Oskuldskontroller kriminaliseras – men kampen är inte över

Hundratusentals flickor och unga kvinnor i Sverige lever i dag under hedersförtryck. För många av dem handlar vardagen om kontroll, begränsningar och rädsla. En av de mest brutala uttrycken för detta förtryck är oskuldskontroller, oskuldsintyg och så kallade ”oskuldsgarantier”.

Ingen säger frivilligt ja till oskuldskontroller

Vi i Varken hora eller kuvad (VHEK) möter dessa flickor varje dag. Flickor som lever under hård bevakning av familj och släkt. Flickor som bryts ner av krav på kyskhet och ”renhet”. Flickor som tvingas genomgå förnedrande undersökningar för att bevisa något som inte ens är medicinskt möjligt att bevisa. Allt för att skydda en föreställd heder – inte deras egen trygghet eller hälsa.

Efter många års kamp blir oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp kriminaliserade från och med den 1 december. Den som utsätter en flicka eller kvinna för detta ska kunna dömas till fängelse. När det gäller oskuldsintyg så finns både böter och fängelse i straffskalan.

Och viktigast av allt: förbudet gäller även om den utsatta ”samtycker”. I vår verklighet ser vi att detta samtycke ofta är en illusion, framkallad av stark press från familj, släkt eller omgivning. Det finns inget fritt val där konsekvensen av att säga nej kan vara våld, utfrysning eller bortförande.

Lagen är glasklar: Sverige accepterar aldrig hedersförtryck.

Hedersförtryck är patriarkalt våld

Jag är stolt över att vi i Varken hora eller kuvad har varit en pådrivande kraft. Vi kämpade för att den tidigare regeringen skulle tillsätta utredningen. Och jag är glad att den nuvarande regeringen har genomfört lagen. Det visar att flickors rättigheter inte är en höger–vänster-fråga, utan en fråga om mänsklighet, mod och ansvar. Men vi vet att lagar inte räddar flickor om de inte används.

Vi möter flickor som inte vågar delta i idrott. 

För att lagen ska göra skillnad måste alla vuxna runt barnen ta sitt ansvar. Skolan, socialtjänsten, sjukvården, polisen – alla måste våga fråga, våga lyssna och våga agera när en flicka visar tecken på kontroll, rädsla eller tvång.

Det kräver kunskap. Det kräver mod. Det kräver att vi slutar relativisera hedersförtryck som ”kultur” och i stället ser det för vad det är: ett kollektivt, patriarkalt våld som systematiskt tar ifrån flickor deras frihet, sexualitet och framtid.

Flickor övervakas och bestraffas

För flickorna vi möter är detta ingen debatt – det är deras liv. Vi möter flickor som inte vågar delta i idrott. Flickor som inte får ha vänner. Flickor som övervakas, ifrågasätts och bestraffas. Flickor som lever med ångest för vad som händer om familjen tror att de inte längre är ”oskuld”.

Den 1 december får de ett starkare rättsligt skydd. Men det är upp till oss vuxna att se till att det skyddet fungerar – i praktiken, inte bara på papper. Vi ger inte upp. Och vi står på flickornas sida.

Kriminaliseringen av oskuldskontroller är ett historiskt steg framåt. Men kampen mot hedersförtrycket är långt ifrån över. Varje flicka i Sverige har rätt till sin kropp, sin framtid och sitt liv. Varken hora eller kuvad kommer att fortsätta vara deras röst, deras stöd och deras skydd – tills ingen flicka längre behöver frukta sin egen familj.