en så stor andel av lärarkåren saknar behörighet blir kvalitetssäkring och evidensbaserad utveckling i praktiken omöjlig. Rekryteringar riskerar att styras av kostnad och bekvämlighet snarare än professionell kvalitet.

Obehöriga lärare saknar rätt att sätta betyg, har begränsad tillgång till fortbildning och uppvisar lägre kontinuitet, problematiska saker i en verksamhet där relationer och långsiktighet är avgörande. Därtill sänder ett slappt regelverk kring obehörighet en skadlig signal: att ämneskunskap och pedagogisk kompetens inte är så viktigt – egentligen.

Så hur vänder vi detta?

Fem steg mot fler behöriga lärare 

Här kommer ett antal partipolitiskt obundna förslag, som kan samla bred parlamentarisk enighet:

• Full transparens kring lärarbehörighet – andelen behöriga lärare ska vara lätt att hitta och omöjlig att dölja.
• Ekonomiska styrmedel som belönar skolor som tar ansvar för kompetensförsörjningen och markerar tydligt mot dem som inte gör det.
• Avveckling av skolor som systematiskt prioriterar bort behöriga lärare till förmån för kortsiktiga lösningar.
• Utbyggda och fungerande kompletterande utbildningsvägar som gör det möjligt att nå behörighet utan orimliga hinder.
• En lärarutbildning som åter ges den tyngd den förtjänar, med högre kvalitet, mer lärarledd undervisning och stärkt professionell status.

Att under lång tid acceptera obehörighet som norm har urholkat skolans likvärdighet och försvagat läraryrkets status. Men nu räcker det med fina analyser och abstraktioner. I stället krävs politisk handlingskraft och tydliga prioriteringar.

Mest av allt krävs en större och stabilare tillgång till välutbildade och behöriga lärare, som står längst fram i klassrummet och leder skolutvecklingen.