Sänk inte straffbarhetsåldern för barn

När riksdagen öppnade med pompa och ståt förra veckan lyfte statsminister Ulf Kristersson (M) en stolt tradition av att vi i Sverige ser att barn har egna rättigheter. En tradition som politiken nu är i full färd att montera ner med det uttalade syftet att öka tryggheten.

Yngre barn kan bli gängens måltavlor

De senaste veckorna har regeringen presenterat flera förslag som innebär en skarp förskjutning av hur vi ser på barn och deras rättigheter. Vi ser en förändring där samhället ska skydda vissa barn medan andra barn ska samhället skyddas från. Genom en politik som gör skillnad på barn och barn urholkas deras rättigheter. Förändringarna sker bakom en täckmantel. Hårdare tag och tvång förpackas som förebyggande insatser. 

Samtidigt saknas det stöd i forskning för att åtgärderna skulle minska brottsligheten. Utspelet om att sänka straffbarhetsåldern till 13 år är ett tydligt exempel. När utredningen om att sänka straffbarhetsåldern till 14 år presenterades möttes den av massiv kritik.

Sju av nio av utredningens egna experter motsatte sig förslaget. De myndigheter som ska använda lagstiftningen påpekade både stora tillämpningsproblem och risken att allt yngre barn skulle bli måltavlor för gängens hänsynslösa rekrytering. Trots den samlade kritiken föreslår regeringen en sänkning till 13 år: ett förslag som inte ens har utretts.

Barns frihet inskränks

Mellantvångsutredningen är ett annat exempel, som bland annat innebär vite till föräldrar som tackar nej till insatser från socialtjänsten och fotboja på barn som inte är brottsdömda. Det är förslag som inskränker barnets frihet, suddar ut gränsen mellan vård och tvång och riskerar att rasera förtroendet för socialtjänsten.

När barn dras in i allvarlig kriminalitet så är det samhället som har misslyckats. 

Att införa tvång och böter för att få föräldrar att ta emot socialtjänstens hjälp är problematiskt, särskilt mot bakgrund av att utredningen inte har utrett varför vårdnadshavare tackar nej. Dessutom har regeringens utredning identifierat att förslaget ökar risken för att barn utsätts för våld i hemmet.

Sverige har en viktig demokratisk tradition av att regering och riksdag ska fatta välgrundade beslut efter utredning och remissförfaranden. Regeringen väljer nu att gå fram i blindo med förslag som inte är tillräckligt utredda och som går i direkt konflikt med vad en klar majoritet av remissinstanserna uttrycker.

Samhället har svikit barnen

När barn dras in i allvarlig kriminalitet så är det samhället som har misslyckats. Vi tillhör alla organisationer som på olika vis ser hur barns resor in i brottslighet kan se ut. Hur de från tidig ålder blir svikna av samhället, utsätts för våld och försätts i utanförskap.

Vi vill därför uppmana regering och opposition att tänka om och säga nej till omläggningen av samhällets syn på barn. Förslaget om viten inom socialtjänsten måste stoppas och straffbarhetsåldern förbli 15 år.

Politiker måste börja presentera verkligt förebyggande åtgärder och avsätta resurser till insatser som faktiskt har effekt. Svaren på hur barn ska ta sig ur kriminalitet finns inte i fängelset. Socialt arbete kräver tid, resurser och tillit. Det är några av de verktyg som politiken måste satsa på i stället.