Sjuksköterskor: Den psykiatriska vården är i kris

Sverige befinner sig i ett allvarligt läge när det gäller psykisk ohälsa och psykiatrisk vård. Trots återkommande larm och kortsiktiga satsningar når vården inte alla som behöver stöd. Konsekvenserna är tydliga: fler mår sämre, fler lever med obehandlad psykisk ohälsa och i spåren av detta ser vi ökad otrygghet, självskador, suicid och ibland våld som drabbar oskyldiga.

Akutplatser i psykiatrin saknas

Inför valet måste psykiatrisk vård prioriteras som en central och avgörande samhällsfråga. Den psykiatriska vårdens tillstånd varierar, men utvecklingen pekar åt samma håll.

Den vuxenpsykiatriska vården har allvarlig brist på tillgänglighet i både öppenvård och heldygnsvård. Akutplatser saknas och patienter skrivs ut för tidigt eller nekas vård. Många får hjälp först när situationen är akut.

Även barn- och ungdomspsykiatrisk vård präglas av långa köer, bristande kontinuitet och hög personalomsättning. Samordningen mellan vård, skola och socialtjänst brister, vilket gör att barn faller mellan stolarna i ett avgörande skede av livet. Det får allvarliga konsekvenser på både kort och lång sikt.

Äldre drabbas också hårt när psykisk ohälsa feldiagnostiseras eller avfärdas som normalt åldrande. Brister i samordning med psykiatrisk vård, primärvård och kommunal omsorg gör äldre särskilt utsatta.

Varken värdigt eller hållbart

Folkhälsomyndigheten visar att den psykiska ohälsan fortsätter att öka, samtidigt som vårdens kapacitet är begränsad. Det handlar inte bara om resurser, utan också om styrning och prioriteringar. Psykisk ohälsa behandlas fortfarande som ett särintresse i stället för en central folkhälsofråga.

Vi ser patienter som behöver heldygnsvård skickas hem på grund av hårda prioriteringar

För sjuksköterskor inom psykiatrisk vård är detta vår vardag. Vi möter patienter som väntat för länge, tappat tilliten till vården och lever med komplexa livssituationer där psykisk ohälsa samverkar med social utsatthet, missbruk och somatisk sjukdom.

Vi ser patienter som behöver heldygnsvård skickas hem på grund av hårda prioriteringar. Arbetsmiljön försämras när vårdplatser saknas och tidspress hindrar personcentrerad vård. Detta är varken värdigt eller hållbart.

Staten behöver ta ett tydligare och långsiktigt ansvar. Tillfälliga stimulansmedel räcker inte. Det krävs en nationell styrning som säkerställer jämlik vård, kontinuitet och hållbar kompetensförsörjning.

Psykiatrisk och somatisk vård måste ges samma prioritet. Regioner och kommuner måste ta ett gemensamt ansvar för fungerande vårdkedjor. Samverkan behöver stärkas med skolan för barn och unga, och med kommunal omsorg och primärvård för äldre. Ingen patient ska behöva vara projektledare i sin egen vård.

Systemet är trasigt

Samtidigt görs mycket positivt. Forskning bedrivs, utredningar tas fram och nya kunskapsstöd publiceras. Problemet är att dessa inte når den kliniska vardagen. Verksamheter saknar tid, vårdplatser och personal för att arbeta enligt riktlinjer.

Utan rimliga resurser och adekvat kompetens får patienter inte tillgång till den evidens och de arbetssätt som redan finns. Nu krävs ett systemskifte där kunskap inte bara produceras utan också kan användas.

Professionerna måste ges förutsättningar att använda sin kompetens fullt ut. Att fortsätta som i dag är att acceptera ett system där människor lämnas utan hjälp tills det är för sent. Psykisk hälsa är en grundläggande förutsättning för ett tryggt samhälle. Inför valet behövs konkreta och långsiktiga beslut som stärker psykiatrisk vård.