Slutreplik: Dags att staten tar ansvar för skogsskadorna

Lagen ger verktygen

Bestämmelserna finns i 12 kap, 26 kap samt 32 kap Miljöbalken och i Skogsvårdslagen. Där ställs krav på myndigheten att tillfälligt förbjuda skogsåtgärder tills risk åtgärdats eller att när så krävs förbjuda en avverkningsplan. Det görs ytterst sällan, även när hög risk uppenbart råder.

Mårtensson bekräftar vår uppgift att Skogsstyrelsen inte förmår granska mer än ett mindre antal ärenden manuellt. ”Vi skulle gärna vilja prioritera fler ärenden med större resurser”, skriver Mårtensson. 

Faktum är att av runt 60 000 inkomna anmälningar per år granskas en mycket liten andel manuellt. Resten hanteras av automatiska processer. Ska man läsa detta som ursäkt för att riskabla avverkningar återkommande går igenom tillsynsnätet? Det verkar inte klokt.

Tillsyn måste prioriteras 

När det gäller artskydd måste tillsyn ofta göras i fält, men där det råder tydlig och känd risk för erosion och ras (som återkommande rapporterats av Skogsstyrelsen), borde det inte vara en komplex apparat att lägga in kartskikt för de automatiska processerna att flagga riskområden. Det kan inte handla om resursbrist här. Varför prioriteras inte tillsyn hos Skogsstyrelsen?

Det kan inte vara skattebetalarna som ska stå för notan när bolagen fritt skövlar skog och mark

Just nu och fram till den 16 december pågår remissförfarandet kring regeringens skogspolitiska utredning, tjänstemän på Regeringskansliet arbetar för fullt med att utforma ny skogspolitik.

Med händelserna i Västernorrland färskt i minnet och med stöd av hundratals domar från Mark- och miljödomstolarna kräver vi i Jordens Vänner att regeringen ser till att Skogsstyrelsen får sitt tillsynsuppdrag förtydligat och att ansvarsutkrävandet för miljöskador på samhället skärps. Det kan inte vara skattebetalarna som ska stå för notan när bolagen fritt skövlar skog och mark.