Slutreplik: Det här är exakt varför vi kräver att bli lyssnade på

Autistiska yrkespersoner
Se undertecknarna i rutan
Anna Maria Olofsgård
Autistisk beteendevetare och arbetsförmedlare
Charlotte Ovesson
Autistisk beteendevetare och statistiker
Hanna Bertilsdotter Rosqvist
Autistisk professor i socialt arbete
Kajsa Isakson
Autistisk projektledare, konstnärlig ledare och manusförfattare
Zoe Fällbom
Autistisk beteendevetare och utbildare inom YH/studieförbund
Åsa Hedlund
Autistisk forskare och universitetslektor i vårdvetenskap
Jill Faulkner
Autistisk aktivist, föreläsare och författare
Annie Mattsson
Autistisk litteraturvetare, bibliotekarie och utbildare
Helene Stenbro
Autistisk föreläsare, autismombud och verksamhetsutvecklare i Autism Norrbotten
I stället för att bemöta vår kritik av bristande delaktighet förskjuts fokus till en språkdebatt där vårt sätt att identifiera oss ifrågasätts. I denna förskjutning jämförs autism med skadligt bruk av alkohol och droger, och även hemlöshet.
Autism är ingen sjukdom
Det är en anmärkningsvärd jämförelse. Autism är inte en sjukdom eller ett samhällsproblem. Vår användning av ordet autist tolkas också som att vi reducerar oss själva till en enda egenskap. Men det är inte så identiteter fungerar.
Människor är alltid en mångfald av identiteter och erfarenheter. Vi är exempelvis kvinnor, queera, svenskar, föräldrar och yrkesverksamma. Att använda ordet autist handlar inte om att reducera utan om att vägra acceptera en ordning där vårt sätt att fungera bara får beskrivas som brist, och där vår mänsklighet placeras utanför.
De negativa associationer som väcks av ordet autist säger mer om stereotypa föreställningar om autism än om oss som använder begreppet om oss själva. Något som däremot reducerar oss till en enda egenskap är när skribenten stämplar oss som ”högfungerande” utan att veta någonting om våra erfarenheter, våra stödbehov, hur vår barndom såg ut eller vilka hinder vi möter i vår vardag.
Inkludering kräver delad makt
Skribenten gör sig även till talesperson för föräldrar till autistiska barn och skriver att ”de mammorna hinner inte sitta och skriva repliker”. Flera av oss är föräldrar till autistiska barn, driver överklaganden och kämpar dagligen med skola och myndigheter. Vi har dessutom professionell erfarenhet av att möta autister i våra yrkesroller, med olika förutsättningar och stödbehov.
Vi skrev inte vår debattartikel från ett elfenbenstorn, utan mitt i den verklighet som autister lever i
Vi skrev inte vår debattartikel från ett elfenbenstorn, utan mitt i den verklighet som autister lever i. När vi säger ”tala med oss” menar vi alla autister, i all vår mångfald. Verklig inkludering kräver att makt delas och att autistisk erfarenhetskunskap erkänns och respekteras. Först då sker samtalet med oss, inte över våra huvuden.
Sluta tala om autister – tala med oss i stället
I Sverige finns kunskap, resurser och engagemang kopplat till autism. Men så länge vi fortsätter tala om autistiska personer i stället för med autistiska personer kommer projektresultat och annat utvecklingsarbete att förbli begränsat. Det skriver en rad autistiska yrkespersoner.
Replik: Reducera inte autism till ett substantiv
När ett antal skribenter med bra jobb och positioner uttalar sig om bristerna i inflytande för personer inom autismspektrumet, behöver vi komma ihåg att de inte talar för alla personer som omfattas av den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen autism. Det skriver Anna Fredriksson, journalist och chefredaktör för Socialpolitik, i en replik.












