Skjut inte upp EU:s avskogningslag

EU:s avskogningsförordning (EUDR) är ett av unionens viktigaste verktyg för att bromsa global avskogning. När införandet nu ser ut att skjutas upp till tidigast 2027 riskerar en central del av Europas klimat- och naturpolitik att förlora kraft.

Avskogning börjar långt från skogskanten

Internationell forskning och Vi-skogens erfarenheter visar att de centrala orsakerna till avskogning går att åtgärda – men de kräver tydlig politisk riktning och långsiktighet. Vi-skogen har i mer än 40 år samarbetat med småskaliga jordbrukare i Kenya, Uganda och Tanzania.

Våra policyanalyser visar tydligt hur avskogning ofta börjar långt från skogskanten. När jordbruksmark utarmas, när erosionen ökar och när vatten inte längre stannar i jorden minskar skördarna. För att kunna försörja sina hushåll behöver jordbrukare då bruka större arealer. I många regioner sker denna expansion i riktning mot skogsområden. Internationell forskning bekräftar att jordbruksexpansion står för närmare 90 procent av den globala avskogningen.

Det är därför arbetet mot avskogning måste börja med att stärka produktionsförmågan där människor redan odlar. Här är agroforestry – där träd integreras i jordbruket – en av de mest välstuderade och skalbara lösningarna.

Det krävs mer politiskt stöd

Forskningen som har samlats i våra policy briefs visar att agroforestry återställer markens bördighet, ökar infiltrationen av vatten och minskar erosion. I rätt utformade system kan skördarna höjas avsevärt, samtidigt som gårdarna blir mer motståndskraftiga mot torka, skyfall och värmestress. När mat, foder, ved och virke produceras på gården minskar behovet av att använda större markytor, och därmed minskar också trycket på skogen.

Agroforestry skapar helt enkelt mer produktiva och resilienta jordbrukslandskap på samma markyta. EUDR är ett nödvändigt komplement till dessa lösningar. Förordningen minskar efterfrågan på råvaror som bidrar till avskogning, medan agroforestry minskar behovet av jordbruksexpansion.

De lösningar som minskar avskogningens drivkrafter finns redan, är väl beprövade och kan skalas upp.

De två åtgärderna verkar på olika nivåer men mot samma mål: att avskogningen ska stanna av. När införandet av EUDR skjuts upp riskerar incitamenten för omställning att försvagas, samtidigt som de jordbrukssystem som kan minska avskogningens grundorsaker inte får det politiska stöd som krävs.

Förseningar urholkar lagens trovärdighet

Det är sant att EUDR har tekniska och administrativa utmaningar som behöver åtgärdas. Företag behöver tydliga, rimliga och fungerande verktyg för att kunna uppfylla kraven. Men dessa brister är argument för att förbättra implementeringen – inte för att ytterligare fördröja lagens syfte. Förseningen riskerar att urholka lagens trovärdighet och skapa osäkerhet i en tid när tydlig styrning behövs allra mest.

För oss som arbetar i områden där markförstöring och klimatförändringar drabbar hårdast är det uppenbart att tiden för åtgärder är knapp. De lösningar som minskar avskogningens drivkrafter finns redan, är väl beprövade och kan skalas upp. Men de behöver långsiktiga och konsekventa politiska signaler.

Därför uppmanar vi EU att genomföra avskogningsförordningen utan ytterligare dröjsmål, och att parallellt investera i hållbara jordbrukssystem som agroforestry. Om syftet är att stoppa avskogning räcker det inte att reglera efterfrågan på råvaror – vi måste också stärka de jordbrukssystem som gör det möjligt att producera mer mat utan att odla upp mer mark. Skogarna har inte råd att vänta längre.