Regeringens kärnkraftsvurm hotar omställningen av energisystemet

De fossila bränslena fortsätter att dominera energiförsörjningen och utgör alltjämt 80 procent av den globala energimixen. En omställning av energisystemet – främst i form av elektrifiering – måste därför ha högsta prioritet.

Trump sätter käppar i hjulet

Valet av Donald Trump har ställt det mesta på huvudet. Trump fortsätter att utmåla klimatförändringen som ett ”påhitt” och gör allt för att stoppa den pågående omställningen från fossila bränslen till sol, vind och batterier (SVB). Hans motto: ”Drill baby, Drill”.

Konsekvenserna blir mest påtagliga i USA men Trump gör även försök att driva andra länder i samma riktning, som att tvinga på EU-länderna till storskalig import av flytande naturgas (LNG).

Fossilt slår tillbaka

På kort sikt innebär Trumps politik att utsläppen av växthusgaser kommer att öka. Men satsningen på olja och gas slår tillbaka som en bumerang – på grund av klimateffekterna men också vad gäller den framtida tillgången.

Medan länder som Finland, Polen och Estland bygger vindkraft i södra Östersjön har regeringen sagt nej, med hänvisning till försvaret

Kostnaderna att utvinna fossila bränslen ökar år för år eftersom de mest lättillgängliga fyndigheterna redan är exploaterade. Nya fynd är mer begränsade i volym och dyrare att utvinna. Det kommer alltså att bli allt svårare att möta efterfrågan på fossila bränslen till rimliga priser.

Lösningen är naturligtvis att snabba på omställningen, där i första hand SVB prioriteras. Det behövs mycket metaller i uppbyggnadsskedet för SVB men om infrastrukturen designas för återbruk och återvinning får vi ett system som till låga kostnader genererar el för våra samhällens behov.

Omställningen bromsas på hemmaplan

Situationen i Sverige är annorlunda än den i USA. Men även i vårt land haltar omställningen. Här prioriteras byggandet av ny kärnkraft framför satsningen på SVB. Fossilintressena har därtill fått sitt genom sänkta skatter på drivmedel – med ökande CO2-utsläpp som resultat.

Vindkraften – trots goda förutsättningar - har hamnat i strykklass. Hittills i år har 26 av 29 vindkraftsprojekt stoppats genom kommunala beslut. I många kommuner uppger representanter för Tidöpartierna att de avstår från vindkraft i och med regeringens satsning på kärnkraft.

Regeringen har tidigare annonserat att kommuner med vindkraft skall gynnas genom att fastighetsskatten läggs om och blir en intäkt för kommunen. Men beslutet dröjer och därmed uteblir ett tydligt incitament för utbyggnad.

Även vad gäller vindkraft till havs har regeringen svikit. Medan länder som Finland, Polen och Estland bygger vindkraft i södra Östersjön har regeringen sagt nej, med hänvisning till försvaret. Varför försvarsmakten i andra länder accepterar vindkraft till havs men inte den svenska är svårt förstå. Är problemet helt enkelt att Sverigedemokraterna är emot all typ av vindkraft och därmed tvingar Ebba Busch (KD) till anpassning.

Kärnkraftens dyra pris

Åter till kärnkraften. Urantillgångarna finns på ett fåtal ställen. Kazakstan – ett land där Ryssland har stort inflytande – är den i särklass största producenten. Om beroendet av rysk gas är ett stort problem – genom Putins krig i Ukraina – bör rimligen samma sak gälla för ett framtida beroende av uran.

Varför alternativen till ny kärnkraft inte utretts innan beslut tas om den framtida energipolitiken framstår som obegripligt

Men det verkligt stora problemet är att kärnkraften i dag är den i särklass dyraste formen av kraftproduktion. Regeringen vill bygga mycket kärnkraft, motsvarande 10 stora reaktorer. I ett första skede handlar det om en utbyggnad på 1500 megawatt – vilket kräver brett statligt stöd: Förmånliga lån på hundratals miljarder kronor samt ett garanterat pris för reaktorägarna på minst 80 öre per kilowattimme.

Det märkliga är att regeringen förordar byggandet av så kallade SMR:s – små modulära reaktorer – eftersom de påstås bli billigare. Det bisarra är att just för ångteknik är stordrift en fördel ur kostnadssynpunkt.

SMR:s är fortfarande en teknik under utveckling. De oberoende analyser som gjorts av kostnaderna pekar på att de är flera gånger högre än för andra kraftslag.

Prioriteras utan helhetsanalys

Det vore en överdrift att påstå att Ebba Busch för samma politik som den Trump genomför i USA.

Men favoriseringen av kärnkraften på bekostnad av SVB är tydlig. Därtill kommer att regeringen vill driva igenom kärnkraftssatsningen utan en grundlig analys av alternativen – med argument om att bara kärnkraften ger den baskraft som behövs.

Men rader av energiforskare bestrider detta argument och andra länder utvecklar energistrategier som klarar försörjningen utan ny kärnkraft.

Argumenten mot SVB är därtill hårt skruvade. I en artikel i SvD argumenterar Busch som om kraftsystemet skall dimensioneras efter topplasttimmen. Det vore som om vägsystemet skulle dimensioneras efter midsommartrafiken.

Vad Busch därtill tycks bortse ifrån är att det sker en snabb teknikutveckling kring både produktion, lagring, flexibilitet, smarta nät och decentraliserad försörjning. Risken är uppenbar att den konkurrensfördel i form av billig el som Sverige hittills gynnats av genom regeringens politik kommer att bytas i sin motsats.

Varför alternativen till ny kärnkraft inte utretts innan beslut tas om den framtida energipolitiken framstår som obegripligt.