SD:s myndighetssyn hotar den svenska traditionen

Grunden i vår svenska statsförvaltning, med anor som sträcker sig tillbaka till Axel Oxenstiernas tid, är självständiga myndigheter och myndighetschefer tillsatta på sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet.

Denna ordning har gjort att Sverige är ett land med låg grad av korruption, hög grad av rättssäkerhet och där medborgarna således i hög utsträckning litar till myndigheternas arbete. Det här brukar beskrivas som ”det svenska guldet” och är ett av de starkaste skydden vi har i vårt samhälle mot auktoritära krafter och maktmissbruk.

Att myndigheter ska följa regeringens kollektivt fattade beslut är en självklarhet, men en viktig del i självständigheten är också att kunna påtala för regeringen när förslag är olämpliga, kan ha negativa konsekvenser eller rent av strida mot grundlagen. Detta handlar inte om att motarbeta regeringen, utan om att bidra med sakkunskap för att stärka kvaliteten i det politiska beslutsfattandet.

Denna princip är djupt rotad i vår svenska tradition och är lika självklar som sill och potatis på midsommarafton. 

Yttrandefriheten gäller även våra myndighetschefer och myndighetsanställda

Att Alexander Christiansson och Sverigedemokraterna önskar myndighetschefer som inte uttrycker kritik eller skepticism gentemot regeringen är illavarslande. En regering behöver inte hålla med om kritik som uttrycks, men att kritik ska få uttryckas borde vara en självklarhet.

Ska lojaliteten gå före?

Yttrandefriheten gäller även våra myndighetschefer och myndighetsanställda. Sverige har byggt sin styrka på en förvaltning där tjänstemän arbetar sakligt och opartiskt. SD:s politik hotar att ersätta det med en modell där lojalitet mot regeringen går före allt annat.