”Regeringen ser inte värdet med folkbildningen”

Just i detta nu arbetar en framåtsyftande utredning om folkbildningen för fullt, ett nytt statsbidragssystem är på väg och studieförbunden har genom ett intensivt kvalitetsarbete tagit sig igenom en svår period. Behovet i det svenska samhället av samhörighet och bildning på demokratisk grund är så stora som de någonsin varit. Förutsättningarna för studieförbunden borde vara goda och framtiden ljus. Men i stället hopar sig orosmoln vid horisonten och de tilltar i omfattning och styrka.

”Friheten beskärs”

Det steg som regeringen nu tar om ökad styrning av folkbildningen är ytterligare steg i fel riktning. Folkbildningsrådet ska inte längre få avgöra fördelningen av pengar mellan studieförbunden och folkhögskolorna, utan endast fördela inom respektive grupp. Detta innebär att regeringen ökar detaljstyrningen av folkbildningen. Friheten beskärs. Det är slående att regeringen inte ser det sammantagna värdet av folkbildningen.

Det senaste förslaget om ökad politisk styrning av folkbildningen kommer inte ensamt. Vid årsskiftet kom den första tydliga signalen av ökad styrning och minskad frihet för studieförbunden. Vi ser dessa åtgärder i ljuset av att Tidöpartierna gör ingrepp i friheten för universitet och högskolor och öppen argumentation för en ökad politisk styrning av kulturen. Det formar ett allt tydligare mönster där politiken inskränker samhällets fria krafter. Samma mönster har vi kunnat se i land efter land där populistiska krafter får makt.

Studieförbunden är oroade över att följden av detta blir nedskärningar av våra generella anslag. I det sammanhanget är det värt att poängtera att de statliga anslagen inte har räknats upp sedan 2016 och därmed har de urholkats med 25 procent på grund av inflationen. Studieförbunden är redan pressade och effekterna av ytterligare nedskärningar kommer att märkas tydligt i mindre verksamhet.

Nedskärning väntar

Trots detta ska nya medel inte tillföras. I stället antyder regeringen mellan raderna en nedskärning av studieförbundens resurser genom att eventuella luckor som uppstår ska lösas genom att ta pengar från den ena för att ge till den andra. Dessutom ska detta göras av regering och riksdag och inte som hittills av Folkbildningsrådet. Det är ett stort ingrepp i den självförvaltningsmodell som är fundamental för vår möjlighet att bedriva fri och frivillig folkbildning.

Det steg som regeringen nu tar om ökad styrning av folkbildningen är ytterligare steg i fel riktning. 

Skulle förslaget bli verklighet ställs studieförbund mot folkhögskolor i en tid där vi behöver stå starka tillsammans. Förslaget slår in en kil mellan studieförbund och folkhögskolor. Vi vill i stället hålla ihop folkbildningsfamiljen.

Regeringen pekar på ekonomiska överskott i studieförbunden. De ser inte till helheten i det finmaskiga nät som vi tillsammans utgör och som gör att vi finns i hela landet. Som gör att vi når de som står allra längst ifrån samhället: människor som flytt den ryska aggressionen i Ukraina, människor med funktionsnedsättningar och äldre i ensamhet. Vi når människor för att möjliggöra allas rätt till en egen bildningsresa. De ser inte nödvändigheten att bygga upp verksamhet efter en förödande pandemi. I stället ser regeringen något som kan omfördelas. Det kan inte tolkas på något annat sätt. Man ser inte värdet med folkbildningen.

Upprätthåll en armslängds avstånd

Studieförbunden vill hålla ihop folkbildningsfamiljen och slå vakt om självförvaltningsmodellen. Därför är det vår bestämda uppfattning att det är Folkbildningsrådet och inte regeringen som ska fördela medel mellan studieförbund och folkhögskolor. Det är inte utan anledning som civilsamhällets grenar till stora delar själva förvaltar de medel de får av staten. Det är garantin för att det finns en armlängds avstånd mellan staten och den ideella sektorn. Att det har varit så historiskt har gett oss en demokrati som vuxit underifrån med starka rötter. Att det får förbli så gör att den kan stå motståndskraftigt och stadigt även i framtida stormar.