Saco: Vi backar Britz om arbetskraftsinvandring

Nyligen kom ett viktigt och välkommet utspel från den nye arbetsmarknadsministern Johan Britz (L). Efter att ha satt sig in i arbetsmarknadsfrågorna tar han nu bladet från munnen och vill stoppa planerna i Tidöavtalet vad det gäller den så kallade lönetröskeln.

Lönetröskeln är negativ för Sverige

Förslaget innebär att för att få jobba i Sverige måste utländsk arbetskraft garanteras en lön som är som lägst medianlön det vill säga just nu 37 100 kronor. Konsekvensen blir att många grupper utestängs och det kan vara extra svårt för unga människor, som ännu inte haft tillfälle att visa sin kompetens, att nå upp till kravet. Lönetröskeln riskerar dessutom att påverka Sverigebilden negativt för den högkvalificerade arbetskraft som vi så gärna vill attrahera.

Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv har gjort undersökningar som visar att mer än hälften av dem som drabbas om lönegolvet skulle höjas från 80 till 100 procent av medianlönen är akademiker. Sverige behöver forskare, ingenjörer, vårdpersonal samt många andra som bidrar till både välfärd och konkurrenskraft. Att försvåra möjligheterna att rekrytera den kompetens som saknas här riskerar att skada både tillväxt och kvalitet i välfärden.

Vi måste ha ordning och reda i systemet, men vi får inte fastna i ideologiska låsningar. Arbetskraftsinvandring är inte ett problem – det är en resurs. Rätt utformad politik stärker Sverige – arbetsgivare, välfärd och i slutändan oss alla.

152 undantag från regeln

Trots att regeringen borde se problemet med kompetensbristen valde man en lösning som riskerar att skapa nya problem. Regeringen gav Migrationsverket, med stöd från Arbetsförmedlingen, i uppdrag att ta fram en lista med bristyrken som ska utgöra undantag från huvudregeln. Det handlar om inte mindre än 152 undantag från huvudregeln. Det vill säga massor av undantag. Och som arbetsmarknadsministern mycket riktigt konstaterar lär en sådan lista skapa en stor osäkerhet för arbetsgivarna eftersom det kommer att vara yrken som hela tiden åker ut och in på listan. Det blir alltså en krånglig och osäker skråordning som ingen kan vara nöjd med.

Arbetskraftsinvandring är inte ett problem – det är en resurs.

Kritiken var redan inledningsvis förödande. Exempelvis skrev Arbetsgivarverket i sitt remissvar att förslagen sannolikt kommer ”ge upphov till lägre arbetsutbud och färre arbetade timmar med lägre skatteintäkter, ökad brist och lägre tillväxt.” Det är hårda ord från en myndighet.

Värna den svenska modellen

Från Sacos sida vill vi snarast möjligt hyvla ner lönetröskeln. Vi värnar den svenska arbetsmarknadsmodellen där parterna ansvarar för att reglera löner och allmänna anställningsvillkor på arbetsmarknaden.

Villkor regleras bäst genom kollektivavtal som därigenom kan anpassas till olika branscher och justeras över tid. Det ger en flexibilitet som är oöverträffad och innebär också att parterna har uppsikt över förhållandena på arbetsmarknaden. Att staten går in och vill reglera löner undergräver denna framgångsrika modell. Statens stöd för en modell där kollektivavtalen för lönesättning är riktmärket stärker i stället denna modell.

Nu är frågan vad resten av regeringen tycker. Är den liksom Johan Britz beredd att ta hänsyn till verkligheten i stället för att hålla fast vid Tidökartan?