Missvisande budskap hotar den cirkulära ekonomin

I början av sommaren publicerade Göteborgs universitet ett pressmeddelande med rubriken ”Återvunnen plast orsakar hormonrubbningar och stör metabolismen”. En långtgående tolkning av en nyligen publicerad forskningsartikel.

Pressmeddelandet plockades sedan upp av flertalet redaktioner. För visst måste man kunna lita på vad ett universitet skriver, eller?

Snävt urval, brett budskap

I studien har en forskargrupp medvetet valt ut tre sedan tidigare analyserade återvunna plastmaterial. Materialen kommer från utomeuropeiska länder: Indien, Taiwan och Nigeria. Forskargruppen visste redan på förhand att materialen innehöll det största antalet och de högsta halterna av kemikalier.

Vår invändning gäller inte forskningen utan hur resultaten har presenterats

Rent vetenskapligt finns det inget att anmärka på den publicerade vetenskapliga artikeln. Den är välformulerad och beskriver det vetenskapliga arbetet på ett tydligt sätt.

Vår invändning gäller inte forskningen utan hur resultaten har presenterats, och hur media, utan kritiska frågor, spunnit vidare i en alarmerande ton.

Var är kontexten?

Varken i forskarnas pressmeddelande eller i efterföljande nyhetsartiklar nämns huruvida forskningsresultatet är generaliserbart på europeisk plast och plaståtervinning. Den aktuella forskningspublikationen visar endast att det finns plast som innehåller farliga ämnen. Den visar inte att all plast innehåller farliga ämnen. Det är en avgörande skillnad.

I Sverige och EU regleras plastproduktion och plaståtervinning av en av världens mest omfattande kemikalielagstiftning, REACH.

Den reglerar att inga farliga ämnen ska återcirkuleras ut i samhället. Forskargruppen hade med andra ord rimligen inte kunnat dra dessa slutsatser om de studerat europeiskt tillverkad och återvunnen plast.

Förtroende kräver ansvar 

En cirkulär plastekonomin behövs för att lösa klimatkrisen. Och den är fullt möjlig i Sverige och i Europa utan att åstadkomma hälsofaror. Att påstå att all återvunnen plast utgör en hälsofara riskerar att underminera förtroendet för plaståtervinning. Det skadar också tilltron till forskningen, i en tid då den behövs mer än någonsin.

Hur forskningsresultat kommuniceras är upp till varje enskilt lärosäte, institut och forskare. Ansvaret är stort, men viktigt.

Vi har förståelse för att det kan vara utmanande att göra nyhetsartiklar på smal forskning, men läsarna och lyssnarna måste kunna lita den kunskap som förmedlas av media och forskarsamhället. Vad ska vi annars med den till?

Vi uppmanar nyhetsmedia och landets forskare att värna nyanserna. Det tjänar både nyhetsmedia, vetenskapen och samhället på.