Så borde Simona Mohamsson förklarat sin helomvändning

Ett par reflektioner från fredagens presskonferens mellan Liberalerna och Sverigedemokraterna.

1. Det är svårt men inte omöjligt att göra helomvändningar i politiken. Att göra två på kort tid kommer att nagga på förtroendet både internt och externt.

2. När man ska presentera en, för de egna medlemmarna, smärtsam politisk tvärvändning så gäller det inte bara att berätta vad man har kommit överens om – utan också att övertyga om varför.

”Vår uppgörelse handlar både om sakpolitisk samsyn och värderingsmässig gemenskap.” Simona Mohamssons ord vid presskonferensen i fredags fick en del liberaler att kippa efter andan och andra att hoppa av.

Värderingsmässig gemenskap

Kanske spelade Simona Mohamssons lätt talepunktsanstrukna entusiasm henne ett spratt när hon använde orden ”värderingsmässig gemenskap”. Troligtvis har hennes rådgivare tänkt att hon måste signalera övertygelse.

Här uppstår ett kommunikativt problem i politiken. När den röda linjen raderas så kan offensivlustan inte komma förrän den opinionsmässiga vinden börjar vända. Fram till dess gäller det att sakligt stå upp, försvara och förklara.

I punkt 12 sägs att de ska utveckla folkbildningen. Nedskärningarna på folkbildningsområdet är ett öppet sår i Liberalernas själ

När Liberalerna plötsligt svängde och ville fasa ut aktiebolag ur skolans värld, så gick Simona Mohamsson också på offensiven.

”Vi kommer att vara tuffa när det gäller att friskolor som ser att vinstintressen och att dricka Piña colada på en sandstrand, snarare än barnens utbildning (...) – det ska väck”, sade hon i SVT:s Agenda.

Det troliga är att en och annan väljare kliar sig i huvudet och tänker: Men ni har ju varit med och byggt upp friskolesystemet och varit dess kanske främsta försvarare?

Eller nu senast: Fram till i fredags har ni varit garanten mot ministerposter för SD? Nu blir ni första riksdagsparti som uttryckligen säger att ni vill regera tillsammans med dem.

Tyst om folkbildning och EU

Nu kasserade aldrig Mohamsson in de sakpolitiska segrarna som Liberalerna fick med i Sverigelöftet. I punkt 12 sägs att de ska utveckla folkbildningen. Nedskärningarna på folkbildningsområdet är ett öppet sår i Liberalernas själ.

Inte heller punkt 5, där ett fördjupat samarbete med EU nämndes av Sveriges över tid mest EU-entusiastiska parti.

Mohamsson nämnde punkt 10, som säger att de båda partierna ska värna principen om armlängds avstånd till institutioner som kulturlivet, public service, folkbiblioteken, den oberoende forskningen och myndigheter med granskningsuppdrag. Men hon utvecklade den aldrig.

Det finns en anekdot om en känd liberal chefredaktör. En ung ledarskribent skulle börja på opinionsredaktionen och ville visa sig på styva linan. På första morgonmötet frågade han: ”Vad är egentligen liberalism?” Chefredaktören tog ner honom på jorden med repliken: ”Det bestämmer vi här varje morgon klockan åtta”.

Jag vet inte om historien är sann. Analogin är att hur Liberalerna definierar liberalism måste de själva få avgöra. Det är svårt att se annat än att Team Mohamsson kommer att få sin vilja igenom vid det extra landsmötet på söndag.

Hur de liberala väljarna ställer sig till det är förstås en annan sak.