Regionerna måste bli mer effektiva, SKR

I SKR:s senaste ekonomirapport lyfts åter behovet av ökade statsbidrag. Visserligen medger SKR att hälso- och sjukvården behöver effektiviseras, men organisationen hävdar samtidigt att ambitionsnivån inte kan upprätthållas utan skattehöjningar eller värdesäkrade statsbidrag. Det är ett krav som känns igen från S, V och MP:s skuggbudgetar och som i praktiken skjuter fokus bort från regionernas egna möjligheter att styra sina kostnader.

48 miljarder i oförklarade kostnader

Problemet är att SKR tonar ned regionernas utrymme att effektivisera. Kostnaderna har ökat långt mer än vad som kan förklaras av priser, löner, demografi eller medicinteknik. För perioden 2014–2023 handlar det om 48 miljarder kronor i oförklarade kostnadsökningar, samtidigt som både skatter och statsbidrag höjts kraftigt under lång tid. Det är svårt att tala om underfinansiering när utgifterna stiger snabbare än både befolkning och behov.

I rapporten redovisar SKR kommunernas och regionernas skattehöjningar var för sig, men ett korrekt mått på hushållens skattetryck får man först när man summerar båda nivåerna. Sedan 2015 har den totala skattesatsen ökat med 55 öre, motsvarande cirka 2 760 kronor per år för en genomsnittlig löntagare. Sedan år 2000 är ökningen 2,38 kronor, omkring 11 860 kronor per år. Detta innebär att många hushåll betalar mer utan att uppleva att tillgängligheten i vården förbättrats.

Regionerna kan spara mer

Vår nya mätning av regionernas effektivitet visar i stället att potentialen till förbättringar är betydande. Analysen omfattar primärvården och delar av den specialiserade vården och bygger på etablerade forskningsmetoder där varje region jämförs med den mest effektiva, justerat för strukturella skillnader som demografi och befolkningstäthet. Syftet är att isolera vad som faktiskt är resultat av styrning och organisering, inte skillnader i förutsättningar.

Om den genomsnittliga regionen når samma effektivitet som den mest effektiva kan kostnaderna minska med 21 procent utan att vårdkvaliteten försämras. 

Om den genomsnittliga regionen når samma effektivitet som den mest effektiva kan kostnaderna minska med 21 procent utan att vårdkvaliteten försämras. Enbart i de vårdinsatser vi har kunnat analysera motsvarar det 11,8 miljarder kronor årligen. Om man antar att motsvarande potential finns i liknande insatser stiger summan till 21,7 miljarder. För ett system som varje år diskuterar behovet av miljarder i ytterligare statsbidrag är detta en potential som inte kan ignoreras.

Varken geografi eller strukturella förutsättningar förklarar skillnaderna. Effektiva regioner kännetecknas i stället av högre andel vårdpersonal i förhållande till administrativ personal, mindre budgetavvikelser och större inslag av privata aktörer. Regioner med hög administrativ bemanning och höga kostnader för politisk verksamhet presterar sämre, oavsett storlek eller läge.

Dyrt att ”ta tillbaka kontrollen”

Fler privata aktörer innebär dessutom ökad konkurrens, vilket bidrar till högre effektivitet även i den vård som bedrivs i egen regi. Regioner som, likt Region Stockholm, vill ”ta tillbaka kontrollen” genom att minska andelen privata aktörer riskerar därför högre kostnader och lägre produktivitet. Analysen visar också att effektiviteten ökar när regioner köper mer vård av varandra. Det möjliggör specialisering och bättre utnyttjande av befintliga resurser.

Att SKR inte fullt ut adresserar ineffektiviteten och de långvariga skattehöjningarna är bekymmersamt. I slutändan handlar det om hur våra gemensamma resurser används och om medborgarna får valuta för pengarna. Om vi ska klara framtidens vårdbehov behöver regionerna ta vara på den omfattande effektiviseringspotential som finns och SKR bör väga in detta i sina ekonomiska analyser.